tack för igår, ni gjorde lördagen så mycket bättre än jag kunde hoppas på. sådana som er är det jag vill ha i mitt liv, människor som får en att må bra och känna sig behövd, jag behöver fler som er. tack.
hur kan någon som älskar så mycket inte bli älskad tillbaka?
1 vecka tills jag flyger över atlanten för att pröva lyckan i amerikat. jag fattar det inte. det är bara 7 dagar och sen åker jag och blir borta ett år. jag fattar inte. varför kan jag inte fatta det? vart är nervositeten? vart är min förväntan? vart är ångesten? vart är mina känslor?
7 dagar kvar och väskorna står fortfarande och väntar på att de ska öppnas och fyllas med saker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar