Befinner mig just nu i Renton utanfor Seattle hos min vardpappas bror. Kom alldeles precis hem fran en extra lang resa till Canada.
Vi var i Seattle pa lordag och sondag for lite allman sightseeing vilket var himla trevligt. Jag och Min Jung forsokte halla koll pa hur manga Starbucks vi sag i dess fodelsestad vilket inte var det lattaste. Nar jag hittade den Starbucks orginalet sa spelade inte rakningen sa stor roll langre. Akte upp i the Space Needle, kollade in Science Fiction Museum och the Experience Music Project dar det fanns Jimi Hendrix utstallning plus musik historia i nordvastra USA samt Sound Lab dar man kunde spela instrument i recording-studios, mixa musik och lagga till effekter. Sen sa kunde man sjunga ocksa. Mina 10 minuter i det lilla inspelningsrummet minskade drastiskt nar jag inte kunde komma pa vad jag skulle sjunga menmen, roligt var det. Kollade aven in det kanda akvariumet och tog kort pa udda fiskar. Pioneer Square i regnet och middag pa en pub "Longhorn barbecue" (eller nagot sadant), vilket genast fick mig att tanka pa lilla Felicia anda borta i Texas. Vi knallade runt pa Pike Place Market och kakade mumsig glass till forefterratt och ryssk godsak (sald av ryssk godsak) - pyroshki(?) - till efterratt.
Pa mandag morgon akte vi med Victoria clipper catamaran till Victoria B.C. i Canada. Lite svajjigt och nara aksjuka men det gick fint. Spenderade hela dagen till att snurra runt i ubercharmiga Victoria, bade till fots och via tourbus. Jag var nojd for dagen nar jag fatt vila ogonen pa snygga Canadians med hethethet coffeshop-guy pa en valfortjanad forstaplats pa listan over kanadensiska snyggheter. Kakade lunch pa the Sticky Wicket, brittisk-inspirerad pub dar jag fick for mig att en bison-burgare skulle vara himla smaskigt. Inget fel smakvis alls men efter ett tag kande jag att det nog varit battre utan da det kandes som om jag lagt pa mig 5 kilo fran lunchen. Pa kvallen gick vi pa japansk restaurang och jag forlorade min tappanyaki-oskuld. Vansinnigt god middag och himla trevlig och lustig kock! Efter lite kvallsbilder pa parlament-huset begav vi oss tillbaka till hotellet for somn
Pa tisdagen hade jag 2 saker jag bestamt skulle gora. Kolla in grym record-shop pa andra sidan gatan fran hotellet och besoka alla coola eco-butiker i narheten. Frukost pa charmig litet hak efter att ha vandrat genom halva staden for att upptacka att den efterlangtade restaurangen vi tankt ga pa var stangd. Tillbaks till hotellet dar jag fick bra tips fran en kille om eco-shopparna och ett rad om att ga till Blenz for kanadensiskt kaffe som skulle vara sa mycket battre an Starbucks (vad tror ni om att han var lite fargad kanske?). Mumsigt varre var det faktiskt! Record store och jag var tvungen att begransa mig till 4 album for att inte bli fullkomligt ruinerad! Sa sjukt mycket bra musik hade de. Kom till kassan med 7 album och bad tjejen att plocka ut 4 av dem. Tjejen fragade om jag bodde i Staterna sa jag svarade att jag kom fran Sverige, killen bredvid gav ifran sig ett "yeiii" och jag svallade av stolthet over de musikaliska genier mitt kara fosterland producerar! Vidare till nasta gorcoola affar dar tjejen spelade fleet foxes och vi borjade snacka musik, hon kollade in mina nya skivor och beromde mig for mina inkop. Nasta coola affar, inkop av varjacka och spelning av mgmt foljt av musikprat med tjejen som jobbade dar. Vidare mot mysiga eco-affarer och charmig market square innan vi fick skynda tillbaka till hotellet. Latt att Victoria ar min nya favoritstad och att jag ska tillbaka till Canada inom en snar framtid!!
Var farja hade blivit installd pa grund av harda vindar sa vi skulle aka med en storre, battre, och tidigare bat istallet. Vandrade langsamt ner och stoppade i varje liten sot affar. Val pa "stationen" eller vad man nu sager, batplats? lastades vi in i bussar for att aka 500 m till nasta batplats. Vanta laaaaange i kalla vindar innan stora farjan kom och plockade upp oss. Allt om harda vindar kandes jattefanigt nar vi akte med stora baten ut mot havet. Men det fick jag snabbt ta tillbaka. Detta var en stor bat. Ett fartyg. Men detta var ENORMA vagor som latt forsade over foren. Sjosjukan kom illa kvickt och jag spenderade en stor del av turen sittandes ute pa ena sidan av fartyget och andas frisk luft och kolla pa stooora vagor. Nar vi kom till Port Angeles vantade laaang busstur da jag satt bredvid en sot liten blond och blaogd pojke. Pratade lite med folket omkring. Tjej som rest i princip overallt, annan tjej som varit i Danmark nagra manader och hunnit med en trip till Malmo. Lite norsk-skamt hann jag med ocksa och hittade en kille som studerade Grafisk Design. Pratade med min lille reskamrat som var forundrad over den stormiga batturen. Kom tillbaks till Seattle runt 10 pa kvallen och ar nu i Renton och ska ta mig en kopp te. Canada far 5 poang av 5 mojliga!
Mamma - Vancouver OS 2010? :)
tisdag 31 mars 2009
fredag 27 mars 2009
svart och vitt.
Jag hade tänkt försöka få med två helt skilda saker i detta blogg-inlägg.
Allra först så måste jag bara säga att denna vecka har varit BUSY! Rapport om Sex Trafficking och EUP-broschyr layout att färdigställa var två saker som tog upp en hel del tid.
Igår var det första dagen för ett program mot drunk driving som heter "Every 15 Minutes" på skolan. Det är ett program för seniors där man kan anmäla sig att vara med. Programmet går ut på att var 15e minut så dör någon i traffiken i USA på grund av fyllekörning (nu är det faktiskt var 32a minut!), så var 15e minut så kom döden in i ett klassrum för att hämta en senior, följd av räddningspersonal med bår och allt. Någon läste upp en kort förklaring om vad som hänt exempelvis "Yezenia var påväg till sitt morgonskift på lördagmorgon när hon frontalkrockade med en bil körd på fel sida av vägen av en alkoholpåverkad kvinna". etc. De fick gå och lägga sig på båren, täckas över med ett lakan och köras ut. Sen vandrade de iväg mot biblioteket för att klä sig i svarta kåpor och sminka ansiktet, vit svart och blodigt. Sen fick de gå runt så hela dagen i skolan, utan att prata och visa känslor. Vi hade även en föreläsning med en sheriff och en polis officer och en rättsåklagare som berätta om vad som händer när man kör bil alkoholpåverkad. De visade även Simple Plan - How could this happen to me? Jag visste inte innan att den är Pierre's rehabilitering efter att ha kört ihjäl en tjej i hans ålder när han var ung och full. Se den med det i tanken och den blir helt otroligt kraftfull. http://www.youtube.com/watch?v=TM6A6Krl8sw
Idag så var det dag 2 för "Every 15 minutes". Istället för 4th period samlades alla seniors i the auditorium för assembly. Först spelade de som deltagit i programmet upp en sketch för att visa ett vanligt scenario när det gäller att kära full. Senare fick 2 föräldrapar som hade fått ett låtsas-meddelande om att deras barn dött på grund av att någon kört full, läsa upp det brev de hade skrivit med tanken på att deras barn aldrig skulle komma hem, följt av att deras barn läste upp deras brev. WOW! Det var här man började höra snyftningar och snörvlingar på allvar! Men det allra värsta var en kvinna som förlorade sin dotter i en sådan "olycka" för 3 år sedan. Den flickans bil har stått framför skolan i 2 dagar och det ser ut som om den andra bilen var på väg rakt igenom den. Men att höra hennes berättelse var inte alls lätt och tårarna började rinna.
Jag önskar vi hade detta program hemma i Sverige också, så att färre skulle kära alkoholpåverkade. Jag vet att jag efter att ha sett och hört det där aldrig kommer kära full själv eller låta någon annan göra det.
Så vidare mot något mer.. glatt?
Torsdag så var det track-meet på skolan och jag blev hemskt taggad på att komma igång seriöst nu när jag såg hur mycket snygga killar alla andra skolor har att erbjuda. hahah! Sen verkade det hemskt roligt också, massor med olika folk och ja.. kul helt enkelt! Jag gick mest runt med Brooklynne och kollade på allt möjligt, bland annat snygga tvillingarna från Walla Walla. Pratade med Robert och frågade vad han skulle tävla i men han svarade att han hade brutit fotleden. Diskuterade fram och tillbaka ett tag om han hade det eller inte, jag anklagade honom för att ljuga men han höll masken så himla bra så efter ett tag kände jag mig dum som sa att han ljög om han kanske verkligen hade brutit fotleden. 1 minut senare springer han iväg efter coach Hingston. Så mycket för den brutna fotleden. Jäklar vad sur jag blev, haha! Men jag fick en stor kram av snyggingen så det var väl inte så farligt ändå, haha! Sen fick jag ännu en chans att känna mig dum, när en snygg kille från Walla Walla eller Wenatchee frågade mig efter ett lopp vem som sprungit på bana 2 eftersom jag stod alldeles bredvid och jag svarade "should i know that?". Jaja, brooklynne och jag roade oss med krattning och mätning vid tresteget och kollade in snygg Walla Walla-ing tills det var dags för mig att möta Judith för the Talent show.
Mycket intressant talent show haha, det fanns verkligen allt. Hårdrock, magdans, akustisk gitarr, hip hop, 20-tals song... mycket tveksam dans av en ikon på skolan just för att han är hemskt tveksam, 5 macho-killar som sjöng boyband, indisk dans av den indiske utbytesstudenten och gryyyyym dans av Sela. Efter talent show och besvikelse över att Judith inte vann något, vilket hon förtjänade att göra! Vandrade jag nästan rakt in i superhete JK och det var allt jag pratade om resten av kvällen.
När jag kom hem blev det till att göra klart mitt CWP projekt och sen i säng.
Imorgon bär det av till Seattle och Canade - AAARRRÅÅÅÅ!
Och jag glömde en sak, mycket intressant incident på bussen hem idag, kliver på och sätter mig ned och stoppar vattenflaskan i väskan, killen 2 säten bakom frågar om han kan få den av mig, jag bara kollar på den - halvt ihopknycklad, en fjärdedel av vattnet kvar, känner mig jätte dumbfounded och bara er den till honom. Sen sitter han och håller den resten av resan. Vem gör det liksom?
Aja, natt nu!
Allra först så måste jag bara säga att denna vecka har varit BUSY! Rapport om Sex Trafficking och EUP-broschyr layout att färdigställa var två saker som tog upp en hel del tid.
Igår var det första dagen för ett program mot drunk driving som heter "Every 15 Minutes" på skolan. Det är ett program för seniors där man kan anmäla sig att vara med. Programmet går ut på att var 15e minut så dör någon i traffiken i USA på grund av fyllekörning (nu är det faktiskt var 32a minut!), så var 15e minut så kom döden in i ett klassrum för att hämta en senior, följd av räddningspersonal med bår och allt. Någon läste upp en kort förklaring om vad som hänt exempelvis "Yezenia var påväg till sitt morgonskift på lördagmorgon när hon frontalkrockade med en bil körd på fel sida av vägen av en alkoholpåverkad kvinna". etc. De fick gå och lägga sig på båren, täckas över med ett lakan och köras ut. Sen vandrade de iväg mot biblioteket för att klä sig i svarta kåpor och sminka ansiktet, vit svart och blodigt. Sen fick de gå runt så hela dagen i skolan, utan att prata och visa känslor. Vi hade även en föreläsning med en sheriff och en polis officer och en rättsåklagare som berätta om vad som händer när man kör bil alkoholpåverkad. De visade även Simple Plan - How could this happen to me? Jag visste inte innan att den är Pierre's rehabilitering efter att ha kört ihjäl en tjej i hans ålder när han var ung och full. Se den med det i tanken och den blir helt otroligt kraftfull. http://www.youtube.com/watch?v=TM6A6Krl8sw
Idag så var det dag 2 för "Every 15 minutes". Istället för 4th period samlades alla seniors i the auditorium för assembly. Först spelade de som deltagit i programmet upp en sketch för att visa ett vanligt scenario när det gäller att kära full. Senare fick 2 föräldrapar som hade fått ett låtsas-meddelande om att deras barn dött på grund av att någon kört full, läsa upp det brev de hade skrivit med tanken på att deras barn aldrig skulle komma hem, följt av att deras barn läste upp deras brev. WOW! Det var här man började höra snyftningar och snörvlingar på allvar! Men det allra värsta var en kvinna som förlorade sin dotter i en sådan "olycka" för 3 år sedan. Den flickans bil har stått framför skolan i 2 dagar och det ser ut som om den andra bilen var på väg rakt igenom den. Men att höra hennes berättelse var inte alls lätt och tårarna började rinna.
Jag önskar vi hade detta program hemma i Sverige också, så att färre skulle kära alkoholpåverkade. Jag vet att jag efter att ha sett och hört det där aldrig kommer kära full själv eller låta någon annan göra det.
Så vidare mot något mer.. glatt?
Torsdag så var det track-meet på skolan och jag blev hemskt taggad på att komma igång seriöst nu när jag såg hur mycket snygga killar alla andra skolor har att erbjuda. hahah! Sen verkade det hemskt roligt också, massor med olika folk och ja.. kul helt enkelt! Jag gick mest runt med Brooklynne och kollade på allt möjligt, bland annat snygga tvillingarna från Walla Walla. Pratade med Robert och frågade vad han skulle tävla i men han svarade att han hade brutit fotleden. Diskuterade fram och tillbaka ett tag om han hade det eller inte, jag anklagade honom för att ljuga men han höll masken så himla bra så efter ett tag kände jag mig dum som sa att han ljög om han kanske verkligen hade brutit fotleden. 1 minut senare springer han iväg efter coach Hingston. Så mycket för den brutna fotleden. Jäklar vad sur jag blev, haha! Men jag fick en stor kram av snyggingen så det var väl inte så farligt ändå, haha! Sen fick jag ännu en chans att känna mig dum, när en snygg kille från Walla Walla eller Wenatchee frågade mig efter ett lopp vem som sprungit på bana 2 eftersom jag stod alldeles bredvid och jag svarade "should i know that?". Jaja, brooklynne och jag roade oss med krattning och mätning vid tresteget och kollade in snygg Walla Walla-ing tills det var dags för mig att möta Judith för the Talent show.
Mycket intressant talent show haha, det fanns verkligen allt. Hårdrock, magdans, akustisk gitarr, hip hop, 20-tals song... mycket tveksam dans av en ikon på skolan just för att han är hemskt tveksam, 5 macho-killar som sjöng boyband, indisk dans av den indiske utbytesstudenten och gryyyyym dans av Sela. Efter talent show och besvikelse över att Judith inte vann något, vilket hon förtjänade att göra! Vandrade jag nästan rakt in i superhete JK och det var allt jag pratade om resten av kvällen.
När jag kom hem blev det till att göra klart mitt CWP projekt och sen i säng.
Imorgon bär det av till Seattle och Canade - AAARRRÅÅÅÅ!
Och jag glömde en sak, mycket intressant incident på bussen hem idag, kliver på och sätter mig ned och stoppar vattenflaskan i väskan, killen 2 säten bakom frågar om han kan få den av mig, jag bara kollar på den - halvt ihopknycklad, en fjärdedel av vattnet kvar, känner mig jätte dumbfounded och bara er den till honom. Sen sitter han och håller den resten av resan. Vem gör det liksom?
Aja, natt nu!
tisdag 24 mars 2009
nu blir det frekvent.
Klockan är 23.09, oftast sover jag vid den här tiden eftersom att det är tänkt att jag ska vara någorlunda vaken och klar i huvudet när jag skuttar (läs rullar...) upp ur sängen halv 6 varje morgon. Men efter trevlig sms-konversation med min snygge trigonometri-kompis (yes de som skrev Mean Girls visste vad de gjorde, snyggingar träffar man i svåra matte-klasser!) där vi försökte klura ut hur han skulle komma med mig tillbaks till Sverige och där jag även lyckades få tillbaka poängen jag förlorade för att jag inte kom till hans track meet, så var jag pigg och på alerten så satte igång med mycket seriösa US history och Current World Problems studier, med valnötter och persiko-te som bränsle. När klockan var 21.40 var jag hemskt hungrig och det blev chicken noodle soup och toast till "kvällsfika", nästan jämförbart med starbucks kaffe och micropopcorn halv 8 på morgonen i Honolulu när det gäller extremitet, "men bara nastan!" för att citera bästaste texas Felicia. Följt av ännu mer seriösa studier och även en halvnogrann läsning av FNs rapport om human trafficking. Med ljud från Flight of the Conchords, Juno, och Tenacious D intog jag Facebook och hade fått ännu ett meddelande från min lärares snygge son. :)
Att mitt skrivbord inte alls reflekterar min produktiva dag då det är högar av papper och annat obestämbart material på det, bryr mig inte alls. Sen att jag var påväg att skriva "pappor" istället för "papper" kan vara ett tecken på att jag bör närma mig sängen, om jag kan hitta den under alla prylar som huserar på den just nu. Önska mig lycka till! Det lär behövas...
Att mitt skrivbord inte alls reflekterar min produktiva dag då det är högar av papper och annat obestämbart material på det, bryr mig inte alls. Sen att jag var påväg att skriva "pappor" istället för "papper" kan vara ett tecken på att jag bör närma mig sängen, om jag kan hitta den under alla prylar som huserar på den just nu. Önska mig lycka till! Det lär behövas...
boost.
Ingen skola idag pga. elev-ledda konferenser, en hemskt fånig grej där man som elev bjuder in en förälder till ett möte med quest-läraren för att presentera hur det går med studierna. Min värdmamma anser att det är anpassat för elever som inte pratar med sina föräldrar om sin skolgång. Men inte klagar jag för om det inte var för dessa konferenser så skulle jag inte ha haft sovmorgon till kl 8 istället för att klica upp 5.30! Efter konferensen med mr. Riel hann jag med att prata CWP-projekt med mr. Garvey, se till att mr. McCartney blev ännu vänligare inställd till mig än innan, pratade college med mr. Bissell och fick mig ett visitkort till University of New Haven eftersom "and for the kind of student you are..." Tål att nämnas gör att U of New Haven är privat-college i Connecticut! När Min Jung hade avslutar sin konferens åkte vi hemåt och Mardi släppte av mig på biblioteket för att plugga CWP-projekt med Karen.
Hem för att göra läxor och facebooka lite och få mig en själförtroende-boost då min lärares ursnygge son hade skickat meddelande som bland annat innehöll postiv kommentar om mitt utseende. :)
Back to school tomorrow,
Hem för att göra läxor och facebooka lite och få mig en själförtroende-boost då min lärares ursnygge son hade skickat meddelande som bland annat innehöll postiv kommentar om mitt utseende. :)
Back to school tomorrow,
måndag 23 mars 2009
...
Jag har upptäckt att blogginläggen kommer med allt större mellanrum nu för tiden. Förklaringen: lathet. Amerika kryper under skinnet på mig. Att spendera en dag framför tv:n med en och annan oreo för mycket, och varför inte en påse popcorn och lite chips, gör mig inte alls något nu. Självdisciplinen är helt avsaknad i min existens. Just nu är skolan fruktansvärt tråkig, samma lektioner, folk, och lärare - VARJE DAG! Om någon kär gammal klasskamrat läser detta så tänk hur skulle det vara att ha Blucher varje dag eller kanske Britt-Marie Dubbelnamn? Inte så oerhört roligt. Vaknade imorse och insåg att jag inte hade lyckats sova mig ända till maj vilket var planen, och humöret var redan nere i backen. Drömde även att jag var hemma i Sveriget men allt var verkligen jättefel och jag bara saknade USA och Amerikaner, kan ni tänka er? Det strulade verkligen till det i huvudet på mig. Skolan var som vanligt, och träningen var opeppande då jag får träna själv pga mina dumma ben. BLÄ! Ringde till Felicia och klagade av mig i en och en halv timma.
Jag blir himla less på mig själv ändå för jag skyller alla motgångar på allt och alla utom mig själv, hur moget och vuxet är det egentligen?
Jag säger åt mig själv att ta mig i kragen men jag är inte alls bra på det.
Nä nu, ja du.... vi får se!
Jag blir himla less på mig själv ändå för jag skyller alla motgångar på allt och alla utom mig själv, hur moget och vuxet är det egentligen?
Jag säger åt mig själv att ta mig i kragen men jag är inte alls bra på det.
Nä nu, ja du.... vi får se!
tisdag 17 mars 2009
grön och skön.
St. Patricks Day idag for att minnas St. Patrick som var Irlands Abraham Lincoln. På skolan innebär det att alla elever är väldigt färgkoordinerade med varandra då de flesta bär grönt. Förutom irländaren på skolan som vägrar eftersom han är protestant... därfor bar han rött.
Den här veckan har vi sovmorgon till 10.30 varje dag pga av att många elever skriver WASL-prov på morgonen. Det betyder också att vi endast har 3 lektioner varje dag. På fredag är vi även lediga! Track-träning idag gick verkligen inte bra, sprang 800 och när jag var klar så gick jag för att hålla igång men haltade på vänsterbenet. Försökte springa 800 igen senare men avslutade efter 100, inte alls en bra dag med mina ben. Haltade iväg efter is och ringde efter skjuts hem, kunde ju knappt ta mig till omklädningsrummet så hur skulle jag då kunna gå från bussen och hem? Det är enormt frustrerande med dessa dumma shin splints, för de gör det så förbannat ont att springa men jag vill verkligen inte hoppa av löpningen - DILEMMA! Jag ska prata med coach Hingston imorgon och se vad vi kan klura ut.
Kvällen spenderades tittandes på Nacho Libre och The Office, och lite visdomsord om shin splints från bästa Felicia via sms. :)
Den här veckan har vi sovmorgon till 10.30 varje dag pga av att många elever skriver WASL-prov på morgonen. Det betyder också att vi endast har 3 lektioner varje dag. På fredag är vi även lediga! Track-träning idag gick verkligen inte bra, sprang 800 och när jag var klar så gick jag för att hålla igång men haltade på vänsterbenet. Försökte springa 800 igen senare men avslutade efter 100, inte alls en bra dag med mina ben. Haltade iväg efter is och ringde efter skjuts hem, kunde ju knappt ta mig till omklädningsrummet så hur skulle jag då kunna gå från bussen och hem? Det är enormt frustrerande med dessa dumma shin splints, för de gör det så förbannat ont att springa men jag vill verkligen inte hoppa av löpningen - DILEMMA! Jag ska prata med coach Hingston imorgon och se vad vi kan klura ut.
Kvällen spenderades tittandes på Nacho Libre och The Office, och lite visdomsord om shin splints från bästa Felicia via sms. :)
tisdag 10 mars 2009
bra gjort!
Titeln är både ironisk och sanningsenlig, var egentligen tänkt att det skulle vara "ur form" men på grund av min extrema smidighet så behövdes denna.
Så efter en liten incident med min värdmamma, stor för mig säkert liten för henne, så tyckte jag att det var tid att skicka ett sms till bästa Felicia med "i am so sick of my host mom". Grejen är bara den att min supergulliga mobil skickar detta till min ack så kära värdmamma. Inte bra. Verkligen inte bra. Jag märker inte mitt lilla missöde utan funderar bara varför Felicia inte svarar. När jag sen ska ringa Felicia upptäcker jag ett sms från min värdmamma där det står "well if you are so unhappy then you can just go home" och allt jag kan tänka är att det blev himla fel nu. Efter att ha sagt till Felicia hur otroligt bråttom ett samtal var så ringde jag min Texas-kompis och bad om lov att använda henne i min lilla vita lögn, samt dela med mig av min otroliga smarthet. Efter lite uppmuntrade ord från Texas begav jag mig till värdmamma och bad att få förklara mig. Till en början var hon hemskt hostile, vilket är förståeligt, men efter att jag sett henne in i ögonen med ledsna och ångersfyllda ögon samtidigt som jag gav min berättelse om hur allt var ett stor misstag så värmdes hon upp och log och skrattade mot slutet. Funderar allvarligt på om skådespel kan vara min grej alltså! Men nu är stormen över, skönt att jag lyckades reda ut det och enligt mig så är en vit lägn tillåten om den får någon annan att må bättre.
Förutom det så är jag fruktansvärt ur form vilket jag märker nu under Track-träningarna. Löpte 2x800 idag och var halvt död efter 800 nummer 2. Igår sprintade vi 100 m även, sprint är inte min grej och jag är fullkomligen värdelös på det. Tog vår-sport-foto idag också!
Förutom mitt lilla missöde var det en helt okej dag, vaknade klockan 5 och var himla pigg så då tog jag och klev upp!
Just nu är mitt största problem min research paper i CWP - rough draft ska in på fredag, jag har inte ens börjat... suck. Mindre bra jobbat Therese, ingen klapp på axeln!
nämen alltså : http://northerner.com/food/Northerner_Swedish_Foods-310/?SECTION_ID=310&PAGEN_1=2 - JA TACK!
Så efter en liten incident med min värdmamma, stor för mig säkert liten för henne, så tyckte jag att det var tid att skicka ett sms till bästa Felicia med "i am so sick of my host mom". Grejen är bara den att min supergulliga mobil skickar detta till min ack så kära värdmamma. Inte bra. Verkligen inte bra. Jag märker inte mitt lilla missöde utan funderar bara varför Felicia inte svarar. När jag sen ska ringa Felicia upptäcker jag ett sms från min värdmamma där det står "well if you are so unhappy then you can just go home" och allt jag kan tänka är att det blev himla fel nu. Efter att ha sagt till Felicia hur otroligt bråttom ett samtal var så ringde jag min Texas-kompis och bad om lov att använda henne i min lilla vita lögn, samt dela med mig av min otroliga smarthet. Efter lite uppmuntrade ord från Texas begav jag mig till värdmamma och bad att få förklara mig. Till en början var hon hemskt hostile, vilket är förståeligt, men efter att jag sett henne in i ögonen med ledsna och ångersfyllda ögon samtidigt som jag gav min berättelse om hur allt var ett stor misstag så värmdes hon upp och log och skrattade mot slutet. Funderar allvarligt på om skådespel kan vara min grej alltså! Men nu är stormen över, skönt att jag lyckades reda ut det och enligt mig så är en vit lägn tillåten om den får någon annan att må bättre.
Förutom det så är jag fruktansvärt ur form vilket jag märker nu under Track-träningarna. Löpte 2x800 idag och var halvt död efter 800 nummer 2. Igår sprintade vi 100 m även, sprint är inte min grej och jag är fullkomligen värdelös på det. Tog vår-sport-foto idag också!
Förutom mitt lilla missöde var det en helt okej dag, vaknade klockan 5 och var himla pigg så då tog jag och klev upp!
Just nu är mitt största problem min research paper i CWP - rough draft ska in på fredag, jag har inte ens börjat... suck. Mindre bra jobbat Therese, ingen klapp på axeln!
nämen alltså : http://northerner.com/food/Northerner_Swedish_Foods-310/?SECTION_ID=310&PAGEN_1=2 - JA TACK!
söndag 8 mars 2009
teknologi-handikappad
Efter att min laptop bestämde sig för att sluta fungera igår så blev det inga framgångar med läxor eller något liknande då all min tid gick åt att försöka klura ut vad felet var. Nu är datorn fixad men det betyder bara att jag måste kolla mail, facebook, etc. och därför blir det inga framgångar med läxor nu heller.
På måndag börjar jag med track efter skolan, ska löpa långdistans (se på den du!) och det ska bli väldigt intressant att se hur det går.
På fredagen inträffade en gansak komisk incident under min foto-lektion. Nya foto-uppgiften är att fotografera en person i olika positioner i en och samma scen för att sen sätta ihop det hela till en bild. Min ursöta foto-kompis Cody var min modell och jag hade några ideér för bilden som jag ville prova. Men Cody lyssnade inte så mycket på mig utan posade glatt på eget iniativ. För en av mina ideér behövde jag mycket skåp i bakgrunden så Cody föreslog "the locker-room" och även om jag inte tyckte ideén lät så jättebra så visade det sig vara perfekta fotoplatsen. Så vi fixade lyset och började ta kort när dörren öppnas och weights-klassen kommer in. Visar sig även att det är killarnas omklädningsrum och jag kollar på Cody och frågar "I'm not supposed to be here, am I?". Det bara väller in killar som kollar oförstående och frågar "what are you guys doing in here", "taking pictures in the locker-room" och andra super-fyndiga kommentarer samt lite busvisslingar, skratt, "whoooooa:s" och ja... Så när vi kom ut skyllde jag på Cody och sa att det var en himla dum idé men när vi kollade på fotona och de var skitsnygga så tog jag tillbaka det... :D
Igårkväll åkte jag över till Aline, jag sov över och vi pratade om allting!
På måndag börjar jag med track efter skolan, ska löpa långdistans (se på den du!) och det ska bli väldigt intressant att se hur det går.
På fredagen inträffade en gansak komisk incident under min foto-lektion. Nya foto-uppgiften är att fotografera en person i olika positioner i en och samma scen för att sen sätta ihop det hela till en bild. Min ursöta foto-kompis Cody var min modell och jag hade några ideér för bilden som jag ville prova. Men Cody lyssnade inte så mycket på mig utan posade glatt på eget iniativ. För en av mina ideér behövde jag mycket skåp i bakgrunden så Cody föreslog "the locker-room" och även om jag inte tyckte ideén lät så jättebra så visade det sig vara perfekta fotoplatsen. Så vi fixade lyset och började ta kort när dörren öppnas och weights-klassen kommer in. Visar sig även att det är killarnas omklädningsrum och jag kollar på Cody och frågar "I'm not supposed to be here, am I?". Det bara väller in killar som kollar oförstående och frågar "what are you guys doing in here", "taking pictures in the locker-room" och andra super-fyndiga kommentarer samt lite busvisslingar, skratt, "whoooooa:s" och ja... Så när vi kom ut skyllde jag på Cody och sa att det var en himla dum idé men när vi kollade på fotona och de var skitsnygga så tog jag tillbaka det... :D
Igårkväll åkte jag över till Aline, jag sov över och vi pratade om allting!
torsdag 5 mars 2009
uhm... amerikansk läxa.
In November of last year a ballot was passed by California Voters to outlaw same-sex marriage. On Thursday the California Supreme Court heard arguments on the ballot initiative while under intense pressure from both sides of the debate. The opponents of Proposition 8 find the hearing to be a critical legal test but also a perfect chance to show that they are not “passive participants to their own struggle”. The Thursday hearing was treated by some activists as a combination of election night and Super Bowl. For example Proposition 8 opponents in San Francisco put up a Jumbotron screen in front of the courtroom so those who would not be able to fit in the courtroom wouldn’t miss anything. Supporters of Proposition 8 held a day of prayer on Sunday where they asked the justices to “be granted wisdom and for our opponents to understand that our support of Proposition 8 is to affirm traditional marriage, not to denigrate gays.” In May of last year the California Supreme Court opened the door for around 18,000 same-sex marriages before the Proposition 8 was passed. On Thursday the justice were expected to decide on the validity of these marriages as well.
I understand the Proposition 8 supporters’ reasons for wanting marriage to be strictly between a man and a woman. First of all, I do so because it does have biblical background and meaning and that’s where the concept of marriage was first established. It was to be a union between a man and a woman. Secondly, it does disgrace Christianity to some extent to take a holy event and modernize it to fit modern needs – religion hasn’t changed much over these thousands of years that it has been around (is the corruption of churches really gone now?), it was written to be understood and practiced in one way and that is the way it should be. Third and last, marriage has traditionally been between a man and a woman and breaking traditions does take away a part of the culture, I know that we Swedes would be devastated if someone decided that the flower-pole we put up on midsummer should be dressed in thorns instead of roses – it just wouldn’t be the same. It would take away the sacredness of that silly tradition of ours. But even though I can understand where the supporters for Proposition 8 are coming from I also believe that it was not fair to propose the Proposition in the first place. I do not give a squat when it comes to religion and quite frankly I think that it is time for a lot of people to pull themselves up and get on with life. So what if you end up in hell, big deal –at least you won’t be alone. Times changes, but one thing that has been around for a long time is homosexuality. People have always tried to close their eyes and pretend like it wasn’t there but just because you can’t see something that doesn’t mean that it doesn’t exist. So when are all the conservative religious folks going to realize that change equals progress (there are other reasons for why they should understand this too, one starts with Barack and ends with Obama) and that it wouldn’t hurt to try something new every now and then – after all you only have one life. And I would like them to think about why they decided to get married once upon a time and how it changed them as a couple. Maybe then could they understand why Homosexuals also wants to be able to join in marriage. Marriage has progressed from its original purpose as a religious rite of passage to a symbol and a social rite of passage that often have no religious affiliation whatsoever. It’s time for those who missed the modernization train to catch up and get on it because the train station they are at is a demolition project.
I understand the Proposition 8 supporters’ reasons for wanting marriage to be strictly between a man and a woman. First of all, I do so because it does have biblical background and meaning and that’s where the concept of marriage was first established. It was to be a union between a man and a woman. Secondly, it does disgrace Christianity to some extent to take a holy event and modernize it to fit modern needs – religion hasn’t changed much over these thousands of years that it has been around (is the corruption of churches really gone now?), it was written to be understood and practiced in one way and that is the way it should be. Third and last, marriage has traditionally been between a man and a woman and breaking traditions does take away a part of the culture, I know that we Swedes would be devastated if someone decided that the flower-pole we put up on midsummer should be dressed in thorns instead of roses – it just wouldn’t be the same. It would take away the sacredness of that silly tradition of ours. But even though I can understand where the supporters for Proposition 8 are coming from I also believe that it was not fair to propose the Proposition in the first place. I do not give a squat when it comes to religion and quite frankly I think that it is time for a lot of people to pull themselves up and get on with life. So what if you end up in hell, big deal –at least you won’t be alone. Times changes, but one thing that has been around for a long time is homosexuality. People have always tried to close their eyes and pretend like it wasn’t there but just because you can’t see something that doesn’t mean that it doesn’t exist. So when are all the conservative religious folks going to realize that change equals progress (there are other reasons for why they should understand this too, one starts with Barack and ends with Obama) and that it wouldn’t hurt to try something new every now and then – after all you only have one life. And I would like them to think about why they decided to get married once upon a time and how it changed them as a couple. Maybe then could they understand why Homosexuals also wants to be able to join in marriage. Marriage has progressed from its original purpose as a religious rite of passage to a symbol and a social rite of passage that often have no religious affiliation whatsoever. It’s time for those who missed the modernization train to catch up and get on it because the train station they are at is a demolition project.
fullpackat.
Helt okej dag idag. I engelskan ligger jag efter helt otroligt mycket och det blir till att sitta med näsan i böcker hela helgen om jag inte ska faila klassen. Kul. I min drafting klass designar jag en makapär som ska se till att ett ägg som släpps från 6 ft höjd inte krossas. Min drafting lärare kom också med ett väldigt... hmm.. ..intressant förslag idag nämligen så tyckte han att jag skulle gå på bio med hans 22-åriga son när han nu kom hem från armén för en kort period. Han är lustig han min drafting-lärare. I pre-calculus lovar jag att min hjärna smälter och sipprar ut genom öronen när Mr. Meneely går igenom vectors, orderd pair, inner product, att bestämma via minors etc. CWP är nu den klassen jag gillar minst för halva klassen är i princip ett kompisgäng och ingen verkar tycka att det är helt okej att prata med mig. Lunchen spenderades vid the sophomore wall och försök att utesluta Ani's och Taylor's skvaller om allt och alla. Fotografi och jag led av extrem beslutsångest då jag bara kan inkludera 3 bidrag för ESD artshowen och jag hade 4. Cody och Fernando ledde mig runt hela skolan för att få expertis-hjälp. Det slutade med att jag behöll de två som jag försökte välja emellan och valde istället bort en annan. US history satt jag ute i korridoren och pluggade för prov och resten av klassen gjorde provet.
Team Read gick helt ok, sen till Karen för att göra läxor, svindyrt Subway till middag sen tillbaka till Amistad för att hjälpa till på deras läskväll. I dörren stod Cody och några andra killar från Kennewick i deras football jerseys "it's terrance!". Jag och Karen spenderade mesta kvällen med att gå runt skolan, sen hällde vi upp dricka i muggar, sen återgick vi till att vandra runt och sen ställde vi oss i den lååååånga kön för att få gratis pizza. Hem och bara till att sätta igång med läxor. 2 inlämningsuppgifter och 3 prov står på schemat för min fredag - men sen är det HELG!
94 dagar till skolavslutning!
Team Read gick helt ok, sen till Karen för att göra läxor, svindyrt Subway till middag sen tillbaka till Amistad för att hjälpa till på deras läskväll. I dörren stod Cody och några andra killar från Kennewick i deras football jerseys "it's terrance!". Jag och Karen spenderade mesta kvällen med att gå runt skolan, sen hällde vi upp dricka i muggar, sen återgick vi till att vandra runt och sen ställde vi oss i den lååååånga kön för att få gratis pizza. Hem och bara till att sätta igång med läxor. 2 inlämningsuppgifter och 3 prov står på schemat för min fredag - men sen är det HELG!
94 dagar till skolavslutning!
tisdag 3 mars 2009
hej och välkomna till världens omognaste plats....
...nämligen High School! (applåder)
Just nu är jag så fruktansvärt less på denna skola som i mognadsnivå endast kan jämföras med 8:e och 9:e klass på Kastalskolan. Ja, det är så illa. Dagens:
CWP lektion och ämnet är ras. Efter att ha sett en film av "segregerade integrerade" Central High i Arkansas frågar läraren om någon har sett likheter på Kennewick High. Mitt svar är: "well, just take a look at this classroom", för i vårt klassrum är ena sidan hispanic och andra caucausian. Några fler kommenterar och sen börjar en kille som sitter på den "vita sidan" argumentera för hur han inte är rasist och bla bla bla - helt uppenbart upprörd. När vi väntar på att det ska ringa ut börjar han prata med en av sina kompisar som kollar runt på de som står nära, jag bland dom, och sen säger att han ska vänta tills efter klassen, han kollar också runt och jag får känslan av att han kollar på mig. Då tar han istället och håller upp sin keps åt mitt håll som en skyddande vägg för att kunna ha ett "privat samtal" med sin kompis. Jag bara kände att det var mig han pratade om.
Det som gjorde mig mest upprörd är att detta är seniors vi pratar om, okej att jag kan bli stortokig på juniors när de klagar över att de måste skriva av "långa" anteckningar men, detta är ändå nästa års college-studenter, lite mer kan man förvänta sig. Vid 18 års ålder tycker ändå jag att man har växt ifrån att prata bakom någons rygg alldels framför dom. Det känns som om man är gammal nog att konfrontera den man irriterar sig på direkt, men jag har väl fel. En annan sak som gör att jag har svårt att släppa det är att jag klarar inte av att folk inte gillar mig, jag vet att det låter hemskt fånigt och jag menar inte att jag springer runt och gör allt jag kan för att folk ska tycka om mig, men jag kan inte se mig själv som någon folk kallar bitch eller pratar skit om bakom min rygg - den tanken gör mig hemskt obekväm.
Ringde Felicia när skolan var slut och klagade av mig - Tack! Det var väl behövt!
Fick även skivor med bilder från Hawaii från bästa Texas-Felicia idag, :D
Just nu är jag så fruktansvärt less på denna skola som i mognadsnivå endast kan jämföras med 8:e och 9:e klass på Kastalskolan. Ja, det är så illa. Dagens:
CWP lektion och ämnet är ras. Efter att ha sett en film av "segregerade integrerade" Central High i Arkansas frågar läraren om någon har sett likheter på Kennewick High. Mitt svar är: "well, just take a look at this classroom", för i vårt klassrum är ena sidan hispanic och andra caucausian. Några fler kommenterar och sen börjar en kille som sitter på den "vita sidan" argumentera för hur han inte är rasist och bla bla bla - helt uppenbart upprörd. När vi väntar på att det ska ringa ut börjar han prata med en av sina kompisar som kollar runt på de som står nära, jag bland dom, och sen säger att han ska vänta tills efter klassen, han kollar också runt och jag får känslan av att han kollar på mig. Då tar han istället och håller upp sin keps åt mitt håll som en skyddande vägg för att kunna ha ett "privat samtal" med sin kompis. Jag bara kände att det var mig han pratade om.
Det som gjorde mig mest upprörd är att detta är seniors vi pratar om, okej att jag kan bli stortokig på juniors när de klagar över att de måste skriva av "långa" anteckningar men, detta är ändå nästa års college-studenter, lite mer kan man förvänta sig. Vid 18 års ålder tycker ändå jag att man har växt ifrån att prata bakom någons rygg alldels framför dom. Det känns som om man är gammal nog att konfrontera den man irriterar sig på direkt, men jag har väl fel. En annan sak som gör att jag har svårt att släppa det är att jag klarar inte av att folk inte gillar mig, jag vet att det låter hemskt fånigt och jag menar inte att jag springer runt och gör allt jag kan för att folk ska tycka om mig, men jag kan inte se mig själv som någon folk kallar bitch eller pratar skit om bakom min rygg - den tanken gör mig hemskt obekväm.
Ringde Felicia när skolan var slut och klagade av mig - Tack! Det var väl behövt!
Fick även skivor med bilder från Hawaii från bästa Texas-Felicia idag, :D
söndag 1 mars 2009
sverige, sverige!
Så var det dags för min dos av hemlängtan att infinna sig. Washington känns utrist just nu och Brunflo låter nästan som paradiset i mina öron. Jag är förmodligen inne i en svacka som jag hoppas inte varar allt för länge. 98 dagar kvar av skolan här i staterna och sen är det inte långt tills jag ska flyga hela långa vägen hem! Just nu känner jag bara för att trösta mig med ahlgrens bilar, marabou mjölkchoklad, och så knäckebröd med makrill i tomatsås på - och allt detta har jag ju tack vare världsbästa Felicia och Texas-IKEA och så Sonja som försåg mig med makrillen.
Lyckades gräla med min värdmor idag vilket inte hjälpte mitt humör direkt så jag har deppat till kent och pratat med Sverige - som om det skulle göra saken bättre?
Aja, jag ska väl inte klaga, det är bara inte lika lätt just nu. Hawaii kom tillbaka! Det var helt underbart. Från toppen av utbytesåret direkt till botten känns det som nu.
Kram på er, jag ska gaska upp mig härborta!
Lyckades gräla med min värdmor idag vilket inte hjälpte mitt humör direkt så jag har deppat till kent och pratat med Sverige - som om det skulle göra saken bättre?
Aja, jag ska väl inte klaga, det är bara inte lika lätt just nu. Hawaii kom tillbaka! Det var helt underbart. Från toppen av utbytesåret direkt till botten känns det som nu.
Kram på er, jag ska gaska upp mig härborta!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
