Så var det dags för min dos av hemlängtan att infinna sig. Washington känns utrist just nu och Brunflo låter nästan som paradiset i mina öron. Jag är förmodligen inne i en svacka som jag hoppas inte varar allt för länge. 98 dagar kvar av skolan här i staterna och sen är det inte långt tills jag ska flyga hela långa vägen hem! Just nu känner jag bara för att trösta mig med ahlgrens bilar, marabou mjölkchoklad, och så knäckebröd med makrill i tomatsås på - och allt detta har jag ju tack vare världsbästa Felicia och Texas-IKEA och så Sonja som försåg mig med makrillen.
Lyckades gräla med min värdmor idag vilket inte hjälpte mitt humör direkt så jag har deppat till kent och pratat med Sverige - som om det skulle göra saken bättre?
Aja, jag ska väl inte klaga, det är bara inte lika lätt just nu. Hawaii kom tillbaka! Det var helt underbart. Från toppen av utbytesåret direkt till botten känns det som nu.
Kram på er, jag ska gaska upp mig härborta!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
men du, jag kanner precis likadant nu! varsta svackan. jag vill bara hem till sverige... men jaja, det gar val over. :)
Skicka en kommentar