the universe is going to catch you.

åh vad värdelöst. hade skrivit klar mitt blogginlägg och skulle bara byta typsnitt men fingrarna slant på tangentbordet och istället lyckades jag radera allt. blä bara att börja om.

det blir yra ändå. igår inhandlade jag biljett för alla 3 dagar och den finns just nu i kylskåpet. min mentala hälsa tål att ifrågasättas, men när jag köpte biljetten varnade kassörskan mig för att lägga den i värme för då skulle den bli svart, och i kylen tänkte jag att risken för en sådan otrevlig incident skulle vara minimal. +8 kallar inte jag värme, antarktis might call it that, men inte sommar-sverige. så där ligger den iaf bredvid mjölk och proviva blåbär och jag kommer säkert glömma den ikväll när jag åker 110 in till stan för att yra. suck.

10 dagar kvar nu. 10 dagar! fattar du? fattar jag? nej. nej. noll komma noll noll noll noll noll noll... osv. resfeber har jag. totalt kolugn och 100% avsaknad av känslor. förhoppningsvis kommer resfebern när nedräkningen kommer ned på ental, jag hoppas verkligen det, känner mig totalt avtrubbad som inte känner något alls. kanske ligger nervositeten och lurar någonstans bara för att överrumpla mig och infinna sig när jag minst anar det. hoppas, hoppas. 10 dagar och sen 1 år själv i usa, lite nervös borde jag la kunna va? suck.

justice ikväll, och mange - stjärnan fo sho. hästpojekn, florence valentin, lykke li och joel alme. sen är min kväll perfekt. hoppas jag får med mig någon bara inte sådär jättekul att chilla runt där själv kanske. menmen det fixar sig la.

slut nu och jag hoppas jag inte raderar detta nu.

boatwatcher.

funderar på om jag ska ge upp detta, i can't keep it up anyways. när skrev jag sist egentligen? kan inte komma ihåg, vet inte vad som hänt sedan dess heller.

min kalender får vara till hjälp här.

onsdag verkar ha varit en extremt händelselös dag.

torsdag, middag på eastern palace med sticke-krickan sedan bio - hancock, ok film.

fredags kom kusiner iallafall, längesen jag såg dem sist. badade på förmiddagen, skööönt. back to cousins. de fick en förstahands-upplevelse av hur event-löst brunflo är då kvällen spenderades på det som mamma kallar "den lokala puben". människorna som vistas där har jag aldrig haft mycket för och min inställning har knappast ändrats. där befann sig en kvinna som uppenbarligen hade fått i sig några promille för mycket av den ack så folkkära alkoholen, jag skriver uppenbarligen eftersom hon frågade min mamma om jag var hennes fru? idiot.

lördags blev det in till stan med erika, lite strosande, smoothie-inköp och sedan styrdes stegen mot badhusparken. extremt varm dag. jag svettades bort när jag väntade på bussen in, vad gjorde då inte maratonlöparna som passerade min busshållplats efter att ha sprungit hela 2 mil i värmen. sheisse. i badhusparken såg jag de som sprungit förbi mig i brunflo för inte så längesedan gå i mål - imponerad över att de orkade, även om jag tycker det var ganska idiotiskt att springa maraton i hettan... i badhusparken letade jag och erika efter en trevlig sittplats men massvis av små flygfän hade lagt beslag på alla mysiga platser längs "stranden".

söndags, åkte med mamma till lillänge - hon måste ha varit hög på snällpiller för jag fick 3 par skor! holy something. kusinerna åkte hem idag. minnet sviker men jag är någorlunda säker på att jag badade på kvällen. jo, det gjorde jag nog. med ellie kanske?

måndags, igår alltså. stan med ellie. rea, rea, rea, rea... tog tillfället i akt och köpte en plånbok efter minst 6 månaders velande. äntligen kan jag slänga min hemska thai-plånbok. usch för den. inte för att den är thai utan för att den är ohyggligt ful. vi lunchade på sammurai. jag åt sushi och kände mig sofistikerad och vuxen. yumyum var det. sedan medan känslan av sofistikation (inte ett ord va?) fortfarande bebodde min kropp gick vi på storsjöteatern för att kolla på 6808-utställningen där och jag har två saker att säga om den: 1. skulle gärna se hela utställningen på färgfabriken i sthlm 2. han hade fan inte behövt smaka på hennes piss! gross. hade först tänkt in till stan på kvällen för att möta upp johanna och co vid jamtlibryggan, men trött som en gamling och osocial som jag är stannade jag hemma och kollade på transamerica med ellie. bra film.

tisdag, idag. oj vilket händelselös dag. fick flyginfo från sts. postade brev. badade lite. köpte 2 liter jordgubbar. men mest satt jag i solstolen ute och utgav mig för att sofistikera, vilket jag inte gjorde - men det låter lite bättre än att säga att jag inte gjorde något alls... ikväll gör jag lika lite, men ser samtidigt på so you think you can dance.

dagens och tidigare dagars stora fråga är: yra eller inte yra? snål och osocial talar emot. annat talar för.

falang.

bangkok girl. det bästa som visats i kandadensisk tv. helt klart bästa och mest gripande dokumentären jag sett. en dokumentär som skildrar en plas liv, en ung tjej i bangkok sexträsk. som skaparen säger så är det lätt att bara se thailändarnas varma leenden som glada och lyckliga, omedvetet väljer man att inte se längre än så. det jag minns från min thailand resa är att alla var så trevliga, de log och de stannade för att prata. egoboost kallade jag det. jag sökte och fann det jag behövde. nöjd. jag behövde inte skärpa min syn, jag såg så pass att jag gillade det jag såg och sen valde jag att inte se mer. men bakom alla leenden, döljer sig så mycket mer än enkla och begripliga känslor som lycka och "glad-het". tyvärr. leendena kan betyda så mycket mer än vad vi, jag, förstår. leendena kan även betyda smärta och rädsla.

jag kommer ihåg den gången på phuket hur jag såg de prostituerade och fnyste. hur jag flinade åt att en av dem blev avvisad. jag skäms över det. för jag förstår nu (jag förstod nog då också men vägrade att inse det) att de har inte mycket annat att välja på. skola tills du är 12, har du råd så kan du fortsätta studera och säkra en framtid. är du däremot fattig så kastas du ut på trånga gator och tvingas att hitta jobb. bor du på landet kan lönen vara 2 dollar, i staden får du 8 dollar. vart väljer man då att jobba? de fattiga har ingen framtid, inga valmöjligheter. buddhismen är sanning för dem med sina illusioner, allt är en illusion, men allra mest är framtiden en illusion. för dem finns bara idag och nu. det gäller att tjäna pengar för att klara sig nu. i thailand tjänar du som outbildad bäst pengar på att sälja din kropp. det är inte ett val bland många för den fattige. det är den enda riktningen på en enkelriktad väg. en väg utan avfarter och chanser att vända om. en väg att gå på tills du dör.

jag kommer också ihåg alla falang/thai-par jag såg. dvs, medelålders västerländsk gubbe tillsammans med ung söt thailändska. jag äcklades åt gubbarna, deras moral kvarlämnad i sverige. men för många thailändskor är detta svaret på många frågor. pengar, boende, mat och annat livsnödvändigt får de helt plötsligt utan att behöva arbeta på gatorna. för thailändskorna är det en chans.

bangkok girl. öppnade mina ögon och fick mig att se mer än jag tidigare gjort. jag har svårt att säga något som kan göra dokumentären, skaparen eller pla rättvisa annat än - tack.

the youth.

jag är nere på 19 dagar nu. holy shit det börjar närma sig. O: jag har inte ens funderat på vad jag ska packa än.. fast det blir nog inte så svårt med tanke på att jag kastade det mesta av innehållet i min garderob förra veckan. men ändå - hur packar man för att vara borta 1 år? när jag skulle till thailand och malaysia i 20 dagar, hade jag med mig ett ombyte och tänkte att jag kunde köpa billiga kläder där. men nu ska jag vara borta så mycket mer än bara 20 dagar... jag ska ju vara borta ett helt år!

apropå att tiden går fort så upptäckte jag för någon dag sen att yran är nästa vecka, gosh jag har inte ens funderat på varifrån pengar till biljett ska komma. jag hoppas typ att jag ska vakna med en tredagarsbiljett i handen eller hitta en ligga på gatan. men så lär det nog inte bli. suck. hade torsdagen varit billigare hade jag lätt gått bara den, men känns absolut inte värt det när det är så dyrt...

såg juno för någon dag sen. damn jag gillar den filmen. michael cera är så charmig. ;) haha efter jag sett den fårgade jag ellie vilket land juno bor i, om det är canada eller usa - eftersom hon hade ratten på samma sida som oss här hemma. ellie upplyser mig då om att det är uk som kör på fel sida inte usa... bravo therese! du ska till usa om 19 dagar och du visste inte vilken sida vägen de kör på. kände mig så dum. hela min verklighetsuppfattning rasade typ.. :S

skriver med min blivande host brother andrew atm, lite kul faktiskt. han verkar vara lite dataspelsnörd^^

jag uppdaterar nog senare.. auf wiedersehen.

who do you carry the torch for, my young man?

det är mycket jag har svårt att förstå. som att vissa kan spendera miljoner på en dag samtidigt som andra lever på under 1 krona om dagen. som att vissa kan äta för två varje dag när andra går utan mat i veckor. det är mycket mer än detta som jag har svårt att förstå. jag har svårt att förstå trångsynta och främlingsfientliga. jag har svårt att förstå hat. jag har svårt att förstå mycket som finns i världen. jag har svårt att förstå mycket som jag delar denna jord med. är dte så att jag har svårt att förstå allt detta och mer för att det helt enkelt är oförståeligt? eller är det bara jag som inte vill förstå, inte vågar? för att världen om man ser på den är mer enkel än jag vill tro? kanske är det det ena, kanske det andra, eller lite av båda... jag vet inte, jag vill inte veta och jag vill inte förstå.

det blev film igårkväll. boys don't cry med hilary swank (damn, den kvinnan är grym) och chloë sevigny. riktigt bra film. riktigt, riktigt bra. det var en sån film som fick mig att sitta kvar helt blickstilla och fokuserad tills långt efter eftertexterna börjat rulla. då är det en bra film mätt med mina mått. mycket bättre betyg än så kan inte en film få av mig. ellie sällskapade mig under filmseendet, trevligt.

idag, hade jag hoppats på något annat än inomhus och film. men vädret vill tydligen inte samma sak som mig, så det lär nog bli film ändå - inte mig emot, men det blir lite enformigt...

inget är så fult som avundsjukan.

-

host dad ringde idag, trodde det var tele-försäljare så jag blev så irriterad och tänkte skita i att svara, men tur jag inte gjorde det, pratade med host mum också.(: de låter jättetrevliga och jag längtar så! kan inte vänta tills jag får åka härifrån nu!

new adventures of old christine-maraton på kvällen, helsike vad jag älskar den människan. inget får mig att skratta som den serien. kärlek till christine och matthew säger jag bara!

av någon anledning har jag börjat överanvända utropstecken these days... annoying. utropstecken och dessa --> (: aja, det blev ingen klokare av, jag borde sluta nu, så ja... slut.

i'm the weekend warrior.

jag gillar dagar som den här. iallfall nu. en mulen dag med skiftande väder är en perfekt ursäkt att se film/tv på sommarlovet. så det är vad jag har gjort idag, sett film. såg först sky high med urmysiga michael angarano - ok att den var lite fånig och löjlig, men jag gillade den. jag gillade den skarpt. sedan blev det underbara stand by me, den är så vacker. vad göra för att få uppleva vänskap som den mellan gordie och chris? snälla säg mig för jag vill det så gärna. och sen - att få vara barn på 50-talet, om det ändå var möjligt.

hagelskur i brunflo idag, för att hoppa till ett annat ämne. mamma hur uppspelt som helst av det, ibland är hon som ett barn, mycket mer än vad jag någonsin är. det är lite småcharmigt dock. men som sagt - hagel. kan inte minnas någon liknande hagelskur, hela terrassen på framsidan var vit av små isbollar, lite spänning i vardagen.

på kvällen åkte jag buss till stan och promenerade över bron till frösön och johanna som fyller 18 idag, grattisgrattisgrattis till henne för hon är en underbar tjej. dock var jag slö och kände inte för att nattbussa hem så jag sa hejdå redan kl 22, men jag var nöjd ändå. det var trevligt så länge det varade, som man brukar säga.

just nu är min inspiration låg. såg nyss balls of steel och olivia lee är ju tamejfan helt jävla underbar. älskar hennes inslag! önskar jag kunde komma på något mer intressant att typea, men det går trögt, så jag avslutar här.

the step and the walk.

det är helt värdelöst att bo i en håla som brunflo om man har tråkigt. det är ganska värdelöst annars också för den delen. men back to the point. har man tråkigt och bor i närheten av en storstad så kan man bara kasta sig på cykel/buss/t-bana in till stan och strosa runt på gator och torg, fönstershoppa eller shoppa på riktigt i härliga affärer och bara gilla läget. visst kan jag åka in till stan jag med. måste vänta tills nästa buss går dock. sen när jag väl är inne efter 20 min så hinner jag gå igenom "alla" affärer på ungefär samma tid som resan ture och retur tar. sucksucksuck. vad att göra när stan är gjord i en stad som inte bjuder på mycket att göra? åka hem? chilla loss i brunflo? det är värdelöst att bo i en håla som brunflo helt enkelt.

min dag har varit så tråkig. yoga + jogg på morgonen, sen då? sunka framför tv, lata mig ute, och ja - det var den dagen det. woops! jag glömde nästan - en "spännande" sak har dock dagen bjudit på. jag fick en liten avi i brevlådan som sa att jag hade rek. brev att hämta på ica. trampa fortfortfort dit på min tjusiga cykel. och cyklade hemåt med ett kuvert fullproppat med frimärken (som när rons mamma ska skicka brev till dursleys typ) - hmmm... vad kan det vara om inte samma kuvert jag hade med mig till ambassaden? väl hemma öppnade jag kuvertet och plockade fram mitt pass med en tjusig liten pappersbit inuti märkt "the united states of america" - jag hade fått min visum. it's for real now! i have permission to be in the nation under god until august 1 2009 - woho!

i just do.

Hemma igen efter min turbo trip till stockholmia. har spenderat natten på ett tåg, och sovit extremt dåligt, så jag lär nog vara allmänt off idag. vet inte hur många gånger jag vaknade inatt, kollade klockan på mobilen - läste 06:15 - och tänkte att jag måste börja klä på mig eftersom tåget snart är framme. sedan kollade jag runt i kupén och såg att ingen annan var vaken, kollade klockan igen - 04:27 - nästa gång 05:12, sen 05:45, osv. sen kom herr konduktör och väckte och jag kan svära på att han helt allvarligt sa "ska du sova hela tiden du?", och att jag sömndrucket svarade "va? vem? jag?". eller så drömde jag det, i'll never know. hade dock en hemskt trevlig kupékamrat, en danska som pratade norska (tur det, för danska förstår jag verkligen inte, det har jag bittra minnen av), och som jag först trodde var engelska och hon trodde det samma om mig, så först snackade vi engelska med varann sen upptäckte jag att hon talade norska och samtidigt märkte hon att svenska språket var min grej - så ja, det var ju bra. vi pratade iaf ett bra tag innan kupédörren drogs igen för sista gången den natten, och jag vet inte hur många gånger den hemskt hete småbarnspappan med öppen skjorta gick förbi i släptåg på hans lilla dotter innan vi gick för att sova. mycket trevlig upplevelse måste jag säga, det var nog 10 år sen jag åkte natt-tåg sist så jag käner mig nästan lite cool, men bara nästan. iaf var tåget ca 20 min försenat, något som konduktörn tydligen berättat (vart fan var jag då? mentalt alltså, för jag befann mig i kupén hela natten - i swear. som sagt tåget var sent - fan, tänkte jag eftersom jag planerat att ta bussen 7:15 hem, det skulle bli jäkla tajt att ta sig från centralstationen upp till närmaste busshållplats på 5 min, speciellt när man är ostadig och trött efter flera dagar med alldeles för sena kvällar och på tok för tidiga mornar. men, när jag kommer upp till kyrkvägen, vad ser jag då om inte en gul och fin brunflo-buss? hade inte hunnit fram till hållplatsen så jag vinkade som en galning, för jag ville inte missa den och vänta 40 min tills nästa buss - så är det när man bor i glesbygden, suck - men herr chaufför såg mig och jag kunde inte fatta min lycka när jag satt på bussen hem och läste en trevlig gratistidning hämtad på beyond retro, som så snällt präntade in i min trötta hjärna alla toppen-butiker jag missat på min egna lilla shopping-runda, än en gång suck. men helt otroligt skönt att kliva av bussen och sakta gå hemåt med min rullväska när morgonsolen skiner och värmer så oberskrivligt härligt. blev dock stressad när jag närmade mig hemma och kom på att jag inte hade någon hemnyckel med mig. hade just varit snyggt om mamma glömt lägga ut extranyckeln, då alla andra nycklar befinner sig på följande platser: örnsköldsvik, sundbyberg, strömsund, ramsele. men som tur var låg det en nyckel på det super-hemliga gömstället - lucky!

i stockholm var allt supertrevligt. när jag skulle till ambassaden på tisdagmorgon fick jag gott och väl promenera från östermalms torg till diplomatstaden och dag hammarkjölds väg 31, inte mig emot dock hur härligt som helst att strosa på okända gator tidigt på morgonen med somrig musik i lurarna och bara njuta av fina, fina stockholm. förbi hedvig elenora kyrkan, så vacker. längs linnégatan eller storgatan - your choice. förbi garnisonen, snedda över narvavägen och sen maria bebådelsekyrka - helt sjukt häftig! komemr sedan ut på strandvägen som så småningom blir dag hammarskjöldsväg. härliga stora väldoftande träd längs gångvägen, engelska kyrkan - också den väldigt imponerande, förbi turkiska ambassaden och sen när jag började skymta lite vatten så ser jag en folksamling en bit ifrån radiohuset och undrar vad de gör där. fortsätter framåt för att leta reda på amerikanska ambassaden. ser en stor, stor byggnad men tänker att det kan aldrig vara den, hundra meter från infarten till byggnaden står det "dag hammarkjölds väg 31", går tillbaka till där jag såg folksamlingen, en bra bit bort, där står också "dag hammarskjölds väg 31". så ja, det skulle få er att förstå hur satans stor den är. är där säkeligen en bra stund innan 8 och det är redan lång kö, så det var bara att ställa sig längst bak. när jag gick förbi kön kände jag igen en tjej från tunnelbanan samma morgon, vad är oddsen att båda skulle till amerikanska ambassaden egentligen? senare såg jag även en till tjej som jag kände igen från tunnelbanan. lite coolt. ungefär hälften av kön klurade jag ut var blivande utbytesstudenter, as myself. när man stod där i kön kom en svensktalande vakt ut och kollade så man hade alla papper med sig, sen fick man vänta ett tag till. kl 8 började de släppa in de köande, en och en. där kollades papprena en gång till - sen genom en såndär grej de har på flygplatsen som piper om man har nåt tokigt på sig (vad fan heter det? total blank) som tur var pep det icke för mig, så jag fick fortsätta in i ambassaden, ännu en genomkoll av papper, sedan sitta och vänta. bläddrade igenom vanity fair och undrade i vilken ordning de gick när folk som stått både före och efter mig i kön ropades upp. en vakt startade en trevlig film om amerika med massa olika amerikaner som sa "i am america" eller "we are america".
äntligen blev jag uppropad och fick gå fram till en trevlig amerikan som snackade lite om ditten och datten medan jag fick göra fingeravtryck och sen var det klart, med ett "you'll have your visa in the mail on monday" så var mina business på ambassaden done och jag fick strosa tillbaka till östermalmstorg.
väl där skulle jag hitta nedgången till tunnelbanan. när jag praoade där så var det en tunnelbanenedgång i närheten av åhléns men nu, tack vare ombyggningar var den inte där. så jag snurrade runt runt och letade efter en annan ingång. föröskte följa kartan men den hjälpte mig inte så mkt. så jag gick längs sibyllevägen och tänkte att jag kunde väl ändå inte behöva gå in mot city för att ta mig till t-banan. och då som någon slags upplysning såg jag det stora t:et framför mig. glad therese i tell you! så - t-bana back to sumpan, där jag käkade upp min doggybag från italien den förgående aftonen, mums! sen tillbaka till staden för att göra mig av med tid i from av en shoppingrunda. dock skulle jag bara kolla inte köpa - måste spara pengar till new york. och det var svårt att hålla det löftet till mig själv när jag hittade så sjukt mycket snyggt på topshop, damn vad jag gillar den butiken, smått sinnesjukt nästan. på första rundan hade jag plockat åt mig 11 plagg, efter rejäl sållning, sen begav jag mig till provhytten. max 6 plagg åt gången fick jag ta med, så jag pallade inte ta en runda till efteråt. emndet var tungt att inte kunna köpa de snygg, snygga kläderna jag plockade på mig. suck! nu ska jag spara och skrapa ihop pengar som fan så att jag kan shoppa järnet i new york. och sen ska pengarna räcka till en laptop och nya jogging-skor, fuck vad dyrt det är att leva. börjar allvarligt fundera på om jag har råd med yran, men jag vill, men... pengar.

har ju inte bara varit i sthlm dessa två dagar, utan även sundbyberg. där finns det helt stör månag restauranger med tanke på hur många som bor där och hur stort det är. har käkat 3-rätters middag två kvällar i rad och det känns som om jag aldrig kommer behöva äta igen. måndag-kväll blev det italien, förrätt - bruschetta med parmaskinka, mozzarella och oliver, yum! huvudrätt - rigatoni el (al?) pollo, så satans gott, men så sjukt mycket att det blidde en doggybag att ta med och äta senare. efterrätt - tirami sú, var tvungen att prova trots att jag var så mätt, ahr ju hört talas om det men aldrig smakat så, och otroligt gott var det! under hela middagen på italien ösregnade det utanför, helt sjuk, det bara vräkte ned, dropparna studsade på marken och folk sprang som galningar för att inte bli blöta, men jag tvivlar på att det gjorde någon skillnad. 2 sekunder i det skyfallet och du hade sett ut som om du hoppat i sjön med kläderna på...

på tisdagkväll blev det thailand, närmare bestämt thai amari. enormt trevilg servitris där, så trevlig! även här 3-rätters med, thailändska minivårrullar till förrätt. efter denna kom jag på den dumma idén att prova lite av chilisåsen som fanns på bordet, bad mistake! man kan tycka att jag borde lärt mig när jag misstog en chili för paprika i thailand, men icke. my mouth was on fire. och även om det känns som att dricka vatten är lösningen så blir det bara värre, the only option is to suffer until the suffering dies away. och efter ett tag gjorde det det, skönt. sen huvudrätten som var wokad kyckling, grönsaker och glasnudlar, waaaay gott! och efterrätt kokosglass. skulle inte förvåna mig om mitt midjemått ökat avsevärt av 2 dagar med enorma 3-rätters och ingen träning annat än att jag traskade uppför en stillastående rulltrappa på sundbybergs t-banestation -pain i mina vader efter det...

aja, nu är jag hemma och ska chillaxa järnet eftersom jag har huset helt för mig själv denna dag. så nice!

there's one thing you need to know and that's that you can count on me.

but it's better if you do.

om 6 timmar avgår ett tåg från östersunds tågstation med destination stockholm centralstation. med det ska jag åka. saken är bara den att jag måste kliva upp hemskt tidigt, vilket i sig betyder att jag bör gå och lägga mig tidigt, men sömnigheten saknas, vad gör man då? jo, chattar med host family på msn, dock hänger jag inte alls med - de är tre stycken som sitter i samma rum och de känner ju varann och hänger med på alla interna saker, tur att jag sitter hemma i sverige så att de inte kan se mig - ser ut som ett frågetecken så... inte vidare karismatiskt av mig direkt.

men, back to the fact att jag ska till sthlm imorn, är faktiskt ganska peppad, rensade garderoben idag och det blev inte alls mycket kvar - så jag hoppas på lite shopping down there. jag behöver det!

jag har ingen inspiration alls, så jag avslutar här...

slut.

the phrase that pays.

jogging i regnet idag - härligt, härligt. jag är enormt impad av mig själv för att jag joggar regelbundet these days - make the wave people! det är ju faktiskt extremt roligt också!

såg the shining igår och lärde mig ännu en gång att man inte ska ha höga förväntningar, för oj vad besviken jag blev. så överspelat och musiken förstörde allt. suck.

men brev från host family gör mig glad dock! och min host dad frågade om jag ville ha en ipod då min jung redan fått en av honom - vaddå generös man? :) sen berättade han lite om olika resor dom funderade på att göra under året, och host mum frågade om vi ville åka till seattle i september för att se musikalen the phantom of the opera - självklart svarade jag ja! :) så sugen på att åka nu, önskar att jag inte behövde komma tillbaka dock finns inte mycket här som lockar längre - i have very few strings attached to this place... det är den obekväma sanningen.

the academy is... spelar in nytt at this very moment, hur glad blev jag inte när jag läste det? hördes som om albumet skulle vara ute efter sommaren - i'm cartwheeling over here fella's!

that's it for now i guess (det är nästan sorgligt vad jag blandar språk) - ellie kommer snart och hon kommer få nöjet att kolla när jag äter - lycklig_tjej_90, typ. så...

so long!

that's when you stu-stu-stutter something profound.

trött som jag var efter att ha jobbat 7,5 timmar igår så gick jag och la mig riktigt tidigt för att förhoppningsvis få en lång välbehövd vila. så belv det dock inte. först tog det flera timmar innan jag somnade, sen vaknade jag först av att jag var varm och sen av att jag frös. sov inte alls bra så hela min idé med att gå och lägga mig tidigt gav inget resultat alls - annat än helt totalt freakade drömmar. den jag kommer ihåg bäst involverade årets yra, att jag skippade justice spelning för att se ett annat band som också hette något på j på ett sjaskigt ställe utanför yran (fråga mig inte varför), och a very, very weird encounter with panic at the disco... (ursäkta engelskan - men vad heter encounter på svenska?) ellie fick de detaljerna jag kom ihåg, men jag ska bespara detta inlägg förvirringen - jag är ju fullkomligt värdelös på att berätta saker, det blir bara en jävla massa rambling från min sida och jag kommer aldrig till saken. det enda goda som denna dröm förde med sig var att den återuppväckte mitt intresse för patd, vilket imo var extremt bra!

tack vare att jag sov mindre bra inatt så har jag haft sjukt dåligt tålamod hela dagen - att datorn då segar och att stig hammrar och spikar när jag försöker koncentrera mig och se film, hjälper inte alls. - att skivan hackar nu gör inte saken bättre. >_<

hade fått mail från både hostfamily och min jung igår som jag svarade på för en stund sen - jag blir bara mer och mer excited ;D så bra! och jag tappar svenska ord hela tiden - mindre bra. när vi kommer dit (jag och min jung) så ska vi åka på minisemester till någon themepark innan skolan börjar, woohoo. :)

jag är inte så bra på att blogga, jag vet inte ens om någon läser denna blogg så det kanske inte spelar någon roll egentligen... men vad gör en bloggare till en bra bloggare egentligen? ska man ha ett spännande liv, skriva om intressanta saker, eller bara vara duktig att skriva för att folk ska läsa det man type-ar på skärmen? tål att funderas på...

feel what it's like to be new.

skinned knees and gapped teeth.

det är lätt att skriva det första inlägget i en blogg. jag menar man skaffar blogg när man känner att man har något att skriva och just därför kommer första inlägget utan någon som helst ansträngning. det svåra är att fortsätta och att inte falla in i; "idag var jag med den och den - det var kul." eller "idag jobbade jag, sucksucksuck - jag hatar det". utan att fortsätta skriva någorlunda intressant. igår hade jag ytterst lite att dela med mig av och för att undvika ett "idag jobbade jag, sucksuck..." (jag jobbade faktiskt, och jag hatar det) så bestämde jag mig för att inte skriva något alls. eller inte så att jag funderade över det direkt - det kändes bara inte viktigt att skriva. för vad bryr det någon om jag hatar mitt jobb - egentligen? just nu står jag bara ut med det för att jag får helt ok lön (om någon var intresserad av det...) - och sen om 32 dagar är jag fri så det är la bara att bita ihop.

följer gör mindre intressanta saker för att jag ska ha något att fördriva tiden med.
just nu läser jag "lord of the flies" av william golding - har inte hunnit så långt än så har inte så mycket mer att säga om den mer än att jag läser den atm. innan jag började på den läste jag sista boken i his dark materials-trilogin av philip pullman - the amber spyglass. bästa boken i serien in my opinion, men sen har jag haft långa pauser mellan varje bok så jag kommer inte ihåg så mycket av de två tidigare heller...
i förrgår kväll hade jag bestämt att jag skulle se the shining (finally) - jag vet inte hur länge jag har tänkt se den och nu har jag haft den jättelänge men fortfarande inte sett den. men iförrgårkväll skulle det bli av, skulle. slutade med att jag kollade på pulse istället - en ganska kass s.k. rysare som jag endast såg klart på grund av en viss ian somerhalder i en av rollerna...

ingenting blev bättre eller sämre av att jag berättade om ovanstående annat än att tiden faktiskt gick! way nice - så nu kan jag ta min coola cykel till mitt extremt sega jobb... whoopie.

over and out.
-
suck. om jag inte skulle åka iväg till usa redan den 10e hade jag haft två veckor jobb där jag skulle jobbat 8 h om dagen - vilket skulle ha gett mig ungefär 8000 svenska pengar. suck. - det sved lite.

ett första inlägg.

bestämde mig för att skaffa blogg så jag har någonstans att samla och dela med mig av mina tankar, känslor och erfarenheter inför, under och efter mitt utbytesår i USA!

just nu känns allt helt ok, dock pendlar mina känslor mellan lågmäld förtjusning och ingenting alls. är inne i en liten svacka nu då jag inte känner någon direkt nervositet eller förväntan inför att åka iväg. men förhoppningsvis kommer jag att ta mig ur den på samma sätt som jag tagit mig ur alla tidigare svackor - med hjälp av intalningar, thou shalt not mistrust the power of thy mind, eller något sådant.

för några timmar sen pratade jag med sts och den 10 augusti åker jag till stora, stora new york där jag ska vara en vecka innan jag åker vidare till inte lika stora kennewick i washington och min värdfamilj. värdfamiljen fick jag kontakt med för ganska precis en vecka sen och allt känns bra. inte så bra som det ska kännas - mest för att jag, hur jag än försöker, inte kan låta bli att jämföra dem med familjen i camarillo. menmen, förhoppningsvis kommer det att försvinna när jag lärt känna dem bättre och pratat med dem på telefon och så. har också fått kontakt med min blivande utbytes-syster, eller vad jag ska kalla henne, min jung från seoul, sydkorea. hon verkar hur schysst som helst och det ska bli extremt roligt att spendera ett år i USA med henne.

men, tillbaka till det faktum att jag åker den 10 augusti och inte den 30 juli, för det betyder nämligen att... jag kommer att kunna gå på yran! happyhappy therese just nu, kvarstår gör för mig att klura ut hur jag ska ta mig in på förfesten dock... att vara 17 suger, man betalar lika mycket som alla som är 18 men man får inte göra samma saker. suck.

aja, all for know.