i just do.

Hemma igen efter min turbo trip till stockholmia. har spenderat natten på ett tåg, och sovit extremt dåligt, så jag lär nog vara allmänt off idag. vet inte hur många gånger jag vaknade inatt, kollade klockan på mobilen - läste 06:15 - och tänkte att jag måste börja klä på mig eftersom tåget snart är framme. sedan kollade jag runt i kupén och såg att ingen annan var vaken, kollade klockan igen - 04:27 - nästa gång 05:12, sen 05:45, osv. sen kom herr konduktör och väckte och jag kan svära på att han helt allvarligt sa "ska du sova hela tiden du?", och att jag sömndrucket svarade "va? vem? jag?". eller så drömde jag det, i'll never know. hade dock en hemskt trevlig kupékamrat, en danska som pratade norska (tur det, för danska förstår jag verkligen inte, det har jag bittra minnen av), och som jag först trodde var engelska och hon trodde det samma om mig, så först snackade vi engelska med varann sen upptäckte jag att hon talade norska och samtidigt märkte hon att svenska språket var min grej - så ja, det var ju bra. vi pratade iaf ett bra tag innan kupédörren drogs igen för sista gången den natten, och jag vet inte hur många gånger den hemskt hete småbarnspappan med öppen skjorta gick förbi i släptåg på hans lilla dotter innan vi gick för att sova. mycket trevlig upplevelse måste jag säga, det var nog 10 år sen jag åkte natt-tåg sist så jag käner mig nästan lite cool, men bara nästan. iaf var tåget ca 20 min försenat, något som konduktörn tydligen berättat (vart fan var jag då? mentalt alltså, för jag befann mig i kupén hela natten - i swear. som sagt tåget var sent - fan, tänkte jag eftersom jag planerat att ta bussen 7:15 hem, det skulle bli jäkla tajt att ta sig från centralstationen upp till närmaste busshållplats på 5 min, speciellt när man är ostadig och trött efter flera dagar med alldeles för sena kvällar och på tok för tidiga mornar. men, när jag kommer upp till kyrkvägen, vad ser jag då om inte en gul och fin brunflo-buss? hade inte hunnit fram till hållplatsen så jag vinkade som en galning, för jag ville inte missa den och vänta 40 min tills nästa buss - så är det när man bor i glesbygden, suck - men herr chaufför såg mig och jag kunde inte fatta min lycka när jag satt på bussen hem och läste en trevlig gratistidning hämtad på beyond retro, som så snällt präntade in i min trötta hjärna alla toppen-butiker jag missat på min egna lilla shopping-runda, än en gång suck. men helt otroligt skönt att kliva av bussen och sakta gå hemåt med min rullväska när morgonsolen skiner och värmer så oberskrivligt härligt. blev dock stressad när jag närmade mig hemma och kom på att jag inte hade någon hemnyckel med mig. hade just varit snyggt om mamma glömt lägga ut extranyckeln, då alla andra nycklar befinner sig på följande platser: örnsköldsvik, sundbyberg, strömsund, ramsele. men som tur var låg det en nyckel på det super-hemliga gömstället - lucky!

i stockholm var allt supertrevligt. när jag skulle till ambassaden på tisdagmorgon fick jag gott och väl promenera från östermalms torg till diplomatstaden och dag hammarkjölds väg 31, inte mig emot dock hur härligt som helst att strosa på okända gator tidigt på morgonen med somrig musik i lurarna och bara njuta av fina, fina stockholm. förbi hedvig elenora kyrkan, så vacker. längs linnégatan eller storgatan - your choice. förbi garnisonen, snedda över narvavägen och sen maria bebådelsekyrka - helt sjukt häftig! komemr sedan ut på strandvägen som så småningom blir dag hammarskjöldsväg. härliga stora väldoftande träd längs gångvägen, engelska kyrkan - också den väldigt imponerande, förbi turkiska ambassaden och sen när jag började skymta lite vatten så ser jag en folksamling en bit ifrån radiohuset och undrar vad de gör där. fortsätter framåt för att leta reda på amerikanska ambassaden. ser en stor, stor byggnad men tänker att det kan aldrig vara den, hundra meter från infarten till byggnaden står det "dag hammarkjölds väg 31", går tillbaka till där jag såg folksamlingen, en bra bit bort, där står också "dag hammarskjölds väg 31". så ja, det skulle få er att förstå hur satans stor den är. är där säkeligen en bra stund innan 8 och det är redan lång kö, så det var bara att ställa sig längst bak. när jag gick förbi kön kände jag igen en tjej från tunnelbanan samma morgon, vad är oddsen att båda skulle till amerikanska ambassaden egentligen? senare såg jag även en till tjej som jag kände igen från tunnelbanan. lite coolt. ungefär hälften av kön klurade jag ut var blivande utbytesstudenter, as myself. när man stod där i kön kom en svensktalande vakt ut och kollade så man hade alla papper med sig, sen fick man vänta ett tag till. kl 8 började de släppa in de köande, en och en. där kollades papprena en gång till - sen genom en såndär grej de har på flygplatsen som piper om man har nåt tokigt på sig (vad fan heter det? total blank) som tur var pep det icke för mig, så jag fick fortsätta in i ambassaden, ännu en genomkoll av papper, sedan sitta och vänta. bläddrade igenom vanity fair och undrade i vilken ordning de gick när folk som stått både före och efter mig i kön ropades upp. en vakt startade en trevlig film om amerika med massa olika amerikaner som sa "i am america" eller "we are america".
äntligen blev jag uppropad och fick gå fram till en trevlig amerikan som snackade lite om ditten och datten medan jag fick göra fingeravtryck och sen var det klart, med ett "you'll have your visa in the mail on monday" så var mina business på ambassaden done och jag fick strosa tillbaka till östermalmstorg.
väl där skulle jag hitta nedgången till tunnelbanan. när jag praoade där så var det en tunnelbanenedgång i närheten av åhléns men nu, tack vare ombyggningar var den inte där. så jag snurrade runt runt och letade efter en annan ingång. föröskte följa kartan men den hjälpte mig inte så mkt. så jag gick längs sibyllevägen och tänkte att jag kunde väl ändå inte behöva gå in mot city för att ta mig till t-banan. och då som någon slags upplysning såg jag det stora t:et framför mig. glad therese i tell you! så - t-bana back to sumpan, där jag käkade upp min doggybag från italien den förgående aftonen, mums! sen tillbaka till staden för att göra mig av med tid i from av en shoppingrunda. dock skulle jag bara kolla inte köpa - måste spara pengar till new york. och det var svårt att hålla det löftet till mig själv när jag hittade så sjukt mycket snyggt på topshop, damn vad jag gillar den butiken, smått sinnesjukt nästan. på första rundan hade jag plockat åt mig 11 plagg, efter rejäl sållning, sen begav jag mig till provhytten. max 6 plagg åt gången fick jag ta med, så jag pallade inte ta en runda till efteråt. emndet var tungt att inte kunna köpa de snygg, snygga kläderna jag plockade på mig. suck! nu ska jag spara och skrapa ihop pengar som fan så att jag kan shoppa järnet i new york. och sen ska pengarna räcka till en laptop och nya jogging-skor, fuck vad dyrt det är att leva. börjar allvarligt fundera på om jag har råd med yran, men jag vill, men... pengar.

har ju inte bara varit i sthlm dessa två dagar, utan även sundbyberg. där finns det helt stör månag restauranger med tanke på hur många som bor där och hur stort det är. har käkat 3-rätters middag två kvällar i rad och det känns som om jag aldrig kommer behöva äta igen. måndag-kväll blev det italien, förrätt - bruschetta med parmaskinka, mozzarella och oliver, yum! huvudrätt - rigatoni el (al?) pollo, så satans gott, men så sjukt mycket att det blidde en doggybag att ta med och äta senare. efterrätt - tirami sú, var tvungen att prova trots att jag var så mätt, ahr ju hört talas om det men aldrig smakat så, och otroligt gott var det! under hela middagen på italien ösregnade det utanför, helt sjuk, det bara vräkte ned, dropparna studsade på marken och folk sprang som galningar för att inte bli blöta, men jag tvivlar på att det gjorde någon skillnad. 2 sekunder i det skyfallet och du hade sett ut som om du hoppat i sjön med kläderna på...

på tisdagkväll blev det thailand, närmare bestämt thai amari. enormt trevilg servitris där, så trevlig! även här 3-rätters med, thailändska minivårrullar till förrätt. efter denna kom jag på den dumma idén att prova lite av chilisåsen som fanns på bordet, bad mistake! man kan tycka att jag borde lärt mig när jag misstog en chili för paprika i thailand, men icke. my mouth was on fire. och även om det känns som att dricka vatten är lösningen så blir det bara värre, the only option is to suffer until the suffering dies away. och efter ett tag gjorde det det, skönt. sen huvudrätten som var wokad kyckling, grönsaker och glasnudlar, waaaay gott! och efterrätt kokosglass. skulle inte förvåna mig om mitt midjemått ökat avsevärt av 2 dagar med enorma 3-rätters och ingen träning annat än att jag traskade uppför en stillastående rulltrappa på sundbybergs t-banestation -pain i mina vader efter det...

aja, nu är jag hemma och ska chillaxa järnet eftersom jag har huset helt för mig själv denna dag. så nice!

there's one thing you need to know and that's that you can count on me.