the step and the walk.

det är helt värdelöst att bo i en håla som brunflo om man har tråkigt. det är ganska värdelöst annars också för den delen. men back to the point. har man tråkigt och bor i närheten av en storstad så kan man bara kasta sig på cykel/buss/t-bana in till stan och strosa runt på gator och torg, fönstershoppa eller shoppa på riktigt i härliga affärer och bara gilla läget. visst kan jag åka in till stan jag med. måste vänta tills nästa buss går dock. sen när jag väl är inne efter 20 min så hinner jag gå igenom "alla" affärer på ungefär samma tid som resan ture och retur tar. sucksucksuck. vad att göra när stan är gjord i en stad som inte bjuder på mycket att göra? åka hem? chilla loss i brunflo? det är värdelöst att bo i en håla som brunflo helt enkelt.

min dag har varit så tråkig. yoga + jogg på morgonen, sen då? sunka framför tv, lata mig ute, och ja - det var den dagen det. woops! jag glömde nästan - en "spännande" sak har dock dagen bjudit på. jag fick en liten avi i brevlådan som sa att jag hade rek. brev att hämta på ica. trampa fortfortfort dit på min tjusiga cykel. och cyklade hemåt med ett kuvert fullproppat med frimärken (som när rons mamma ska skicka brev till dursleys typ) - hmmm... vad kan det vara om inte samma kuvert jag hade med mig till ambassaden? väl hemma öppnade jag kuvertet och plockade fram mitt pass med en tjusig liten pappersbit inuti märkt "the united states of america" - jag hade fått min visum. it's for real now! i have permission to be in the nation under god until august 1 2009 - woho!