Idag så hade vi utbytesstudenter bestämt med vår studievägledare att det var dags för en lunch tillsammans där alla tog med sig en maträtt från deras hemland. Ms. Colvin hade bjudit in några lärare, däribland världsbästa Mr. Bissell och Ms. Kangas som tycker att jag ska låna hennes mobiltelefon och ringa hem till Sverige med jämna mellanrum. Efter att mina "chocolate spheres" ("chocolate balls" kändes ju inte särdkilt pc) gjort succé och jag tryckt i mig mumsigt indiskt bröd så begav jag mig till Kangas kontor och ringde Sveriget och Stig för att surra lite och fråga hur stipendie-utdelningen gick. Väl efter period 5 hade börjat lade jag på och strosade till min klass med en lapp från Ms. Kangas om varför jag var sen. Hann precis in för att se Cody's portfolio presentation. Jag är hans mesta inspiration och hjälp och flertalet titlar hade jag, så snäll som jag är, klurat ut åt honom vilket gjorde att jag inte kunde sluta flina under hela presentationen.
Idag var det min hunkiga kompis Roberts födelsedag och jag hade totalmissat. På morgonen när jag skröt om min speciella " delicious swedish chocolate dessert" så frågade Robert om han kunde få, och jag som skulle vara skämtsam sa att det bara var för speciella människor. När han då sa att det var hans födelsedag visste jag inte om han var allvarlig eller inte, jag menar han fick ju mig att tro att han brutit fotleden en gång för att sedan springa iväg (ohaltandes) i jakt på coach Hingston. Sen kände jag mig som världens sämsta kompis resten av dagen men jag frågade Mr Bissell om jag kunde få smyga in på hans lektion period 5 med mina chokladbollar och det gick så bra det. Så innan jag och Cody gick ut för att fota smög jag in i Mr. Bissells klass och till många "aaaww!" gav jag svensk choklad till Robert. Lustiga som chokladbollar ser ut så fick jag övertyga honom om att de faktiskt var goda och Mr. Bissell stödde mig och sa att han redan var medlem i klubben och som jag instruerat honom om tidigare så instruerade han Robert om att äta hela på en gång. 2 tuggor senare nickar Robert och med mun full säger med sincere honesty att de var mycket goda. Efter det ville fler i klassen prova och jag kände mig som världbästa Sverige ambassadören när de alla tryckte in hela chokladbollen på en gång efter uppmuntring från klasskamrater. Gav Robert de 10 chokladbollarna som var kvar och smög ut igen och kände mig så himla snäll. :)
Mötte Travis Sharp (a.k.a. Shrek) på väg till 6th hour och försökte övertyga honom om att en återupplivning av fried ice cream thursday var väl behövd, men han suckade och erkände att det nog var en förlorad tradition. oh well.
onsdag 27 maj 2009
lördag 23 maj 2009
tankarna vandrar...
Så nu på sista tiden här har jag haft alldeles för mycket tid att tänka. Jag har tagit mig långa promenader i det gassande solskenet genom fruktodlingarna och till det helt övergivna landskapet på andra sidan "the hills" vi bor vid. Idag tog jag mig även en cykel-tur till Walgreens och WAL-MART på kvällen för lite små ärenden. Det slog mig när jag cyklade längs Kellogg street och sedan West 27th Avenue hur otroligt rätt det kändes. Det var första gången jag verkligen tog mig iväg på egen hand för att gå de ärenden som annars alltid har gjorts med hjälp av värdfamiljen eller vänner. Det fick mig att känna som att nu, efter nästan 10 månader här, så börjar jag faktiskt sätta mig in i att bo här. CostCo, BestBuy, Texaco, Downtown Kennewick, och alla andra begrepp som kändes så främmande i början, känns nu så fruktansvärt rätt.
Ärligt talat så känns det helt fullkomligt brutalt att efter att ha kommit hit utan att ha några som helst rötter som höll mig fast vid denna plats så ska dessa rötter som nu har vuxit sig ganska starka, bara ryckas upp igen för att planteras om någon annanstans. Det är ett begrepp som inte alls är förståeligt.
Nu betyder ju inte detta att jag har börjat ändra mig och inte vill åka hem längre, så är det inte alls. Jag vill ha min tjatiga mamma, min kompis och "plastpappa" sticke-krickan, min översnälla farmor och gosiga mormor. Jag vill ha min syster och jag vill träffa min systerdöttrar och få chansen att vara världens bästa moster. Jag vill ha mina vänner och bekantskaper. Jag vill ha min cykel jag vill snusa på Signe och jag vill reparera vänskapen med Penny. Jag saknar hästarna och jag saknar Östersund och dess kullersten och Wargentin med alla dess trappor. Jag vill ha mitt Sverige och allt det goda och onda det för med sig, för att det är mitt hem. Men samtidigt så vill jag ha allt som jag har här. Jag vill ha min humörsvängade värdmamma och min barnsliga värdpappa, min superstöriga värdbror och min speciella men helt underbara värdsyster. Jag vill kunna höra Shu-lin gnälla över att hon vill in och sen ut, eller tvärtom och över ingenting. Jag vill ha denna läskiga men sjukt mjuka heltäckningsmatta, jag vill ha detta hus även om man kan leta 10 minuter efter någon när telefon ringer efter dem. Jag vill ha Kennewick Highschool och alla underbara lärare och sköna elever. Jag vill forsätta vara "Lion" och "Lionette" och åka till olika snabbmatsställen med kompisar när vi har lunch. Jag vill ha Min Jung som jag i början inte blev klok på men som nu är bland det allra bästa med detta år. Jag vill ha mina kompisar här och lovande vänskaper. Jag vill ha the Red Room, DDR, bio, the Mall. Jag vill ha AYUSA och mina vänner från hela världen och jag vill ha allt det amerikanska. Jag vill ha världsbästa Felicia att klaga av mig med och surra i timmar med för att då och då bli avbrutna och höra henners "southern drawl". Av någon helt superknäpp anledning så vill jag ha Kennewick, öken-Kennewick där det aldrig händer något alls, just därför att det också är mitt hem.
Så kan ni förstå varför jag börjar bli ängslig över att det är 17 dagar kvar här nu, eller eftersom det är efter midnatt så är det ju bara 16. Det känns som att jag måste välja mellan mitt hem och mitt hem när det är så mycket jag vill ha från båda. Det som gör det ännu svårare är att jag vet inte när jag kommer kunna komma tillbaka till detta hem sen igen. Jag har ju ändå alltid vetat att Sverige har bara varit 10 månader bort, sen 6, sen 3, och sen var det 50 dagar och nu är det 17. På tisdag är det 2 veckor.
Det känns så dumt att bara lämna allt jag byggt här borta för att komma hem och fortsätta bygga där. Men som jag sa till Felicia för några veckor sen så kanske det är nyttigt på något stört sätt. Kanske är det nyttigt att behöva lämna det som är en kärt även om man inte vill. Kanske förbereder det en för de gånger då man kommer lämna eller lämnas senare? Kanske lär man sig att ta distans till sig själv och andra ibland och få ett annat perspektiv på saker och ting? Kanske är det ibland rätt sak att göra även om det känns så fruktansvärt fel?
Nu sätter jag krokben för tankarna så det inte springer iväg helt och hållet, vem vet hur långt detta inlägg hade kunnat bli!
Idag och igår och många dagar innan det har det varit helt oerhört superfint väder. Temperaturen har varit runt 85 Fahrenheit, ungefär 31-32 Celsius skulle jag gissa på. Jag strosar mest runt på våran gräsmatta på baksidan, läser lite, solar, spelar badminton med värdmamma. Idag ropade Mardi plötsligt att vi skulle åka ner till Port of Pasco för att se Tall Ships (typ piratskepp) som seglat in där. Massor av folk! Det var en rolig excursion speciellt i det fina vädret. Det blev lunch på Kiko's Tacos och jag tryckte i mig en Quesadilla och massor av nachos. Sen åkte vi till Sacajewa state park för att checka in piratskeppsbattlen men den var så himla långt borta så det gick inte att se. Men Sacajewa helt sjukt fin park och jag solade magen och doppade mig i jättekalla Columbia River och kikade på Snake River som flöt ihop med Columbia just där. När vi gjorde oss redo för att åka hem hörde vi den Amerikanska glassbils-jinglen och jag inhandlade mig en Spiderman-glass (kan säga att urvalet är mycket större hemma i Sverige!)som var mycket mumsig och hade gumballs som ögon. :) Åkte hem och jag latade mig i solskenet tills kvällning då jag bestämde mig för att cykla till Wal-Mart och Walgreens för att framkalla bilder till Scapbook-presenten jag ska ge till Min Jung. Kom hem och läste på baksidan till ljudet av gräshoppor och grodor och när det blev tillräckligt mörkt lade Min Jung och jag oss på gräsmattan och kollade på stjärnorna och pratade. Mycket bra och simpel dag.
Ärligt talat så känns det helt fullkomligt brutalt att efter att ha kommit hit utan att ha några som helst rötter som höll mig fast vid denna plats så ska dessa rötter som nu har vuxit sig ganska starka, bara ryckas upp igen för att planteras om någon annanstans. Det är ett begrepp som inte alls är förståeligt.
Nu betyder ju inte detta att jag har börjat ändra mig och inte vill åka hem längre, så är det inte alls. Jag vill ha min tjatiga mamma, min kompis och "plastpappa" sticke-krickan, min översnälla farmor och gosiga mormor. Jag vill ha min syster och jag vill träffa min systerdöttrar och få chansen att vara världens bästa moster. Jag vill ha mina vänner och bekantskaper. Jag vill ha min cykel jag vill snusa på Signe och jag vill reparera vänskapen med Penny. Jag saknar hästarna och jag saknar Östersund och dess kullersten och Wargentin med alla dess trappor. Jag vill ha mitt Sverige och allt det goda och onda det för med sig, för att det är mitt hem. Men samtidigt så vill jag ha allt som jag har här. Jag vill ha min humörsvängade värdmamma och min barnsliga värdpappa, min superstöriga värdbror och min speciella men helt underbara värdsyster. Jag vill kunna höra Shu-lin gnälla över att hon vill in och sen ut, eller tvärtom och över ingenting. Jag vill ha denna läskiga men sjukt mjuka heltäckningsmatta, jag vill ha detta hus även om man kan leta 10 minuter efter någon när telefon ringer efter dem. Jag vill ha Kennewick Highschool och alla underbara lärare och sköna elever. Jag vill forsätta vara "Lion" och "Lionette" och åka till olika snabbmatsställen med kompisar när vi har lunch. Jag vill ha Min Jung som jag i början inte blev klok på men som nu är bland det allra bästa med detta år. Jag vill ha mina kompisar här och lovande vänskaper. Jag vill ha the Red Room, DDR, bio, the Mall. Jag vill ha AYUSA och mina vänner från hela världen och jag vill ha allt det amerikanska. Jag vill ha världsbästa Felicia att klaga av mig med och surra i timmar med för att då och då bli avbrutna och höra henners "southern drawl". Av någon helt superknäpp anledning så vill jag ha Kennewick, öken-Kennewick där det aldrig händer något alls, just därför att det också är mitt hem.
Så kan ni förstå varför jag börjar bli ängslig över att det är 17 dagar kvar här nu, eller eftersom det är efter midnatt så är det ju bara 16. Det känns som att jag måste välja mellan mitt hem och mitt hem när det är så mycket jag vill ha från båda. Det som gör det ännu svårare är att jag vet inte när jag kommer kunna komma tillbaka till detta hem sen igen. Jag har ju ändå alltid vetat att Sverige har bara varit 10 månader bort, sen 6, sen 3, och sen var det 50 dagar och nu är det 17. På tisdag är det 2 veckor.
Det känns så dumt att bara lämna allt jag byggt här borta för att komma hem och fortsätta bygga där. Men som jag sa till Felicia för några veckor sen så kanske det är nyttigt på något stört sätt. Kanske är det nyttigt att behöva lämna det som är en kärt även om man inte vill. Kanske förbereder det en för de gånger då man kommer lämna eller lämnas senare? Kanske lär man sig att ta distans till sig själv och andra ibland och få ett annat perspektiv på saker och ting? Kanske är det ibland rätt sak att göra även om det känns så fruktansvärt fel?
Nu sätter jag krokben för tankarna så det inte springer iväg helt och hållet, vem vet hur långt detta inlägg hade kunnat bli!
Idag och igår och många dagar innan det har det varit helt oerhört superfint väder. Temperaturen har varit runt 85 Fahrenheit, ungefär 31-32 Celsius skulle jag gissa på. Jag strosar mest runt på våran gräsmatta på baksidan, läser lite, solar, spelar badminton med värdmamma. Idag ropade Mardi plötsligt att vi skulle åka ner till Port of Pasco för att se Tall Ships (typ piratskepp) som seglat in där. Massor av folk! Det var en rolig excursion speciellt i det fina vädret. Det blev lunch på Kiko's Tacos och jag tryckte i mig en Quesadilla och massor av nachos. Sen åkte vi till Sacajewa state park för att checka in piratskeppsbattlen men den var så himla långt borta så det gick inte att se. Men Sacajewa helt sjukt fin park och jag solade magen och doppade mig i jättekalla Columbia River och kikade på Snake River som flöt ihop med Columbia just där. När vi gjorde oss redo för att åka hem hörde vi den Amerikanska glassbils-jinglen och jag inhandlade mig en Spiderman-glass (kan säga att urvalet är mycket större hemma i Sverige!)som var mycket mumsig och hade gumballs som ögon. :) Åkte hem och jag latade mig i solskenet tills kvällning då jag bestämde mig för att cykla till Wal-Mart och Walgreens för att framkalla bilder till Scapbook-presenten jag ska ge till Min Jung. Kom hem och läste på baksidan till ljudet av gräshoppor och grodor och när det blev tillräckligt mörkt lade Min Jung och jag oss på gräsmattan och kollade på stjärnorna och pratade. Mycket bra och simpel dag.
torsdag 14 maj 2009
jaja
Det blir ett Felicia-inlägg idag; en redogörelse av dagens matvanor.
I min första klass hade en hemskt snäll person bakat brownies och bjöd klassen. MUMS! Klass nummer 2 bjussade mr. Quisnell på tortilla-chips. Trig-klass och Miranda hade med sig en kartong med donuts, 1 dollar styck. Mr Meneely var himla schysst och köpte en och delade med mig, sweet! Sen lyckades jag trycka i mig 3 (!) pizza slices under lunchen med kaitlyn och lydia och 7th hour blev det 3 brownies och en himla massa äppelkaka. Och jag undrar varför jag inte tycker jag ser ut som jag ska längre!
6th hour kom den legendariska Ittai Orr (ingen aning om stavningen, men jag har hört Andrew prata om honom en hel del... så därav titeln "legendarisk")till min US history för att prata med Mr. McCartney. Varför finns det inte mer som honom på Kennewick? Intelligent kille med STIL, bor för närvarande i NYC och studerar på Columbia, jag var fascinerad.
Igår var jag och Min Jung ensamma hemma - woohoo! för det händer inte ofta. Vi satt mest och pratade och åt och kollade på "make me a supermodel" innan vi båda släpade oss till sängs. Måndag fyllde Karen år och vi: Judith, Karen, Alley, Min Jung, och Jag chillade på the Red Room till underbara Noah Gundersen och sen halvdana Garage Voice.
Jag har gått och blivit himla bra kompis med mr Bissell min engelskalärare på senaste tiden. Det är extra roligt eftersom jag avskydde honom i början av läsåret. Nu är jag alltid först till hans klass och oftast lämnar jag den sist. Sen är han nog min favorit lunch-kompis också haha sån nörd är jag! Men jag behöver intelligent umgänge.
För övrigt. 26 dagar och nedräkningen fortsätter. Jag är pepp! Jag vill ha min egen tokiga familj och min egen tjatiga mor! Utan värdfamilj hade jag nog kunnat stanna längre, men jag behöver ladda om mina batterier, pheww.
I min första klass hade en hemskt snäll person bakat brownies och bjöd klassen. MUMS! Klass nummer 2 bjussade mr. Quisnell på tortilla-chips. Trig-klass och Miranda hade med sig en kartong med donuts, 1 dollar styck. Mr Meneely var himla schysst och köpte en och delade med mig, sweet! Sen lyckades jag trycka i mig 3 (!) pizza slices under lunchen med kaitlyn och lydia och 7th hour blev det 3 brownies och en himla massa äppelkaka. Och jag undrar varför jag inte tycker jag ser ut som jag ska längre!
6th hour kom den legendariska Ittai Orr (ingen aning om stavningen, men jag har hört Andrew prata om honom en hel del... så därav titeln "legendarisk")till min US history för att prata med Mr. McCartney. Varför finns det inte mer som honom på Kennewick? Intelligent kille med STIL, bor för närvarande i NYC och studerar på Columbia, jag var fascinerad.
Igår var jag och Min Jung ensamma hemma - woohoo! för det händer inte ofta. Vi satt mest och pratade och åt och kollade på "make me a supermodel" innan vi båda släpade oss till sängs. Måndag fyllde Karen år och vi: Judith, Karen, Alley, Min Jung, och Jag chillade på the Red Room till underbara Noah Gundersen och sen halvdana Garage Voice.
Jag har gått och blivit himla bra kompis med mr Bissell min engelskalärare på senaste tiden. Det är extra roligt eftersom jag avskydde honom i början av läsåret. Nu är jag alltid först till hans klass och oftast lämnar jag den sist. Sen är han nog min favorit lunch-kompis också haha sån nörd är jag! Men jag behöver intelligent umgänge.
För övrigt. 26 dagar och nedräkningen fortsätter. Jag är pepp! Jag vill ha min egen tokiga familj och min egen tjatiga mor! Utan värdfamilj hade jag nog kunnat stanna längre, men jag behöver ladda om mina batterier, pheww.
tisdag 5 maj 2009
AAAAAAHH....OINK!
"Världens bästa blogguppdaterare" är inte en titel som jag har eller försöker uppnå, vilket säkert märks. Idag är det Cinco de Mayo, May Fifth, eller femte maj som vi säger i Sverige. Mexikansk holiday som firades på skolan med extra lång lunch för att kunna se uppträdanden och äta massor med mexikansk mat...MEN... vi passade på att använda den långa lunchen till att inhandla 2 pepperoni-pizzor och åka ner till Columbia Park och ha våra egna festligheter. Svensk musik blev det på vägen dit då jag tog på mig dj:uppdraget. Härlig, härlig lunch och då jag var så duktig och drog med mig kameran så blev det massa bilder för att föreviga den också!
Svininfluensa-tider har gjort att amerikanernas favorit-skämt nummer ett inte längre är "that's what she said..." utan nu utbrister man "SWINEFLU!" och pekar ut folk så fort de hostar eller snörvlar. Hur kul som helst, helt klart bättre än tidigare favoriten iallafall.
Prom var i helgen och finklädd och allt drog jag och min supersnygga date Judith (jag körde på alternativt då jag lyckades strula till det med cody där... aja ^^) till hennes kompis Amanda för att ta bilder med en annan kompis Mary som borde få pris för att hon lyckas få in F-ordet minst en gång i varje mening, speciell tjej med stoooor personlighet! Efter att ha blivit korttagna åkte vi till Carmine för att möta upp resten av "gänget". Judith var underhållningen vid vårat bord! Efter helt ok middag var nästa anhalt "THE Prom" där det första man ser när man går in är killars baksidor som gungar smått oanständigt, nästan så att det stod "welcome to an american high-school dance" skrivet på det hela! Hann inte alls gå långt innan en tjej som jag inte kan lyckas komma ihåg namnet på frågade om jag letade efter Thad, vilket jag inte gjorde, och sa då att han ville dansa med mig. Jaha, tänkte jag, för jag ville inte dansa med honom. Så Judith blev min skyddsängel resten av kvällen: "Lets go! there's Thad!". Shaylee hade fått i uppdrag att hitta mig åt honom men lyckades hitta en annan kille som jag kunde dansa med för att slippa Thad. wohoo och sen dansade jag resten av kvällen med en kille vid namn Josh Garvin, haha. Själva prom kan sammanfattas med följande ord: trångt, svettigt, mycket folk, dirty-dancing, drama, ont i fötterna, osv. Men roligt! Efter det åkte jag och Judith till Wal-Mart och mötte upp med King Brian och Brooke för att köpa glass, MUMS! Sen vidare till the Rutz's house för hottubbing, vilket jag var alldeles för slö för. Judith och Alley lämnade mig i Kali's händer och efter lite slöhäng hos the Rutz's åkte vi tillbaks till Kali där jag lyckades somna i soffan till Flight of the Conchords medans Kali pratade i telefon med hennes syster.
Vaknade dagen efter med prom-sminkning och känslan av att ha sovit bort halva dagen, men klockan visade sig vara endast 9. Upptäckte även att jag lyckats glömma min väska med mobil, bankkort och nycklar någonstans mellan Rutz's och Kali's. Efter att ha ringt hem efter skjuts med gatu-adress och vägbeskrivning, blev det jordgubbar och granola-bars till frukost och runt en timma senare dök värdmamma upp och såg lagomt missnöjd ut. Jag frågade försiktigt om det var svårt att hitta dit och fick svaret att det var värdelösa instruktioner, följt av sönderrivning av en liten lapp. Ännu försiktigare sa jag då att "du kunde ju ha googlat?". Vilket jag inte fick något svar på.
Hela söndagen spenderades till att fixa presentation i government-class på måndagen, och när jag var klar lyckades jag deleta och fick börja om från början.
Nu är väl egentligen det allt jag kan komma på att skriva, för jag borde plugga på US history prov om kalla kriget just nu... hmm...
Och förövrigt så kan inte jag hitta mina linser atm så jag strosar runt hemma och ser så här cool ut i brillor:
Det får vara nog för denna gången, kram på er!
Svininfluensa-tider har gjort att amerikanernas favorit-skämt nummer ett inte längre är "that's what she said..." utan nu utbrister man "SWINEFLU!" och pekar ut folk så fort de hostar eller snörvlar. Hur kul som helst, helt klart bättre än tidigare favoriten iallafall.
Prom var i helgen och finklädd och allt drog jag och min supersnygga date Judith (jag körde på alternativt då jag lyckades strula till det med cody där... aja ^^) till hennes kompis Amanda för att ta bilder med en annan kompis Mary som borde få pris för att hon lyckas få in F-ordet minst en gång i varje mening, speciell tjej med stoooor personlighet! Efter att ha blivit korttagna åkte vi till Carmine för att möta upp resten av "gänget". Judith var underhållningen vid vårat bord! Efter helt ok middag var nästa anhalt "THE Prom" där det första man ser när man går in är killars baksidor som gungar smått oanständigt, nästan så att det stod "welcome to an american high-school dance" skrivet på det hela! Hann inte alls gå långt innan en tjej som jag inte kan lyckas komma ihåg namnet på frågade om jag letade efter Thad, vilket jag inte gjorde, och sa då att han ville dansa med mig. Jaha, tänkte jag, för jag ville inte dansa med honom. Så Judith blev min skyddsängel resten av kvällen: "Lets go! there's Thad!". Shaylee hade fått i uppdrag att hitta mig åt honom men lyckades hitta en annan kille som jag kunde dansa med för att slippa Thad. wohoo och sen dansade jag resten av kvällen med en kille vid namn Josh Garvin, haha. Själva prom kan sammanfattas med följande ord: trångt, svettigt, mycket folk, dirty-dancing, drama, ont i fötterna, osv. Men roligt! Efter det åkte jag och Judith till Wal-Mart och mötte upp med King Brian och Brooke för att köpa glass, MUMS! Sen vidare till the Rutz's house för hottubbing, vilket jag var alldeles för slö för. Judith och Alley lämnade mig i Kali's händer och efter lite slöhäng hos the Rutz's åkte vi tillbaks till Kali där jag lyckades somna i soffan till Flight of the Conchords medans Kali pratade i telefon med hennes syster.
Vaknade dagen efter med prom-sminkning och känslan av att ha sovit bort halva dagen, men klockan visade sig vara endast 9. Upptäckte även att jag lyckats glömma min väska med mobil, bankkort och nycklar någonstans mellan Rutz's och Kali's. Efter att ha ringt hem efter skjuts med gatu-adress och vägbeskrivning, blev det jordgubbar och granola-bars till frukost och runt en timma senare dök värdmamma upp och såg lagomt missnöjd ut. Jag frågade försiktigt om det var svårt att hitta dit och fick svaret att det var värdelösa instruktioner, följt av sönderrivning av en liten lapp. Ännu försiktigare sa jag då att "du kunde ju ha googlat?". Vilket jag inte fick något svar på.
Hela söndagen spenderades till att fixa presentation i government-class på måndagen, och när jag var klar lyckades jag deleta och fick börja om från början.
Nu är väl egentligen det allt jag kan komma på att skriva, för jag borde plugga på US history prov om kalla kriget just nu... hmm...
Och förövrigt så kan inte jag hitta mina linser atm så jag strosar runt hemma och ser så här cool ut i brillor:
Det får vara nog för denna gången, kram på er!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
