Hade en superbra kväll med mina underbara amerikaner. Judith kom och hämtade upp mig, Min Jung, Ani, och Saki, runt kvart över 6 och så åkte vi till Richland och Apollo, en grekisk restaurang där vi mötte upp finaste Mina och Karen. Efter ett tag kom Vance, Katie och Lauren och sist kom Kali. Judith som vanligt höll igång samtalet, älskar henne för det. Jag lyckades dock klämma ur mig snitsigaste kommentaren om squinty eyes... bravo Therese. Men alla förstod att jag inte menade det alls så.. phu! Åt fantastisk gott och sen bestämde vi oss för att åka till Columbia Park. Jag och Kali tappade bort oss och kom mycket senare än alla andra. Mötte upp Alexis, Sean, och Josh innan vi rusade vidare till vårt sällskap. Judith hade tagit med sig gitarren och spelade och sjöng och jag sprang runt och tog bilder och kramades. Mot slutet av kvällen var det bara jag, Judith, Ani, och Karen kvar men vi hade mysigt och roligt ändå, tog kort och signerade yearbooks. Som sagt, mycket bra kväll. Perfekt avslut.
Styr kosan hemåt imorgon... waaaah!
måndag 8 juni 2009
Imorgon aker jag hem!
Det kanns hemskt overkligt att jag imorgon kliver pa flygplanet som ska ta mig en bit pa vagen hem till mitt Sverige. Borjar kanna igen mig i Felicia's packnings-stress, jag som tyckte jag hade packat sa bra inser nu att jag far nog lamna bra mycket mer an jag redan har gjort. Vaskvikten borjar komma laskigt nara 50 lbs, vilket ar gransen, och jag har fortfarande nagra penaler att packa ned.
Just nu ar jag pa skolan och laddar over alla min bilder fran foto-lektioner pa en usb-disk, det tar for evigt! Har sagt hejd[ till flertalet larare, hade ett mycket bra samtal med min gamla engelskalarare Mr. Clemmens, foljt av kanelbullar (bakade av basta Akshai) och film i hans klassrum. Knappte kort med alla mina larare och fick Mr. Lupkes att ta kort pa hela foto-klassen. Hade en lang men bra och valbehovd konversation med Mr. Bissell och sen lite andra besok och nu sitter jag har och forsoker fa datan att arbeta snabbare.
Ikvall blir det middag pa grekisk restaurang med nagra komisar och sen ska vi ga ner till floden och bara ta det lugnt. Simplet avslut, precis som jag vill ha det!
Just nu ar jag pa skolan och laddar over alla min bilder fran foto-lektioner pa en usb-disk, det tar for evigt! Har sagt hejd[ till flertalet larare, hade ett mycket bra samtal med min gamla engelskalarare Mr. Clemmens, foljt av kanelbullar (bakade av basta Akshai) och film i hans klassrum. Knappte kort med alla mina larare och fick Mr. Lupkes att ta kort pa hela foto-klassen. Hade en lang men bra och valbehovd konversation med Mr. Bissell och sen lite andra besok och nu sitter jag har och forsoker fa datan att arbeta snabbare.
Ikvall blir det middag pa grekisk restaurang med nagra komisar och sen ska vi ga ner till floden och bara ta det lugnt. Simplet avslut, precis som jag vill ha det!
söndag 7 juni 2009
2 dagar...
Nu är väskorna i princip färdigpackade, bortsett från kläderna som är i tvättmaskinen och de som är kvar i garderoben. Det känns så himla konstigt. Egentligen så känns det inte alls, kanske är det det som känns konstigt?
Igår var det Graduation både i USA och hemma i Sverige och det kändes inte något speciellt att jag inte var på någon av dem. Istället förde jag en kamp mot tiden medan jag frenetiskt markerade mina svar till the SAT Reasoning Test. Det kändes så rätt att vara där, för 1) äntligen fick jag ta konsekvenserna och lära mig lite om det här med beslut, och 2) för att jag faktiskt inte känt mig som en del av the Graduating Class of 2009, jag har känt mig som en del av klasseni sig men har haft svårt att känna något alls för Graduation annat än att den markerar slutet på min tid här.
På kvällen gick jag med Ani till the Senior Party, där det allra första jag gjorde var att sätta mig ner och spela bingo med John Gower "Tower of Power" (fniss!) vilket inte gjorde mig något gott - bingo är inte mitt spel helt enkelt. Mesta delen av kvällen cruisade jag bara runt och pratade med folk och tog lite kort. Vid ett tillfälle, eller det var faktiskt två tillfällen, så drog jag på mig en velcro suit och studsade mig upp för att fastna på väggen! Efter det parkerade jag mig vid spelborden med mina papperspengar, bästa bordet gav 200 dollar varje spel, vare sig du vann eller inte och för blackjack blev det dubbelt upp! :) Vid ett annat fick jag 500 dollar för en triss :) När jag hade knåpat ihop 7000 dollar så köpte jag mig The Office season 2, earbuds till mp3, och en usb-disk. Senare på kvällen kom en hypnotisör och hans show var nog det bästa jag sett i hela mitt liv! Allra bäst var när Cheerleader Captain Brooklyn svassade runt på scen och trodde att hon var Shakira, eller när Tatiyana (efter att ha vaknat upp helt, men tack vare någon slags hypnotisk effekt) hoppade upp och sa "kiss me baby, i'm vaccinated!", eller cam bowers "who's your daddy?" följt av en ljudlig smack på baken. Helt klart värt att stanna uppe till 3 för!
Efter partyt var över drog jag och Kali till henne och försökte oss på att se Rushmore men bestämde snabbt att sova lät mycket bättre, jag hade varit uppe sedan 5 30 och gick och la mig runt 4 30.
På morgonen idag gjorde vi ett nytt försök att se filmen och lyckades, sen skjutsade Kali hem mig och jag förlorade mig i packning. Det tar hemskt lång tid att packa ihop ett år ska jag säga!
2 dagar!
Igår var det Graduation både i USA och hemma i Sverige och det kändes inte något speciellt att jag inte var på någon av dem. Istället förde jag en kamp mot tiden medan jag frenetiskt markerade mina svar till the SAT Reasoning Test. Det kändes så rätt att vara där, för 1) äntligen fick jag ta konsekvenserna och lära mig lite om det här med beslut, och 2) för att jag faktiskt inte känt mig som en del av the Graduating Class of 2009, jag har känt mig som en del av klasseni sig men har haft svårt att känna något alls för Graduation annat än att den markerar slutet på min tid här.
På kvällen gick jag med Ani till the Senior Party, där det allra första jag gjorde var att sätta mig ner och spela bingo med John Gower "Tower of Power" (fniss!) vilket inte gjorde mig något gott - bingo är inte mitt spel helt enkelt. Mesta delen av kvällen cruisade jag bara runt och pratade med folk och tog lite kort. Vid ett tillfälle, eller det var faktiskt två tillfällen, så drog jag på mig en velcro suit och studsade mig upp för att fastna på väggen! Efter det parkerade jag mig vid spelborden med mina papperspengar, bästa bordet gav 200 dollar varje spel, vare sig du vann eller inte och för blackjack blev det dubbelt upp! :) Vid ett annat fick jag 500 dollar för en triss :) När jag hade knåpat ihop 7000 dollar så köpte jag mig The Office season 2, earbuds till mp3, och en usb-disk. Senare på kvällen kom en hypnotisör och hans show var nog det bästa jag sett i hela mitt liv! Allra bäst var när Cheerleader Captain Brooklyn svassade runt på scen och trodde att hon var Shakira, eller när Tatiyana (efter att ha vaknat upp helt, men tack vare någon slags hypnotisk effekt) hoppade upp och sa "kiss me baby, i'm vaccinated!", eller cam bowers "who's your daddy?" följt av en ljudlig smack på baken. Helt klart värt att stanna uppe till 3 för!
Efter partyt var över drog jag och Kali till henne och försökte oss på att se Rushmore men bestämde snabbt att sova lät mycket bättre, jag hade varit uppe sedan 5 30 och gick och la mig runt 4 30.
På morgonen idag gjorde vi ett nytt försök att se filmen och lyckades, sen skjutsade Kali hem mig och jag förlorade mig i packning. Det tar hemskt lång tid att packa ihop ett år ska jag säga!
2 dagar!
fredag 5 juni 2009
4 dagar ...
Igår var det sista skoldagen för oss seniors efter en vecka fylld med repetitioner och slutprov i nästan alla ämnen. På onsdagen kom jag, och i princip resten av klassen, till skolan 6.50 istället för 7.30, för att förhoppningsvis skriva klart engelska-slutprovet innan dagens slut. Många, inklusive mig själv, stannade under 2nd period och efter 2 timmar och 45 minuters frenetiskt skrivande så var jag fortfarande inte klar men var tvungen att gå till 3rd period som är min trigonometri klass. Kom tillbaka till Mr. Bissell under lunchen och efter skolan och avslutade mitt prov 5 minuter innan sluttid. phu! Gårdagens slutprov var inte alls lika utmattande, i trig fick vi andvända vårat statistik projekt under provet och i government hade jag inte pluggat alls eftersom att jag kunde få 0 pts och ändå behålla mitt A, så utan att plugga fick jag 92/110. US history var jag på tok för lat för att plugga till och jag tyckte att jag kunde nog mycket för att klara av det. Så jag breezed through 75 frågor på 15-20 minuter, halva tiden som de två andra seniors tog på sig.. och eftersom jag lyckades pricka in 69 rätta svar så tycker jag att jag kan vara nöjd med det.
Annars var torsdag fyllt med "do you want to sign my yearbook?" och mina geniknölar var i stort behov av gnuggning för att komma på något fyndigare än "it was nice meeting you, have a nice summer" att skriva. Efter att jag lyckades skriva att Kelly var snäll och hade ett hjärta av guld i hans yearbook så fick jag mig en svans denna vecka. Människan följde efter mig överallt onsdag och torsdag. Jag kunde gå och prata med en kompis och jag hade en 2 meter lång skugga i hälarna konstant! Och killen fattade ju aldrig vinken, jag pratade inte med honom och så oerhört uppenbart ignorerade honom men han förstod ingenting. bläää.
Men vi hade donut party och yearbook-signing i min engelskaklass och under period 5 gick jag till Bissells så att Robert kunde signera min yearbook och sen hamnade jag i engelska klassen bredvid för att signera Katies. Efter skolan så blev det mer yearbooks-skrivande och jag åkte hem med betydligt färre tomma sidor än jag hade dagen innan. På kvällen var det senior awards ceremony och mr Lupkes, min fotografi-lärare hade sådär lagomt kryptiskt frågat om jag skulle komma. Så efter att ha sett Katie Krupin, som har gett inspiration till mitt nya motto "What Would Katie Krupin Do?" och när jag behöver lite variation är det "What Would Akshai Baskaran Do?" (Akshai är underbarnet som har engelska med seniors trots att han bara är sophomore och som vann the national science fair! RESPEKT! han är även min idol.), så kallades jag upp på scen och fick ta emot ett pris för "excellence in photography" och jag var den enda av alla seniors som fick pris i fotografi! Priset var ett redigt coolt lejon huvud som jag stolt kommer sätta upp på en hylla när jag kommer hem!
I onsdags var jag inbjuden till pool party för att säga hejdå till Aline som åker tillbaka till Libanon på söndag. Där var även ett fåtal andra utbytesstudenter inklusive mina favoriter Marvin från Tyskland (söt kille!) och Martin från Tahiti (underbar sångröst haha :D). Det var en trevlig kväll och bra som jag är lyckades jag glömma att ge aline den presenten jag hade till henne... aja.
Så idag Fredag är det 4 dagar kvar, det känns så hemskt konstigt. Trots att jag åker hem så jättesnart efter att skolan slutat så är jag ändå glad för jag får som ett riktigt avslut med alla kompisar istället för att det ska rinna ut i sanden. Nu lyckades jag glömma vad jag skulle ha skrivit så uppdaterar kanske senare...
FELICIA! Lycka till på vägen hem, vi ses snart! KRAM :*
Vi har byggarbetare som är här och grejjar och de kom just in genom dörren. Dagen till ära har det en hemskt attraktiv apprentice med sig, det kanske blir en bra dag detta då.. :P
Annars var torsdag fyllt med "do you want to sign my yearbook?" och mina geniknölar var i stort behov av gnuggning för att komma på något fyndigare än "it was nice meeting you, have a nice summer" att skriva. Efter att jag lyckades skriva att Kelly var snäll och hade ett hjärta av guld i hans yearbook så fick jag mig en svans denna vecka. Människan följde efter mig överallt onsdag och torsdag. Jag kunde gå och prata med en kompis och jag hade en 2 meter lång skugga i hälarna konstant! Och killen fattade ju aldrig vinken, jag pratade inte med honom och så oerhört uppenbart ignorerade honom men han förstod ingenting. bläää.
Men vi hade donut party och yearbook-signing i min engelskaklass och under period 5 gick jag till Bissells så att Robert kunde signera min yearbook och sen hamnade jag i engelska klassen bredvid för att signera Katies. Efter skolan så blev det mer yearbooks-skrivande och jag åkte hem med betydligt färre tomma sidor än jag hade dagen innan. På kvällen var det senior awards ceremony och mr Lupkes, min fotografi-lärare hade sådär lagomt kryptiskt frågat om jag skulle komma. Så efter att ha sett Katie Krupin, som har gett inspiration till mitt nya motto "What Would Katie Krupin Do?" och när jag behöver lite variation är det "What Would Akshai Baskaran Do?" (Akshai är underbarnet som har engelska med seniors trots att han bara är sophomore och som vann the national science fair! RESPEKT! han är även min idol.), så kallades jag upp på scen och fick ta emot ett pris för "excellence in photography" och jag var den enda av alla seniors som fick pris i fotografi! Priset var ett redigt coolt lejon huvud som jag stolt kommer sätta upp på en hylla när jag kommer hem!
I onsdags var jag inbjuden till pool party för att säga hejdå till Aline som åker tillbaka till Libanon på söndag. Där var även ett fåtal andra utbytesstudenter inklusive mina favoriter Marvin från Tyskland (söt kille!) och Martin från Tahiti (underbar sångröst haha :D). Det var en trevlig kväll och bra som jag är lyckades jag glömma att ge aline den presenten jag hade till henne... aja.
Så idag Fredag är det 4 dagar kvar, det känns så hemskt konstigt. Trots att jag åker hem så jättesnart efter att skolan slutat så är jag ändå glad för jag får som ett riktigt avslut med alla kompisar istället för att det ska rinna ut i sanden. Nu lyckades jag glömma vad jag skulle ha skrivit så uppdaterar kanske senare...
FELICIA! Lycka till på vägen hem, vi ses snart! KRAM :*
Vi har byggarbetare som är här och grejjar och de kom just in genom dörren. Dagen till ära har det en hemskt attraktiv apprentice med sig, det kanske blir en bra dag detta då.. :P
onsdag 27 maj 2009
13 days and counting.
Idag så hade vi utbytesstudenter bestämt med vår studievägledare att det var dags för en lunch tillsammans där alla tog med sig en maträtt från deras hemland. Ms. Colvin hade bjudit in några lärare, däribland världsbästa Mr. Bissell och Ms. Kangas som tycker att jag ska låna hennes mobiltelefon och ringa hem till Sverige med jämna mellanrum. Efter att mina "chocolate spheres" ("chocolate balls" kändes ju inte särdkilt pc) gjort succé och jag tryckt i mig mumsigt indiskt bröd så begav jag mig till Kangas kontor och ringde Sveriget och Stig för att surra lite och fråga hur stipendie-utdelningen gick. Väl efter period 5 hade börjat lade jag på och strosade till min klass med en lapp från Ms. Kangas om varför jag var sen. Hann precis in för att se Cody's portfolio presentation. Jag är hans mesta inspiration och hjälp och flertalet titlar hade jag, så snäll som jag är, klurat ut åt honom vilket gjorde att jag inte kunde sluta flina under hela presentationen.
Idag var det min hunkiga kompis Roberts födelsedag och jag hade totalmissat. På morgonen när jag skröt om min speciella " delicious swedish chocolate dessert" så frågade Robert om han kunde få, och jag som skulle vara skämtsam sa att det bara var för speciella människor. När han då sa att det var hans födelsedag visste jag inte om han var allvarlig eller inte, jag menar han fick ju mig att tro att han brutit fotleden en gång för att sedan springa iväg (ohaltandes) i jakt på coach Hingston. Sen kände jag mig som världens sämsta kompis resten av dagen men jag frågade Mr Bissell om jag kunde få smyga in på hans lektion period 5 med mina chokladbollar och det gick så bra det. Så innan jag och Cody gick ut för att fota smög jag in i Mr. Bissells klass och till många "aaaww!" gav jag svensk choklad till Robert. Lustiga som chokladbollar ser ut så fick jag övertyga honom om att de faktiskt var goda och Mr. Bissell stödde mig och sa att han redan var medlem i klubben och som jag instruerat honom om tidigare så instruerade han Robert om att äta hela på en gång. 2 tuggor senare nickar Robert och med mun full säger med sincere honesty att de var mycket goda. Efter det ville fler i klassen prova och jag kände mig som världbästa Sverige ambassadören när de alla tryckte in hela chokladbollen på en gång efter uppmuntring från klasskamrater. Gav Robert de 10 chokladbollarna som var kvar och smög ut igen och kände mig så himla snäll. :)
Mötte Travis Sharp (a.k.a. Shrek) på väg till 6th hour och försökte övertyga honom om att en återupplivning av fried ice cream thursday var väl behövd, men han suckade och erkände att det nog var en förlorad tradition. oh well.
Idag var det min hunkiga kompis Roberts födelsedag och jag hade totalmissat. På morgonen när jag skröt om min speciella " delicious swedish chocolate dessert" så frågade Robert om han kunde få, och jag som skulle vara skämtsam sa att det bara var för speciella människor. När han då sa att det var hans födelsedag visste jag inte om han var allvarlig eller inte, jag menar han fick ju mig att tro att han brutit fotleden en gång för att sedan springa iväg (ohaltandes) i jakt på coach Hingston. Sen kände jag mig som världens sämsta kompis resten av dagen men jag frågade Mr Bissell om jag kunde få smyga in på hans lektion period 5 med mina chokladbollar och det gick så bra det. Så innan jag och Cody gick ut för att fota smög jag in i Mr. Bissells klass och till många "aaaww!" gav jag svensk choklad till Robert. Lustiga som chokladbollar ser ut så fick jag övertyga honom om att de faktiskt var goda och Mr. Bissell stödde mig och sa att han redan var medlem i klubben och som jag instruerat honom om tidigare så instruerade han Robert om att äta hela på en gång. 2 tuggor senare nickar Robert och med mun full säger med sincere honesty att de var mycket goda. Efter det ville fler i klassen prova och jag kände mig som världbästa Sverige ambassadören när de alla tryckte in hela chokladbollen på en gång efter uppmuntring från klasskamrater. Gav Robert de 10 chokladbollarna som var kvar och smög ut igen och kände mig så himla snäll. :)
Mötte Travis Sharp (a.k.a. Shrek) på väg till 6th hour och försökte övertyga honom om att en återupplivning av fried ice cream thursday var väl behövd, men han suckade och erkände att det nog var en förlorad tradition. oh well.
lördag 23 maj 2009
tankarna vandrar...
Så nu på sista tiden här har jag haft alldeles för mycket tid att tänka. Jag har tagit mig långa promenader i det gassande solskenet genom fruktodlingarna och till det helt övergivna landskapet på andra sidan "the hills" vi bor vid. Idag tog jag mig även en cykel-tur till Walgreens och WAL-MART på kvällen för lite små ärenden. Det slog mig när jag cyklade längs Kellogg street och sedan West 27th Avenue hur otroligt rätt det kändes. Det var första gången jag verkligen tog mig iväg på egen hand för att gå de ärenden som annars alltid har gjorts med hjälp av värdfamiljen eller vänner. Det fick mig att känna som att nu, efter nästan 10 månader här, så börjar jag faktiskt sätta mig in i att bo här. CostCo, BestBuy, Texaco, Downtown Kennewick, och alla andra begrepp som kändes så främmande i början, känns nu så fruktansvärt rätt.
Ärligt talat så känns det helt fullkomligt brutalt att efter att ha kommit hit utan att ha några som helst rötter som höll mig fast vid denna plats så ska dessa rötter som nu har vuxit sig ganska starka, bara ryckas upp igen för att planteras om någon annanstans. Det är ett begrepp som inte alls är förståeligt.
Nu betyder ju inte detta att jag har börjat ändra mig och inte vill åka hem längre, så är det inte alls. Jag vill ha min tjatiga mamma, min kompis och "plastpappa" sticke-krickan, min översnälla farmor och gosiga mormor. Jag vill ha min syster och jag vill träffa min systerdöttrar och få chansen att vara världens bästa moster. Jag vill ha mina vänner och bekantskaper. Jag vill ha min cykel jag vill snusa på Signe och jag vill reparera vänskapen med Penny. Jag saknar hästarna och jag saknar Östersund och dess kullersten och Wargentin med alla dess trappor. Jag vill ha mitt Sverige och allt det goda och onda det för med sig, för att det är mitt hem. Men samtidigt så vill jag ha allt som jag har här. Jag vill ha min humörsvängade värdmamma och min barnsliga värdpappa, min superstöriga värdbror och min speciella men helt underbara värdsyster. Jag vill kunna höra Shu-lin gnälla över att hon vill in och sen ut, eller tvärtom och över ingenting. Jag vill ha denna läskiga men sjukt mjuka heltäckningsmatta, jag vill ha detta hus även om man kan leta 10 minuter efter någon när telefon ringer efter dem. Jag vill ha Kennewick Highschool och alla underbara lärare och sköna elever. Jag vill forsätta vara "Lion" och "Lionette" och åka till olika snabbmatsställen med kompisar när vi har lunch. Jag vill ha Min Jung som jag i början inte blev klok på men som nu är bland det allra bästa med detta år. Jag vill ha mina kompisar här och lovande vänskaper. Jag vill ha the Red Room, DDR, bio, the Mall. Jag vill ha AYUSA och mina vänner från hela världen och jag vill ha allt det amerikanska. Jag vill ha världsbästa Felicia att klaga av mig med och surra i timmar med för att då och då bli avbrutna och höra henners "southern drawl". Av någon helt superknäpp anledning så vill jag ha Kennewick, öken-Kennewick där det aldrig händer något alls, just därför att det också är mitt hem.
Så kan ni förstå varför jag börjar bli ängslig över att det är 17 dagar kvar här nu, eller eftersom det är efter midnatt så är det ju bara 16. Det känns som att jag måste välja mellan mitt hem och mitt hem när det är så mycket jag vill ha från båda. Det som gör det ännu svårare är att jag vet inte när jag kommer kunna komma tillbaka till detta hem sen igen. Jag har ju ändå alltid vetat att Sverige har bara varit 10 månader bort, sen 6, sen 3, och sen var det 50 dagar och nu är det 17. På tisdag är det 2 veckor.
Det känns så dumt att bara lämna allt jag byggt här borta för att komma hem och fortsätta bygga där. Men som jag sa till Felicia för några veckor sen så kanske det är nyttigt på något stört sätt. Kanske är det nyttigt att behöva lämna det som är en kärt även om man inte vill. Kanske förbereder det en för de gånger då man kommer lämna eller lämnas senare? Kanske lär man sig att ta distans till sig själv och andra ibland och få ett annat perspektiv på saker och ting? Kanske är det ibland rätt sak att göra även om det känns så fruktansvärt fel?
Nu sätter jag krokben för tankarna så det inte springer iväg helt och hållet, vem vet hur långt detta inlägg hade kunnat bli!
Idag och igår och många dagar innan det har det varit helt oerhört superfint väder. Temperaturen har varit runt 85 Fahrenheit, ungefär 31-32 Celsius skulle jag gissa på. Jag strosar mest runt på våran gräsmatta på baksidan, läser lite, solar, spelar badminton med värdmamma. Idag ropade Mardi plötsligt att vi skulle åka ner till Port of Pasco för att se Tall Ships (typ piratskepp) som seglat in där. Massor av folk! Det var en rolig excursion speciellt i det fina vädret. Det blev lunch på Kiko's Tacos och jag tryckte i mig en Quesadilla och massor av nachos. Sen åkte vi till Sacajewa state park för att checka in piratskeppsbattlen men den var så himla långt borta så det gick inte att se. Men Sacajewa helt sjukt fin park och jag solade magen och doppade mig i jättekalla Columbia River och kikade på Snake River som flöt ihop med Columbia just där. När vi gjorde oss redo för att åka hem hörde vi den Amerikanska glassbils-jinglen och jag inhandlade mig en Spiderman-glass (kan säga att urvalet är mycket större hemma i Sverige!)som var mycket mumsig och hade gumballs som ögon. :) Åkte hem och jag latade mig i solskenet tills kvällning då jag bestämde mig för att cykla till Wal-Mart och Walgreens för att framkalla bilder till Scapbook-presenten jag ska ge till Min Jung. Kom hem och läste på baksidan till ljudet av gräshoppor och grodor och när det blev tillräckligt mörkt lade Min Jung och jag oss på gräsmattan och kollade på stjärnorna och pratade. Mycket bra och simpel dag.
Ärligt talat så känns det helt fullkomligt brutalt att efter att ha kommit hit utan att ha några som helst rötter som höll mig fast vid denna plats så ska dessa rötter som nu har vuxit sig ganska starka, bara ryckas upp igen för att planteras om någon annanstans. Det är ett begrepp som inte alls är förståeligt.
Nu betyder ju inte detta att jag har börjat ändra mig och inte vill åka hem längre, så är det inte alls. Jag vill ha min tjatiga mamma, min kompis och "plastpappa" sticke-krickan, min översnälla farmor och gosiga mormor. Jag vill ha min syster och jag vill träffa min systerdöttrar och få chansen att vara världens bästa moster. Jag vill ha mina vänner och bekantskaper. Jag vill ha min cykel jag vill snusa på Signe och jag vill reparera vänskapen med Penny. Jag saknar hästarna och jag saknar Östersund och dess kullersten och Wargentin med alla dess trappor. Jag vill ha mitt Sverige och allt det goda och onda det för med sig, för att det är mitt hem. Men samtidigt så vill jag ha allt som jag har här. Jag vill ha min humörsvängade värdmamma och min barnsliga värdpappa, min superstöriga värdbror och min speciella men helt underbara värdsyster. Jag vill kunna höra Shu-lin gnälla över att hon vill in och sen ut, eller tvärtom och över ingenting. Jag vill ha denna läskiga men sjukt mjuka heltäckningsmatta, jag vill ha detta hus även om man kan leta 10 minuter efter någon när telefon ringer efter dem. Jag vill ha Kennewick Highschool och alla underbara lärare och sköna elever. Jag vill forsätta vara "Lion" och "Lionette" och åka till olika snabbmatsställen med kompisar när vi har lunch. Jag vill ha Min Jung som jag i början inte blev klok på men som nu är bland det allra bästa med detta år. Jag vill ha mina kompisar här och lovande vänskaper. Jag vill ha the Red Room, DDR, bio, the Mall. Jag vill ha AYUSA och mina vänner från hela världen och jag vill ha allt det amerikanska. Jag vill ha världsbästa Felicia att klaga av mig med och surra i timmar med för att då och då bli avbrutna och höra henners "southern drawl". Av någon helt superknäpp anledning så vill jag ha Kennewick, öken-Kennewick där det aldrig händer något alls, just därför att det också är mitt hem.
Så kan ni förstå varför jag börjar bli ängslig över att det är 17 dagar kvar här nu, eller eftersom det är efter midnatt så är det ju bara 16. Det känns som att jag måste välja mellan mitt hem och mitt hem när det är så mycket jag vill ha från båda. Det som gör det ännu svårare är att jag vet inte när jag kommer kunna komma tillbaka till detta hem sen igen. Jag har ju ändå alltid vetat att Sverige har bara varit 10 månader bort, sen 6, sen 3, och sen var det 50 dagar och nu är det 17. På tisdag är det 2 veckor.
Det känns så dumt att bara lämna allt jag byggt här borta för att komma hem och fortsätta bygga där. Men som jag sa till Felicia för några veckor sen så kanske det är nyttigt på något stört sätt. Kanske är det nyttigt att behöva lämna det som är en kärt även om man inte vill. Kanske förbereder det en för de gånger då man kommer lämna eller lämnas senare? Kanske lär man sig att ta distans till sig själv och andra ibland och få ett annat perspektiv på saker och ting? Kanske är det ibland rätt sak att göra även om det känns så fruktansvärt fel?
Nu sätter jag krokben för tankarna så det inte springer iväg helt och hållet, vem vet hur långt detta inlägg hade kunnat bli!
Idag och igår och många dagar innan det har det varit helt oerhört superfint väder. Temperaturen har varit runt 85 Fahrenheit, ungefär 31-32 Celsius skulle jag gissa på. Jag strosar mest runt på våran gräsmatta på baksidan, läser lite, solar, spelar badminton med värdmamma. Idag ropade Mardi plötsligt att vi skulle åka ner till Port of Pasco för att se Tall Ships (typ piratskepp) som seglat in där. Massor av folk! Det var en rolig excursion speciellt i det fina vädret. Det blev lunch på Kiko's Tacos och jag tryckte i mig en Quesadilla och massor av nachos. Sen åkte vi till Sacajewa state park för att checka in piratskeppsbattlen men den var så himla långt borta så det gick inte att se. Men Sacajewa helt sjukt fin park och jag solade magen och doppade mig i jättekalla Columbia River och kikade på Snake River som flöt ihop med Columbia just där. När vi gjorde oss redo för att åka hem hörde vi den Amerikanska glassbils-jinglen och jag inhandlade mig en Spiderman-glass (kan säga att urvalet är mycket större hemma i Sverige!)som var mycket mumsig och hade gumballs som ögon. :) Åkte hem och jag latade mig i solskenet tills kvällning då jag bestämde mig för att cykla till Wal-Mart och Walgreens för att framkalla bilder till Scapbook-presenten jag ska ge till Min Jung. Kom hem och läste på baksidan till ljudet av gräshoppor och grodor och när det blev tillräckligt mörkt lade Min Jung och jag oss på gräsmattan och kollade på stjärnorna och pratade. Mycket bra och simpel dag.
torsdag 14 maj 2009
jaja
Det blir ett Felicia-inlägg idag; en redogörelse av dagens matvanor.
I min första klass hade en hemskt snäll person bakat brownies och bjöd klassen. MUMS! Klass nummer 2 bjussade mr. Quisnell på tortilla-chips. Trig-klass och Miranda hade med sig en kartong med donuts, 1 dollar styck. Mr Meneely var himla schysst och köpte en och delade med mig, sweet! Sen lyckades jag trycka i mig 3 (!) pizza slices under lunchen med kaitlyn och lydia och 7th hour blev det 3 brownies och en himla massa äppelkaka. Och jag undrar varför jag inte tycker jag ser ut som jag ska längre!
6th hour kom den legendariska Ittai Orr (ingen aning om stavningen, men jag har hört Andrew prata om honom en hel del... så därav titeln "legendarisk")till min US history för att prata med Mr. McCartney. Varför finns det inte mer som honom på Kennewick? Intelligent kille med STIL, bor för närvarande i NYC och studerar på Columbia, jag var fascinerad.
Igår var jag och Min Jung ensamma hemma - woohoo! för det händer inte ofta. Vi satt mest och pratade och åt och kollade på "make me a supermodel" innan vi båda släpade oss till sängs. Måndag fyllde Karen år och vi: Judith, Karen, Alley, Min Jung, och Jag chillade på the Red Room till underbara Noah Gundersen och sen halvdana Garage Voice.
Jag har gått och blivit himla bra kompis med mr Bissell min engelskalärare på senaste tiden. Det är extra roligt eftersom jag avskydde honom i början av läsåret. Nu är jag alltid först till hans klass och oftast lämnar jag den sist. Sen är han nog min favorit lunch-kompis också haha sån nörd är jag! Men jag behöver intelligent umgänge.
För övrigt. 26 dagar och nedräkningen fortsätter. Jag är pepp! Jag vill ha min egen tokiga familj och min egen tjatiga mor! Utan värdfamilj hade jag nog kunnat stanna längre, men jag behöver ladda om mina batterier, pheww.
I min första klass hade en hemskt snäll person bakat brownies och bjöd klassen. MUMS! Klass nummer 2 bjussade mr. Quisnell på tortilla-chips. Trig-klass och Miranda hade med sig en kartong med donuts, 1 dollar styck. Mr Meneely var himla schysst och köpte en och delade med mig, sweet! Sen lyckades jag trycka i mig 3 (!) pizza slices under lunchen med kaitlyn och lydia och 7th hour blev det 3 brownies och en himla massa äppelkaka. Och jag undrar varför jag inte tycker jag ser ut som jag ska längre!
6th hour kom den legendariska Ittai Orr (ingen aning om stavningen, men jag har hört Andrew prata om honom en hel del... så därav titeln "legendarisk")till min US history för att prata med Mr. McCartney. Varför finns det inte mer som honom på Kennewick? Intelligent kille med STIL, bor för närvarande i NYC och studerar på Columbia, jag var fascinerad.
Igår var jag och Min Jung ensamma hemma - woohoo! för det händer inte ofta. Vi satt mest och pratade och åt och kollade på "make me a supermodel" innan vi båda släpade oss till sängs. Måndag fyllde Karen år och vi: Judith, Karen, Alley, Min Jung, och Jag chillade på the Red Room till underbara Noah Gundersen och sen halvdana Garage Voice.
Jag har gått och blivit himla bra kompis med mr Bissell min engelskalärare på senaste tiden. Det är extra roligt eftersom jag avskydde honom i början av läsåret. Nu är jag alltid först till hans klass och oftast lämnar jag den sist. Sen är han nog min favorit lunch-kompis också haha sån nörd är jag! Men jag behöver intelligent umgänge.
För övrigt. 26 dagar och nedräkningen fortsätter. Jag är pepp! Jag vill ha min egen tokiga familj och min egen tjatiga mor! Utan värdfamilj hade jag nog kunnat stanna längre, men jag behöver ladda om mina batterier, pheww.
tisdag 5 maj 2009
AAAAAAHH....OINK!
"Världens bästa blogguppdaterare" är inte en titel som jag har eller försöker uppnå, vilket säkert märks. Idag är det Cinco de Mayo, May Fifth, eller femte maj som vi säger i Sverige. Mexikansk holiday som firades på skolan med extra lång lunch för att kunna se uppträdanden och äta massor med mexikansk mat...MEN... vi passade på att använda den långa lunchen till att inhandla 2 pepperoni-pizzor och åka ner till Columbia Park och ha våra egna festligheter. Svensk musik blev det på vägen dit då jag tog på mig dj:uppdraget. Härlig, härlig lunch och då jag var så duktig och drog med mig kameran så blev det massa bilder för att föreviga den också!
Svininfluensa-tider har gjort att amerikanernas favorit-skämt nummer ett inte längre är "that's what she said..." utan nu utbrister man "SWINEFLU!" och pekar ut folk så fort de hostar eller snörvlar. Hur kul som helst, helt klart bättre än tidigare favoriten iallafall.
Prom var i helgen och finklädd och allt drog jag och min supersnygga date Judith (jag körde på alternativt då jag lyckades strula till det med cody där... aja ^^) till hennes kompis Amanda för att ta bilder med en annan kompis Mary som borde få pris för att hon lyckas få in F-ordet minst en gång i varje mening, speciell tjej med stoooor personlighet! Efter att ha blivit korttagna åkte vi till Carmine för att möta upp resten av "gänget". Judith var underhållningen vid vårat bord! Efter helt ok middag var nästa anhalt "THE Prom" där det första man ser när man går in är killars baksidor som gungar smått oanständigt, nästan så att det stod "welcome to an american high-school dance" skrivet på det hela! Hann inte alls gå långt innan en tjej som jag inte kan lyckas komma ihåg namnet på frågade om jag letade efter Thad, vilket jag inte gjorde, och sa då att han ville dansa med mig. Jaha, tänkte jag, för jag ville inte dansa med honom. Så Judith blev min skyddsängel resten av kvällen: "Lets go! there's Thad!". Shaylee hade fått i uppdrag att hitta mig åt honom men lyckades hitta en annan kille som jag kunde dansa med för att slippa Thad. wohoo och sen dansade jag resten av kvällen med en kille vid namn Josh Garvin, haha. Själva prom kan sammanfattas med följande ord: trångt, svettigt, mycket folk, dirty-dancing, drama, ont i fötterna, osv. Men roligt! Efter det åkte jag och Judith till Wal-Mart och mötte upp med King Brian och Brooke för att köpa glass, MUMS! Sen vidare till the Rutz's house för hottubbing, vilket jag var alldeles för slö för. Judith och Alley lämnade mig i Kali's händer och efter lite slöhäng hos the Rutz's åkte vi tillbaks till Kali där jag lyckades somna i soffan till Flight of the Conchords medans Kali pratade i telefon med hennes syster.
Vaknade dagen efter med prom-sminkning och känslan av att ha sovit bort halva dagen, men klockan visade sig vara endast 9. Upptäckte även att jag lyckats glömma min väska med mobil, bankkort och nycklar någonstans mellan Rutz's och Kali's. Efter att ha ringt hem efter skjuts med gatu-adress och vägbeskrivning, blev det jordgubbar och granola-bars till frukost och runt en timma senare dök värdmamma upp och såg lagomt missnöjd ut. Jag frågade försiktigt om det var svårt att hitta dit och fick svaret att det var värdelösa instruktioner, följt av sönderrivning av en liten lapp. Ännu försiktigare sa jag då att "du kunde ju ha googlat?". Vilket jag inte fick något svar på.
Hela söndagen spenderades till att fixa presentation i government-class på måndagen, och när jag var klar lyckades jag deleta och fick börja om från början.
Nu är väl egentligen det allt jag kan komma på att skriva, för jag borde plugga på US history prov om kalla kriget just nu... hmm...
Och förövrigt så kan inte jag hitta mina linser atm så jag strosar runt hemma och ser så här cool ut i brillor:
Det får vara nog för denna gången, kram på er!
Svininfluensa-tider har gjort att amerikanernas favorit-skämt nummer ett inte längre är "that's what she said..." utan nu utbrister man "SWINEFLU!" och pekar ut folk så fort de hostar eller snörvlar. Hur kul som helst, helt klart bättre än tidigare favoriten iallafall.
Prom var i helgen och finklädd och allt drog jag och min supersnygga date Judith (jag körde på alternativt då jag lyckades strula till det med cody där... aja ^^) till hennes kompis Amanda för att ta bilder med en annan kompis Mary som borde få pris för att hon lyckas få in F-ordet minst en gång i varje mening, speciell tjej med stoooor personlighet! Efter att ha blivit korttagna åkte vi till Carmine för att möta upp resten av "gänget". Judith var underhållningen vid vårat bord! Efter helt ok middag var nästa anhalt "THE Prom" där det första man ser när man går in är killars baksidor som gungar smått oanständigt, nästan så att det stod "welcome to an american high-school dance" skrivet på det hela! Hann inte alls gå långt innan en tjej som jag inte kan lyckas komma ihåg namnet på frågade om jag letade efter Thad, vilket jag inte gjorde, och sa då att han ville dansa med mig. Jaha, tänkte jag, för jag ville inte dansa med honom. Så Judith blev min skyddsängel resten av kvällen: "Lets go! there's Thad!". Shaylee hade fått i uppdrag att hitta mig åt honom men lyckades hitta en annan kille som jag kunde dansa med för att slippa Thad. wohoo och sen dansade jag resten av kvällen med en kille vid namn Josh Garvin, haha. Själva prom kan sammanfattas med följande ord: trångt, svettigt, mycket folk, dirty-dancing, drama, ont i fötterna, osv. Men roligt! Efter det åkte jag och Judith till Wal-Mart och mötte upp med King Brian och Brooke för att köpa glass, MUMS! Sen vidare till the Rutz's house för hottubbing, vilket jag var alldeles för slö för. Judith och Alley lämnade mig i Kali's händer och efter lite slöhäng hos the Rutz's åkte vi tillbaks till Kali där jag lyckades somna i soffan till Flight of the Conchords medans Kali pratade i telefon med hennes syster.
Vaknade dagen efter med prom-sminkning och känslan av att ha sovit bort halva dagen, men klockan visade sig vara endast 9. Upptäckte även att jag lyckats glömma min väska med mobil, bankkort och nycklar någonstans mellan Rutz's och Kali's. Efter att ha ringt hem efter skjuts med gatu-adress och vägbeskrivning, blev det jordgubbar och granola-bars till frukost och runt en timma senare dök värdmamma upp och såg lagomt missnöjd ut. Jag frågade försiktigt om det var svårt att hitta dit och fick svaret att det var värdelösa instruktioner, följt av sönderrivning av en liten lapp. Ännu försiktigare sa jag då att "du kunde ju ha googlat?". Vilket jag inte fick något svar på.
Hela söndagen spenderades till att fixa presentation i government-class på måndagen, och när jag var klar lyckades jag deleta och fick börja om från början.
Nu är väl egentligen det allt jag kan komma på att skriva, för jag borde plugga på US history prov om kalla kriget just nu... hmm...
Och förövrigt så kan inte jag hitta mina linser atm så jag strosar runt hemma och ser så här cool ut i brillor:
Det får vara nog för denna gången, kram på er!
onsdag 29 april 2009
the stockholm syndrome
Jag har gått och blivit smått värdelös på detta med blogg-uppdatering, men för att "make up" för det så tycker jag att alla ska se detta video-klipp. Stolt Svensk i Amerika, haha.
http://www.hulu.com/watch/69175/the-daily-show-with-jon-stewart-the-stockholm-syndrome
del nummer 2 finns om ni skrollar ned.
Så vad har hänt sen sist då... jo jag lyckades ju missa min "hem-tid" med 20 minuter en kväll då jag och Judith hade fullt upp med dans-party på red room och ett udda medelålderskris 80-talist band, ringde och sa att jag hade missat tiden och skulle skynda mig hem men ja... det var inte särskilt populärt nej. På lördagen så gick jag och Kali på China Cafe och följde upp med DQ-blizzard. Efter det blev det Red Room spelning, där Drew Danburry (älska!), Pomegranates (älska!), och Wye Oak (vars sångerska jag snackade med in the restroom höhö). Sjukt bra spelning!
Annars har det väl varit skola, trist väder efter söndag då jag lyckades bränna ryggen. Prom på lördag och eftersom jag var sen med att fråga min sophomore-kompis Cody (sophomores och freshman måste bli inbjudna för att kunna gå på prom) och han inte har tid eller pengar att skaffa tuxedo (smidigt tessan!) så blir Judith min date! Men vi ska fylla dansgolvet med White Girl-moves så jag är pepp. :)
eh ja... det får duga för denna gången, kram på er alla!
http://www.hulu.com/watch/69175/the-daily-show-with-jon-stewart-the-stockholm-syndrome
del nummer 2 finns om ni skrollar ned.
Så vad har hänt sen sist då... jo jag lyckades ju missa min "hem-tid" med 20 minuter en kväll då jag och Judith hade fullt upp med dans-party på red room och ett udda medelålderskris 80-talist band, ringde och sa att jag hade missat tiden och skulle skynda mig hem men ja... det var inte särskilt populärt nej. På lördagen så gick jag och Kali på China Cafe och följde upp med DQ-blizzard. Efter det blev det Red Room spelning, där Drew Danburry (älska!), Pomegranates (älska!), och Wye Oak (vars sångerska jag snackade med in the restroom höhö). Sjukt bra spelning!
Annars har det väl varit skola, trist väder efter söndag då jag lyckades bränna ryggen. Prom på lördag och eftersom jag var sen med att fråga min sophomore-kompis Cody (sophomores och freshman måste bli inbjudna för att kunna gå på prom) och han inte har tid eller pengar att skaffa tuxedo (smidigt tessan!) så blir Judith min date! Men vi ska fylla dansgolvet med White Girl-moves så jag är pepp. :)
eh ja... det får duga för denna gången, kram på er alla!
torsdag 23 april 2009
superduperinlägg!
Bara för att jag lyckas klämma in uttrycket "superduper" i var och varannan mening dessa dagar så tyckte jag att det passade bra som titel!
Sååå..... 18 idag! The BIG one! Förutom ett x antal "explicit stuff" så innebär det att jag nu kan köpa lotter och spela enarmad bandit på casino, wooohooo!
Sen senast så har jag ju hunnit med en trip till Texas, vilket var helt klart världsbästa födelsedagspresenten, tack mamma och mormor! Spenderade halva fredag, lördag, söndag, och i princip hela måndag med underbara Felicia.
På fredagen blev det IKEA och svensk köttbulle-middag och på kvällen film och massa prat innan Felicia var för trött för att fortsätta samtalet. Lördag drog vi upp till Texas A&M University efter att ha gjort en city-tour av Dallas och hann med George Bush library, bilder bland blommor, se college-studenter halsa en tillbringare med öl, mera kort, plaska runt i fontänerna och trycka in 6 personer i ett litet college-rum, gjorde även mitt första besök på Freebird. På Söndagen var det tillbaks till Dallas, jag och Lissa gick på NYU infomöte och sen blev det shopping på NorthPark - Urban Outfitters och Forever21. Sakta men säkert tog vi oss tillbaka till vår utgångspunkt och jag och Felicia skjutsades till hennes värdfamilj där vi chillade med gifflar och björn gustafsson. På Måndag tog vi det bara lungt, åkte en sväng till walmart och shoppade järnet sen vandrade vi tillbaka, packade ihop väskor och åkte mot flygplatsen. Var tidiga så stoppade vid ett mall och hann med snabbprovning av promdresses och lite forever21 shopping. Låååångt avsked på flygplatsen och efter hejdå och inhandlade av mcdonalds hamburger och apple bie så boardade jag på sista boarding call. Flög till Denver där jag vandrade i evigheter innan jag kom till min gate och sen flög jag utmattad efter en lång dag hemåt. Superbra helg i Texas verkligen!
Så 18 idag. Grattissamtal imorse från Sveriget och för de i skolan som inte redan visste att jag hade födelsedag, jag hade jobbat på duktigt för att informera alla, smög jag in lite ledtrådar. Fick mr Quesnells klass att sjunga för mig och fick 3 grattisannouncement efter pledge of allegiance på the intercom. grattis grattis grattis hela dagen lång. Lunch med min tysk Ani på Some Bagels med promenad och prat. Mera grattis grattis grattis och när skoldagen var slut blev det hem för att byta om och sen iväg till Anthony's för middag med familjen. Fick klocka av the porters och sött halsband av Min Jung. Fick även coolaste buketten från Sverige och Mamma och Sonja - TACK! Myyyycket bra dag :D Men jag sparar stora partyt tills jag kommer hem till Sverige tror jag. :D
Sååå..... 18 idag! The BIG one! Förutom ett x antal "explicit stuff" så innebär det att jag nu kan köpa lotter och spela enarmad bandit på casino, wooohooo!
Sen senast så har jag ju hunnit med en trip till Texas, vilket var helt klart världsbästa födelsedagspresenten, tack mamma och mormor! Spenderade halva fredag, lördag, söndag, och i princip hela måndag med underbara Felicia.
På fredagen blev det IKEA och svensk köttbulle-middag och på kvällen film och massa prat innan Felicia var för trött för att fortsätta samtalet. Lördag drog vi upp till Texas A&M University efter att ha gjort en city-tour av Dallas och hann med George Bush library, bilder bland blommor, se college-studenter halsa en tillbringare med öl, mera kort, plaska runt i fontänerna och trycka in 6 personer i ett litet college-rum, gjorde även mitt första besök på Freebird. På Söndagen var det tillbaks till Dallas, jag och Lissa gick på NYU infomöte och sen blev det shopping på NorthPark - Urban Outfitters och Forever21. Sakta men säkert tog vi oss tillbaka till vår utgångspunkt och jag och Felicia skjutsades till hennes värdfamilj där vi chillade med gifflar och björn gustafsson. På Måndag tog vi det bara lungt, åkte en sväng till walmart och shoppade järnet sen vandrade vi tillbaka, packade ihop väskor och åkte mot flygplatsen. Var tidiga så stoppade vid ett mall och hann med snabbprovning av promdresses och lite forever21 shopping. Låååångt avsked på flygplatsen och efter hejdå och inhandlade av mcdonalds hamburger och apple bie så boardade jag på sista boarding call. Flög till Denver där jag vandrade i evigheter innan jag kom till min gate och sen flög jag utmattad efter en lång dag hemåt. Superbra helg i Texas verkligen!
Så 18 idag. Grattissamtal imorse från Sveriget och för de i skolan som inte redan visste att jag hade födelsedag, jag hade jobbat på duktigt för att informera alla, smög jag in lite ledtrådar. Fick mr Quesnells klass att sjunga för mig och fick 3 grattisannouncement efter pledge of allegiance på the intercom. grattis grattis grattis hela dagen lång. Lunch med min tysk Ani på Some Bagels med promenad och prat. Mera grattis grattis grattis och när skoldagen var slut blev det hem för att byta om och sen iväg till Anthony's för middag med familjen. Fick klocka av the porters och sött halsband av Min Jung. Fick även coolaste buketten från Sverige och Mamma och Sonja - TACK! Myyyycket bra dag :D Men jag sparar stora partyt tills jag kommer hem till Sverige tror jag. :D
onsdag 15 april 2009
"eat pasta run fasta" och den som väntar på något gott...
...har nog väntat klart nu.
År och dagar senare återkommer Therese som stigen ur graven! Eller ja, nu har jag ju inte riktigt icke-bloggat på så länge men för mig så känns det så. Utlovade uppdateringar följde aldrig men kan säga att överraskningen var en konsultering med Clinique när det gällde make-up vilket var ganska coolt! Hela WSU helgen var mycket bra och jag saknar redan stället!
Men nu till helt andra saker. Kom tillbaka till skolan efter Spring Break och det var bara till att köra igång med track-träningen igen. Glad var ju jag över att shinsplintsen verkade vara borta men jag hade la inte rehabiliterat mig särskilt bra under lovet då de dök upp ganska snabbt igen. På fredagen begav vi oss till Walla Walla för JV meet (mitt allra första!) där ja löpte 1600m på godtagbara 7 minuter, speciellt godtagbart då mitt mål var 8! Kim hade lyckats skada sig så jag tog hennes plats i 4x200 stafetten som vi sprang mot ett annat lag och hade vunnit om jag hade vetat att jag kunde springa på innersta banan som sista person. Menmen jag var glad och nöjd ändå och firade med ben&jerry's chokladglass på vägen hem. Dagen efter var det dags för Varsity meet i Royal city men jag kapsejsade helt i min 3200m och avslutade innan jag ens klarat av 2 av mina 8 varv. Resten av dagen spenderade jag som uppvärmnings-sällskap och till att hejja på alla andra kennewick-folks. Var redigt arg på mig själv på grund av mitt lilla fiasko när jag kom hem sedan och körde ett långt pass på en av familjens träningsmaskiner.
Den här veckan har det varit träning och problem med mina ben för det mesta. Förutom det så är allt bara bra, trackmeet i Hanford (intressant fakta: hanford har en kärnkraftsbas där plutoniumet för Nagasaki atom-bomben tillverkades) imorgon och jag ska löpa 1600m och sen 4x200 stafett. På Fredag bär det av till Texas och världsbästa Felicia och jag kommer hem igen på Måndag så jag får lååååånghelg med görbra svensk. :)
På torsdag (23e April) är det min födelsedag vilken uppskattas om den blir ihågkommen! haha :D
Det var väl allt, nu ska jag sova, för jag har ätit min pasta so i will run fasta, men nu behöver jag sömn också!
År och dagar senare återkommer Therese som stigen ur graven! Eller ja, nu har jag ju inte riktigt icke-bloggat på så länge men för mig så känns det så. Utlovade uppdateringar följde aldrig men kan säga att överraskningen var en konsultering med Clinique när det gällde make-up vilket var ganska coolt! Hela WSU helgen var mycket bra och jag saknar redan stället!
Men nu till helt andra saker. Kom tillbaka till skolan efter Spring Break och det var bara till att köra igång med track-träningen igen. Glad var ju jag över att shinsplintsen verkade vara borta men jag hade la inte rehabiliterat mig särskilt bra under lovet då de dök upp ganska snabbt igen. På fredagen begav vi oss till Walla Walla för JV meet (mitt allra första!) där ja löpte 1600m på godtagbara 7 minuter, speciellt godtagbart då mitt mål var 8! Kim hade lyckats skada sig så jag tog hennes plats i 4x200 stafetten som vi sprang mot ett annat lag och hade vunnit om jag hade vetat att jag kunde springa på innersta banan som sista person. Menmen jag var glad och nöjd ändå och firade med ben&jerry's chokladglass på vägen hem. Dagen efter var det dags för Varsity meet i Royal city men jag kapsejsade helt i min 3200m och avslutade innan jag ens klarat av 2 av mina 8 varv. Resten av dagen spenderade jag som uppvärmnings-sällskap och till att hejja på alla andra kennewick-folks. Var redigt arg på mig själv på grund av mitt lilla fiasko när jag kom hem sedan och körde ett långt pass på en av familjens träningsmaskiner.
Den här veckan har det varit träning och problem med mina ben för det mesta. Förutom det så är allt bara bra, trackmeet i Hanford (intressant fakta: hanford har en kärnkraftsbas där plutoniumet för Nagasaki atom-bomben tillverkades) imorgon och jag ska löpa 1600m och sen 4x200 stafett. På Fredag bär det av till Texas och världsbästa Felicia och jag kommer hem igen på Måndag så jag får lååååånghelg med görbra svensk. :)
På torsdag (23e April) är det min födelsedag vilken uppskattas om den blir ihågkommen! haha :D
Det var väl allt, nu ska jag sova, för jag har ätit min pasta so i will run fasta, men nu behöver jag sömn också!
lördag 4 april 2009
Heeeeellloooooo WSU!!
Befinner mig just nu i värdsyster Emily's vardagsrum/hall i Pullman där jag och Min Jung spenderade natten på uppblåsta madrasser och i sovsäck. Vi åkte hit igår efter att ha snurrat runt en hel del hemma, ett kort telesamtal med mamsen, och hunnit med att klippa håret (det var på tiden!), flertalet bankärenden, lunch på mysigt sandwich-ställe, bed bath and beyond, best buy, shell (det var en himla jakt på internationellt telefon-kort där ett tag, haha). Sen hemma packa om väskan från förra resan, tvättkorgen är full till på bristningsgränsen..., maila hit och maila dit och sen packade vi in oss i bilen bara för att efter 10 minuters resa få vänta på ett 110-vagnars tåg (jag räknade men tappade bort mig om och om igen så det är en ungefärlig siffra) i 15 minuter. Under bilfärden sjöng jag och värdmamma till 50-tals hits innan jag retirerade till min laptop för att grejja med EUP-projekt. Väl i Pullman började snygg-college-kille-räkningen och lyckades hitta två alldeles utanför Emily's lägenhet. Sen blev det middag på asiatisk restaurang, jag räknade 3, 4, 5. Jag gillar WSU!
Efter middag knatade jag och Min Jung på hemåt med ett signifierat (svensk-engelska?) avstånd till resten för att kunna fnittra lite om allt och alla. På våningen nedanför Emily's var det party och jag och Min dansade lite utanför dörren innan vi klättrade uppför trapporna till lägenheten. Det blev film, för mig laptop-nörderi, och Sam övade sina massage-kunskaper på alla villiga - skönt!
Idag verkar Mardi och Emily ha en överraskning för mig och Min Jung, det var massa hysch-hysch igår vid middag... återkommer med uppdatering om det.
Kramar
Efter middag knatade jag och Min Jung på hemåt med ett signifierat (svensk-engelska?) avstånd till resten för att kunna fnittra lite om allt och alla. På våningen nedanför Emily's var det party och jag och Min dansade lite utanför dörren innan vi klättrade uppför trapporna till lägenheten. Det blev film, för mig laptop-nörderi, och Sam övade sina massage-kunskaper på alla villiga - skönt!
Idag verkar Mardi och Emily ha en överraskning för mig och Min Jung, det var massa hysch-hysch igår vid middag... återkommer med uppdatering om det.
Kramar
torsdag 2 april 2009
back to square one
Tillbaka i Kennewick efter en regnig men hemskt trevlig trip till USAs västkust och Canada med värdfamiljen. Spenderade sista dagarna i ett regnigt Long Beach där vi roade oss med att imitera Chariots of Fire när de springer på stranden med de kända soundtracket. Vi hade det jättemysigt i den lilla byn, kollade i konstiga butiker och jag och Min Jung passade på att spela Tekken 5 och Dance Dance Revolution i en spelhall.
Nu har jag knaprat på Leksands knäckebröd med herrgårdsost på, inhandlat på IKEA utanför Seattle där jag var mäktigt glad svensk när jag knallade runt och uttalade och översatte alla namn till engelska för ointresserade och intresserade öron. Sörplar även på dyrt men mumsigt Seattle-inhandlat te och lyssnar på M83 i bakgrunden, en av mina Victoria-skivor.
Hela dagen idag spenderades i bil från Astoria (där Goonies spelades in!) genom Oregon och tillbaks till Washington och Kennewick. Men Oregon är så förbluffande vackert så bilfärden var njutbar!
Jag är måttligt stolt över mig själv då jag lyckades läsa ut 2 av mina böcker för engelskan under långa bilturer!
Nu ska jag försöka få ihop mina resurser till Texas resa och Sasquatch i slutet på Maj, önska mig lycka till!
Nu har jag knaprat på Leksands knäckebröd med herrgårdsost på, inhandlat på IKEA utanför Seattle där jag var mäktigt glad svensk när jag knallade runt och uttalade och översatte alla namn till engelska för ointresserade och intresserade öron. Sörplar även på dyrt men mumsigt Seattle-inhandlat te och lyssnar på M83 i bakgrunden, en av mina Victoria-skivor.
Hela dagen idag spenderades i bil från Astoria (där Goonies spelades in!) genom Oregon och tillbaks till Washington och Kennewick. Men Oregon är så förbluffande vackert så bilfärden var njutbar!
Jag är måttligt stolt över mig själv då jag lyckades läsa ut 2 av mina böcker för engelskan under långa bilturer!
Nu ska jag försöka få ihop mina resurser till Texas resa och Sasquatch i slutet på Maj, önska mig lycka till!
tisdag 31 mars 2009
oh caaanadaaaa
Befinner mig just nu i Renton utanfor Seattle hos min vardpappas bror. Kom alldeles precis hem fran en extra lang resa till Canada.
Vi var i Seattle pa lordag och sondag for lite allman sightseeing vilket var himla trevligt. Jag och Min Jung forsokte halla koll pa hur manga Starbucks vi sag i dess fodelsestad vilket inte var det lattaste. Nar jag hittade den Starbucks orginalet sa spelade inte rakningen sa stor roll langre. Akte upp i the Space Needle, kollade in Science Fiction Museum och the Experience Music Project dar det fanns Jimi Hendrix utstallning plus musik historia i nordvastra USA samt Sound Lab dar man kunde spela instrument i recording-studios, mixa musik och lagga till effekter. Sen sa kunde man sjunga ocksa. Mina 10 minuter i det lilla inspelningsrummet minskade drastiskt nar jag inte kunde komma pa vad jag skulle sjunga menmen, roligt var det. Kollade aven in det kanda akvariumet och tog kort pa udda fiskar. Pioneer Square i regnet och middag pa en pub "Longhorn barbecue" (eller nagot sadant), vilket genast fick mig att tanka pa lilla Felicia anda borta i Texas. Vi knallade runt pa Pike Place Market och kakade mumsig glass till forefterratt och ryssk godsak (sald av ryssk godsak) - pyroshki(?) - till efterratt.
Pa mandag morgon akte vi med Victoria clipper catamaran till Victoria B.C. i Canada. Lite svajjigt och nara aksjuka men det gick fint. Spenderade hela dagen till att snurra runt i ubercharmiga Victoria, bade till fots och via tourbus. Jag var nojd for dagen nar jag fatt vila ogonen pa snygga Canadians med hethethet coffeshop-guy pa en valfortjanad forstaplats pa listan over kanadensiska snyggheter. Kakade lunch pa the Sticky Wicket, brittisk-inspirerad pub dar jag fick for mig att en bison-burgare skulle vara himla smaskigt. Inget fel smakvis alls men efter ett tag kande jag att det nog varit battre utan da det kandes som om jag lagt pa mig 5 kilo fran lunchen. Pa kvallen gick vi pa japansk restaurang och jag forlorade min tappanyaki-oskuld. Vansinnigt god middag och himla trevlig och lustig kock! Efter lite kvallsbilder pa parlament-huset begav vi oss tillbaka till hotellet for somn
Pa tisdagen hade jag 2 saker jag bestamt skulle gora. Kolla in grym record-shop pa andra sidan gatan fran hotellet och besoka alla coola eco-butiker i narheten. Frukost pa charmig litet hak efter att ha vandrat genom halva staden for att upptacka att den efterlangtade restaurangen vi tankt ga pa var stangd. Tillbaks till hotellet dar jag fick bra tips fran en kille om eco-shopparna och ett rad om att ga till Blenz for kanadensiskt kaffe som skulle vara sa mycket battre an Starbucks (vad tror ni om att han var lite fargad kanske?). Mumsigt varre var det faktiskt! Record store och jag var tvungen att begransa mig till 4 album for att inte bli fullkomligt ruinerad! Sa sjukt mycket bra musik hade de. Kom till kassan med 7 album och bad tjejen att plocka ut 4 av dem. Tjejen fragade om jag bodde i Staterna sa jag svarade att jag kom fran Sverige, killen bredvid gav ifran sig ett "yeiii" och jag svallade av stolthet over de musikaliska genier mitt kara fosterland producerar! Vidare till nasta gorcoola affar dar tjejen spelade fleet foxes och vi borjade snacka musik, hon kollade in mina nya skivor och beromde mig for mina inkop. Nasta coola affar, inkop av varjacka och spelning av mgmt foljt av musikprat med tjejen som jobbade dar. Vidare mot mysiga eco-affarer och charmig market square innan vi fick skynda tillbaka till hotellet. Latt att Victoria ar min nya favoritstad och att jag ska tillbaka till Canada inom en snar framtid!!
Var farja hade blivit installd pa grund av harda vindar sa vi skulle aka med en storre, battre, och tidigare bat istallet. Vandrade langsamt ner och stoppade i varje liten sot affar. Val pa "stationen" eller vad man nu sager, batplats? lastades vi in i bussar for att aka 500 m till nasta batplats. Vanta laaaaange i kalla vindar innan stora farjan kom och plockade upp oss. Allt om harda vindar kandes jattefanigt nar vi akte med stora baten ut mot havet. Men det fick jag snabbt ta tillbaka. Detta var en stor bat. Ett fartyg. Men detta var ENORMA vagor som latt forsade over foren. Sjosjukan kom illa kvickt och jag spenderade en stor del av turen sittandes ute pa ena sidan av fartyget och andas frisk luft och kolla pa stooora vagor. Nar vi kom till Port Angeles vantade laaang busstur da jag satt bredvid en sot liten blond och blaogd pojke. Pratade lite med folket omkring. Tjej som rest i princip overallt, annan tjej som varit i Danmark nagra manader och hunnit med en trip till Malmo. Lite norsk-skamt hann jag med ocksa och hittade en kille som studerade Grafisk Design. Pratade med min lille reskamrat som var forundrad over den stormiga batturen. Kom tillbaks till Seattle runt 10 pa kvallen och ar nu i Renton och ska ta mig en kopp te. Canada far 5 poang av 5 mojliga!
Mamma - Vancouver OS 2010? :)
Vi var i Seattle pa lordag och sondag for lite allman sightseeing vilket var himla trevligt. Jag och Min Jung forsokte halla koll pa hur manga Starbucks vi sag i dess fodelsestad vilket inte var det lattaste. Nar jag hittade den Starbucks orginalet sa spelade inte rakningen sa stor roll langre. Akte upp i the Space Needle, kollade in Science Fiction Museum och the Experience Music Project dar det fanns Jimi Hendrix utstallning plus musik historia i nordvastra USA samt Sound Lab dar man kunde spela instrument i recording-studios, mixa musik och lagga till effekter. Sen sa kunde man sjunga ocksa. Mina 10 minuter i det lilla inspelningsrummet minskade drastiskt nar jag inte kunde komma pa vad jag skulle sjunga menmen, roligt var det. Kollade aven in det kanda akvariumet och tog kort pa udda fiskar. Pioneer Square i regnet och middag pa en pub "Longhorn barbecue" (eller nagot sadant), vilket genast fick mig att tanka pa lilla Felicia anda borta i Texas. Vi knallade runt pa Pike Place Market och kakade mumsig glass till forefterratt och ryssk godsak (sald av ryssk godsak) - pyroshki(?) - till efterratt.
Pa mandag morgon akte vi med Victoria clipper catamaran till Victoria B.C. i Canada. Lite svajjigt och nara aksjuka men det gick fint. Spenderade hela dagen till att snurra runt i ubercharmiga Victoria, bade till fots och via tourbus. Jag var nojd for dagen nar jag fatt vila ogonen pa snygga Canadians med hethethet coffeshop-guy pa en valfortjanad forstaplats pa listan over kanadensiska snyggheter. Kakade lunch pa the Sticky Wicket, brittisk-inspirerad pub dar jag fick for mig att en bison-burgare skulle vara himla smaskigt. Inget fel smakvis alls men efter ett tag kande jag att det nog varit battre utan da det kandes som om jag lagt pa mig 5 kilo fran lunchen. Pa kvallen gick vi pa japansk restaurang och jag forlorade min tappanyaki-oskuld. Vansinnigt god middag och himla trevlig och lustig kock! Efter lite kvallsbilder pa parlament-huset begav vi oss tillbaka till hotellet for somn
Pa tisdagen hade jag 2 saker jag bestamt skulle gora. Kolla in grym record-shop pa andra sidan gatan fran hotellet och besoka alla coola eco-butiker i narheten. Frukost pa charmig litet hak efter att ha vandrat genom halva staden for att upptacka att den efterlangtade restaurangen vi tankt ga pa var stangd. Tillbaks till hotellet dar jag fick bra tips fran en kille om eco-shopparna och ett rad om att ga till Blenz for kanadensiskt kaffe som skulle vara sa mycket battre an Starbucks (vad tror ni om att han var lite fargad kanske?). Mumsigt varre var det faktiskt! Record store och jag var tvungen att begransa mig till 4 album for att inte bli fullkomligt ruinerad! Sa sjukt mycket bra musik hade de. Kom till kassan med 7 album och bad tjejen att plocka ut 4 av dem. Tjejen fragade om jag bodde i Staterna sa jag svarade att jag kom fran Sverige, killen bredvid gav ifran sig ett "yeiii" och jag svallade av stolthet over de musikaliska genier mitt kara fosterland producerar! Vidare till nasta gorcoola affar dar tjejen spelade fleet foxes och vi borjade snacka musik, hon kollade in mina nya skivor och beromde mig for mina inkop. Nasta coola affar, inkop av varjacka och spelning av mgmt foljt av musikprat med tjejen som jobbade dar. Vidare mot mysiga eco-affarer och charmig market square innan vi fick skynda tillbaka till hotellet. Latt att Victoria ar min nya favoritstad och att jag ska tillbaka till Canada inom en snar framtid!!
Var farja hade blivit installd pa grund av harda vindar sa vi skulle aka med en storre, battre, och tidigare bat istallet. Vandrade langsamt ner och stoppade i varje liten sot affar. Val pa "stationen" eller vad man nu sager, batplats? lastades vi in i bussar for att aka 500 m till nasta batplats. Vanta laaaaange i kalla vindar innan stora farjan kom och plockade upp oss. Allt om harda vindar kandes jattefanigt nar vi akte med stora baten ut mot havet. Men det fick jag snabbt ta tillbaka. Detta var en stor bat. Ett fartyg. Men detta var ENORMA vagor som latt forsade over foren. Sjosjukan kom illa kvickt och jag spenderade en stor del av turen sittandes ute pa ena sidan av fartyget och andas frisk luft och kolla pa stooora vagor. Nar vi kom till Port Angeles vantade laaang busstur da jag satt bredvid en sot liten blond och blaogd pojke. Pratade lite med folket omkring. Tjej som rest i princip overallt, annan tjej som varit i Danmark nagra manader och hunnit med en trip till Malmo. Lite norsk-skamt hann jag med ocksa och hittade en kille som studerade Grafisk Design. Pratade med min lille reskamrat som var forundrad over den stormiga batturen. Kom tillbaks till Seattle runt 10 pa kvallen och ar nu i Renton och ska ta mig en kopp te. Canada far 5 poang av 5 mojliga!
Mamma - Vancouver OS 2010? :)
fredag 27 mars 2009
svart och vitt.
Jag hade tänkt försöka få med två helt skilda saker i detta blogg-inlägg.
Allra först så måste jag bara säga att denna vecka har varit BUSY! Rapport om Sex Trafficking och EUP-broschyr layout att färdigställa var två saker som tog upp en hel del tid.
Igår var det första dagen för ett program mot drunk driving som heter "Every 15 Minutes" på skolan. Det är ett program för seniors där man kan anmäla sig att vara med. Programmet går ut på att var 15e minut så dör någon i traffiken i USA på grund av fyllekörning (nu är det faktiskt var 32a minut!), så var 15e minut så kom döden in i ett klassrum för att hämta en senior, följd av räddningspersonal med bår och allt. Någon läste upp en kort förklaring om vad som hänt exempelvis "Yezenia var påväg till sitt morgonskift på lördagmorgon när hon frontalkrockade med en bil körd på fel sida av vägen av en alkoholpåverkad kvinna". etc. De fick gå och lägga sig på båren, täckas över med ett lakan och köras ut. Sen vandrade de iväg mot biblioteket för att klä sig i svarta kåpor och sminka ansiktet, vit svart och blodigt. Sen fick de gå runt så hela dagen i skolan, utan att prata och visa känslor. Vi hade även en föreläsning med en sheriff och en polis officer och en rättsåklagare som berätta om vad som händer när man kör bil alkoholpåverkad. De visade även Simple Plan - How could this happen to me? Jag visste inte innan att den är Pierre's rehabilitering efter att ha kört ihjäl en tjej i hans ålder när han var ung och full. Se den med det i tanken och den blir helt otroligt kraftfull. http://www.youtube.com/watch?v=TM6A6Krl8sw
Idag så var det dag 2 för "Every 15 minutes". Istället för 4th period samlades alla seniors i the auditorium för assembly. Först spelade de som deltagit i programmet upp en sketch för att visa ett vanligt scenario när det gäller att kära full. Senare fick 2 föräldrapar som hade fått ett låtsas-meddelande om att deras barn dött på grund av att någon kört full, läsa upp det brev de hade skrivit med tanken på att deras barn aldrig skulle komma hem, följt av att deras barn läste upp deras brev. WOW! Det var här man började höra snyftningar och snörvlingar på allvar! Men det allra värsta var en kvinna som förlorade sin dotter i en sådan "olycka" för 3 år sedan. Den flickans bil har stått framför skolan i 2 dagar och det ser ut som om den andra bilen var på väg rakt igenom den. Men att höra hennes berättelse var inte alls lätt och tårarna började rinna.
Jag önskar vi hade detta program hemma i Sverige också, så att färre skulle kära alkoholpåverkade. Jag vet att jag efter att ha sett och hört det där aldrig kommer kära full själv eller låta någon annan göra det.
Så vidare mot något mer.. glatt?
Torsdag så var det track-meet på skolan och jag blev hemskt taggad på att komma igång seriöst nu när jag såg hur mycket snygga killar alla andra skolor har att erbjuda. hahah! Sen verkade det hemskt roligt också, massor med olika folk och ja.. kul helt enkelt! Jag gick mest runt med Brooklynne och kollade på allt möjligt, bland annat snygga tvillingarna från Walla Walla. Pratade med Robert och frågade vad han skulle tävla i men han svarade att han hade brutit fotleden. Diskuterade fram och tillbaka ett tag om han hade det eller inte, jag anklagade honom för att ljuga men han höll masken så himla bra så efter ett tag kände jag mig dum som sa att han ljög om han kanske verkligen hade brutit fotleden. 1 minut senare springer han iväg efter coach Hingston. Så mycket för den brutna fotleden. Jäklar vad sur jag blev, haha! Men jag fick en stor kram av snyggingen så det var väl inte så farligt ändå, haha! Sen fick jag ännu en chans att känna mig dum, när en snygg kille från Walla Walla eller Wenatchee frågade mig efter ett lopp vem som sprungit på bana 2 eftersom jag stod alldeles bredvid och jag svarade "should i know that?". Jaja, brooklynne och jag roade oss med krattning och mätning vid tresteget och kollade in snygg Walla Walla-ing tills det var dags för mig att möta Judith för the Talent show.
Mycket intressant talent show haha, det fanns verkligen allt. Hårdrock, magdans, akustisk gitarr, hip hop, 20-tals song... mycket tveksam dans av en ikon på skolan just för att han är hemskt tveksam, 5 macho-killar som sjöng boyband, indisk dans av den indiske utbytesstudenten och gryyyyym dans av Sela. Efter talent show och besvikelse över att Judith inte vann något, vilket hon förtjänade att göra! Vandrade jag nästan rakt in i superhete JK och det var allt jag pratade om resten av kvällen.
När jag kom hem blev det till att göra klart mitt CWP projekt och sen i säng.
Imorgon bär det av till Seattle och Canade - AAARRRÅÅÅÅ!
Och jag glömde en sak, mycket intressant incident på bussen hem idag, kliver på och sätter mig ned och stoppar vattenflaskan i väskan, killen 2 säten bakom frågar om han kan få den av mig, jag bara kollar på den - halvt ihopknycklad, en fjärdedel av vattnet kvar, känner mig jätte dumbfounded och bara er den till honom. Sen sitter han och håller den resten av resan. Vem gör det liksom?
Aja, natt nu!
Allra först så måste jag bara säga att denna vecka har varit BUSY! Rapport om Sex Trafficking och EUP-broschyr layout att färdigställa var två saker som tog upp en hel del tid.
Igår var det första dagen för ett program mot drunk driving som heter "Every 15 Minutes" på skolan. Det är ett program för seniors där man kan anmäla sig att vara med. Programmet går ut på att var 15e minut så dör någon i traffiken i USA på grund av fyllekörning (nu är det faktiskt var 32a minut!), så var 15e minut så kom döden in i ett klassrum för att hämta en senior, följd av räddningspersonal med bår och allt. Någon läste upp en kort förklaring om vad som hänt exempelvis "Yezenia var påväg till sitt morgonskift på lördagmorgon när hon frontalkrockade med en bil körd på fel sida av vägen av en alkoholpåverkad kvinna". etc. De fick gå och lägga sig på båren, täckas över med ett lakan och köras ut. Sen vandrade de iväg mot biblioteket för att klä sig i svarta kåpor och sminka ansiktet, vit svart och blodigt. Sen fick de gå runt så hela dagen i skolan, utan att prata och visa känslor. Vi hade även en föreläsning med en sheriff och en polis officer och en rättsåklagare som berätta om vad som händer när man kör bil alkoholpåverkad. De visade även Simple Plan - How could this happen to me? Jag visste inte innan att den är Pierre's rehabilitering efter att ha kört ihjäl en tjej i hans ålder när han var ung och full. Se den med det i tanken och den blir helt otroligt kraftfull. http://www.youtube.com/watch?v=TM6A6Krl8sw
Idag så var det dag 2 för "Every 15 minutes". Istället för 4th period samlades alla seniors i the auditorium för assembly. Först spelade de som deltagit i programmet upp en sketch för att visa ett vanligt scenario när det gäller att kära full. Senare fick 2 föräldrapar som hade fått ett låtsas-meddelande om att deras barn dött på grund av att någon kört full, läsa upp det brev de hade skrivit med tanken på att deras barn aldrig skulle komma hem, följt av att deras barn läste upp deras brev. WOW! Det var här man började höra snyftningar och snörvlingar på allvar! Men det allra värsta var en kvinna som förlorade sin dotter i en sådan "olycka" för 3 år sedan. Den flickans bil har stått framför skolan i 2 dagar och det ser ut som om den andra bilen var på väg rakt igenom den. Men att höra hennes berättelse var inte alls lätt och tårarna började rinna.
Jag önskar vi hade detta program hemma i Sverige också, så att färre skulle kära alkoholpåverkade. Jag vet att jag efter att ha sett och hört det där aldrig kommer kära full själv eller låta någon annan göra det.
Så vidare mot något mer.. glatt?
Torsdag så var det track-meet på skolan och jag blev hemskt taggad på att komma igång seriöst nu när jag såg hur mycket snygga killar alla andra skolor har att erbjuda. hahah! Sen verkade det hemskt roligt också, massor med olika folk och ja.. kul helt enkelt! Jag gick mest runt med Brooklynne och kollade på allt möjligt, bland annat snygga tvillingarna från Walla Walla. Pratade med Robert och frågade vad han skulle tävla i men han svarade att han hade brutit fotleden. Diskuterade fram och tillbaka ett tag om han hade det eller inte, jag anklagade honom för att ljuga men han höll masken så himla bra så efter ett tag kände jag mig dum som sa att han ljög om han kanske verkligen hade brutit fotleden. 1 minut senare springer han iväg efter coach Hingston. Så mycket för den brutna fotleden. Jäklar vad sur jag blev, haha! Men jag fick en stor kram av snyggingen så det var väl inte så farligt ändå, haha! Sen fick jag ännu en chans att känna mig dum, när en snygg kille från Walla Walla eller Wenatchee frågade mig efter ett lopp vem som sprungit på bana 2 eftersom jag stod alldeles bredvid och jag svarade "should i know that?". Jaja, brooklynne och jag roade oss med krattning och mätning vid tresteget och kollade in snygg Walla Walla-ing tills det var dags för mig att möta Judith för the Talent show.
Mycket intressant talent show haha, det fanns verkligen allt. Hårdrock, magdans, akustisk gitarr, hip hop, 20-tals song... mycket tveksam dans av en ikon på skolan just för att han är hemskt tveksam, 5 macho-killar som sjöng boyband, indisk dans av den indiske utbytesstudenten och gryyyyym dans av Sela. Efter talent show och besvikelse över att Judith inte vann något, vilket hon förtjänade att göra! Vandrade jag nästan rakt in i superhete JK och det var allt jag pratade om resten av kvällen.
När jag kom hem blev det till att göra klart mitt CWP projekt och sen i säng.
Imorgon bär det av till Seattle och Canade - AAARRRÅÅÅÅ!
Och jag glömde en sak, mycket intressant incident på bussen hem idag, kliver på och sätter mig ned och stoppar vattenflaskan i väskan, killen 2 säten bakom frågar om han kan få den av mig, jag bara kollar på den - halvt ihopknycklad, en fjärdedel av vattnet kvar, känner mig jätte dumbfounded och bara er den till honom. Sen sitter han och håller den resten av resan. Vem gör det liksom?
Aja, natt nu!
tisdag 24 mars 2009
nu blir det frekvent.
Klockan är 23.09, oftast sover jag vid den här tiden eftersom att det är tänkt att jag ska vara någorlunda vaken och klar i huvudet när jag skuttar (läs rullar...) upp ur sängen halv 6 varje morgon. Men efter trevlig sms-konversation med min snygge trigonometri-kompis (yes de som skrev Mean Girls visste vad de gjorde, snyggingar träffar man i svåra matte-klasser!) där vi försökte klura ut hur han skulle komma med mig tillbaks till Sverige och där jag även lyckades få tillbaka poängen jag förlorade för att jag inte kom till hans track meet, så var jag pigg och på alerten så satte igång med mycket seriösa US history och Current World Problems studier, med valnötter och persiko-te som bränsle. När klockan var 21.40 var jag hemskt hungrig och det blev chicken noodle soup och toast till "kvällsfika", nästan jämförbart med starbucks kaffe och micropopcorn halv 8 på morgonen i Honolulu när det gäller extremitet, "men bara nastan!" för att citera bästaste texas Felicia. Följt av ännu mer seriösa studier och även en halvnogrann läsning av FNs rapport om human trafficking. Med ljud från Flight of the Conchords, Juno, och Tenacious D intog jag Facebook och hade fått ännu ett meddelande från min lärares snygge son. :)
Att mitt skrivbord inte alls reflekterar min produktiva dag då det är högar av papper och annat obestämbart material på det, bryr mig inte alls. Sen att jag var påväg att skriva "pappor" istället för "papper" kan vara ett tecken på att jag bör närma mig sängen, om jag kan hitta den under alla prylar som huserar på den just nu. Önska mig lycka till! Det lär behövas...
Att mitt skrivbord inte alls reflekterar min produktiva dag då det är högar av papper och annat obestämbart material på det, bryr mig inte alls. Sen att jag var påväg att skriva "pappor" istället för "papper" kan vara ett tecken på att jag bör närma mig sängen, om jag kan hitta den under alla prylar som huserar på den just nu. Önska mig lycka till! Det lär behövas...
boost.
Ingen skola idag pga. elev-ledda konferenser, en hemskt fånig grej där man som elev bjuder in en förälder till ett möte med quest-läraren för att presentera hur det går med studierna. Min värdmamma anser att det är anpassat för elever som inte pratar med sina föräldrar om sin skolgång. Men inte klagar jag för om det inte var för dessa konferenser så skulle jag inte ha haft sovmorgon till kl 8 istället för att klica upp 5.30! Efter konferensen med mr. Riel hann jag med att prata CWP-projekt med mr. Garvey, se till att mr. McCartney blev ännu vänligare inställd till mig än innan, pratade college med mr. Bissell och fick mig ett visitkort till University of New Haven eftersom "and for the kind of student you are..." Tål att nämnas gör att U of New Haven är privat-college i Connecticut! När Min Jung hade avslutar sin konferens åkte vi hemåt och Mardi släppte av mig på biblioteket för att plugga CWP-projekt med Karen.
Hem för att göra läxor och facebooka lite och få mig en själförtroende-boost då min lärares ursnygge son hade skickat meddelande som bland annat innehöll postiv kommentar om mitt utseende. :)
Back to school tomorrow,
Hem för att göra läxor och facebooka lite och få mig en själförtroende-boost då min lärares ursnygge son hade skickat meddelande som bland annat innehöll postiv kommentar om mitt utseende. :)
Back to school tomorrow,
måndag 23 mars 2009
...
Jag har upptäckt att blogginläggen kommer med allt större mellanrum nu för tiden. Förklaringen: lathet. Amerika kryper under skinnet på mig. Att spendera en dag framför tv:n med en och annan oreo för mycket, och varför inte en påse popcorn och lite chips, gör mig inte alls något nu. Självdisciplinen är helt avsaknad i min existens. Just nu är skolan fruktansvärt tråkig, samma lektioner, folk, och lärare - VARJE DAG! Om någon kär gammal klasskamrat läser detta så tänk hur skulle det vara att ha Blucher varje dag eller kanske Britt-Marie Dubbelnamn? Inte så oerhört roligt. Vaknade imorse och insåg att jag inte hade lyckats sova mig ända till maj vilket var planen, och humöret var redan nere i backen. Drömde även att jag var hemma i Sveriget men allt var verkligen jättefel och jag bara saknade USA och Amerikaner, kan ni tänka er? Det strulade verkligen till det i huvudet på mig. Skolan var som vanligt, och träningen var opeppande då jag får träna själv pga mina dumma ben. BLÄ! Ringde till Felicia och klagade av mig i en och en halv timma.
Jag blir himla less på mig själv ändå för jag skyller alla motgångar på allt och alla utom mig själv, hur moget och vuxet är det egentligen?
Jag säger åt mig själv att ta mig i kragen men jag är inte alls bra på det.
Nä nu, ja du.... vi får se!
Jag blir himla less på mig själv ändå för jag skyller alla motgångar på allt och alla utom mig själv, hur moget och vuxet är det egentligen?
Jag säger åt mig själv att ta mig i kragen men jag är inte alls bra på det.
Nä nu, ja du.... vi får se!
tisdag 17 mars 2009
grön och skön.
St. Patricks Day idag for att minnas St. Patrick som var Irlands Abraham Lincoln. På skolan innebär det att alla elever är väldigt färgkoordinerade med varandra då de flesta bär grönt. Förutom irländaren på skolan som vägrar eftersom han är protestant... därfor bar han rött.
Den här veckan har vi sovmorgon till 10.30 varje dag pga av att många elever skriver WASL-prov på morgonen. Det betyder också att vi endast har 3 lektioner varje dag. På fredag är vi även lediga! Track-träning idag gick verkligen inte bra, sprang 800 och när jag var klar så gick jag för att hålla igång men haltade på vänsterbenet. Försökte springa 800 igen senare men avslutade efter 100, inte alls en bra dag med mina ben. Haltade iväg efter is och ringde efter skjuts hem, kunde ju knappt ta mig till omklädningsrummet så hur skulle jag då kunna gå från bussen och hem? Det är enormt frustrerande med dessa dumma shin splints, för de gör det så förbannat ont att springa men jag vill verkligen inte hoppa av löpningen - DILEMMA! Jag ska prata med coach Hingston imorgon och se vad vi kan klura ut.
Kvällen spenderades tittandes på Nacho Libre och The Office, och lite visdomsord om shin splints från bästa Felicia via sms. :)
Den här veckan har vi sovmorgon till 10.30 varje dag pga av att många elever skriver WASL-prov på morgonen. Det betyder också att vi endast har 3 lektioner varje dag. På fredag är vi även lediga! Track-träning idag gick verkligen inte bra, sprang 800 och när jag var klar så gick jag för att hålla igång men haltade på vänsterbenet. Försökte springa 800 igen senare men avslutade efter 100, inte alls en bra dag med mina ben. Haltade iväg efter is och ringde efter skjuts hem, kunde ju knappt ta mig till omklädningsrummet så hur skulle jag då kunna gå från bussen och hem? Det är enormt frustrerande med dessa dumma shin splints, för de gör det så förbannat ont att springa men jag vill verkligen inte hoppa av löpningen - DILEMMA! Jag ska prata med coach Hingston imorgon och se vad vi kan klura ut.
Kvällen spenderades tittandes på Nacho Libre och The Office, och lite visdomsord om shin splints från bästa Felicia via sms. :)
tisdag 10 mars 2009
bra gjort!
Titeln är både ironisk och sanningsenlig, var egentligen tänkt att det skulle vara "ur form" men på grund av min extrema smidighet så behövdes denna.
Så efter en liten incident med min värdmamma, stor för mig säkert liten för henne, så tyckte jag att det var tid att skicka ett sms till bästa Felicia med "i am so sick of my host mom". Grejen är bara den att min supergulliga mobil skickar detta till min ack så kära värdmamma. Inte bra. Verkligen inte bra. Jag märker inte mitt lilla missöde utan funderar bara varför Felicia inte svarar. När jag sen ska ringa Felicia upptäcker jag ett sms från min värdmamma där det står "well if you are so unhappy then you can just go home" och allt jag kan tänka är att det blev himla fel nu. Efter att ha sagt till Felicia hur otroligt bråttom ett samtal var så ringde jag min Texas-kompis och bad om lov att använda henne i min lilla vita lögn, samt dela med mig av min otroliga smarthet. Efter lite uppmuntrade ord från Texas begav jag mig till värdmamma och bad att få förklara mig. Till en början var hon hemskt hostile, vilket är förståeligt, men efter att jag sett henne in i ögonen med ledsna och ångersfyllda ögon samtidigt som jag gav min berättelse om hur allt var ett stor misstag så värmdes hon upp och log och skrattade mot slutet. Funderar allvarligt på om skådespel kan vara min grej alltså! Men nu är stormen över, skönt att jag lyckades reda ut det och enligt mig så är en vit lägn tillåten om den får någon annan att må bättre.
Förutom det så är jag fruktansvärt ur form vilket jag märker nu under Track-träningarna. Löpte 2x800 idag och var halvt död efter 800 nummer 2. Igår sprintade vi 100 m även, sprint är inte min grej och jag är fullkomligen värdelös på det. Tog vår-sport-foto idag också!
Förutom mitt lilla missöde var det en helt okej dag, vaknade klockan 5 och var himla pigg så då tog jag och klev upp!
Just nu är mitt största problem min research paper i CWP - rough draft ska in på fredag, jag har inte ens börjat... suck. Mindre bra jobbat Therese, ingen klapp på axeln!
nämen alltså : http://northerner.com/food/Northerner_Swedish_Foods-310/?SECTION_ID=310&PAGEN_1=2 - JA TACK!
Så efter en liten incident med min värdmamma, stor för mig säkert liten för henne, så tyckte jag att det var tid att skicka ett sms till bästa Felicia med "i am so sick of my host mom". Grejen är bara den att min supergulliga mobil skickar detta till min ack så kära värdmamma. Inte bra. Verkligen inte bra. Jag märker inte mitt lilla missöde utan funderar bara varför Felicia inte svarar. När jag sen ska ringa Felicia upptäcker jag ett sms från min värdmamma där det står "well if you are so unhappy then you can just go home" och allt jag kan tänka är att det blev himla fel nu. Efter att ha sagt till Felicia hur otroligt bråttom ett samtal var så ringde jag min Texas-kompis och bad om lov att använda henne i min lilla vita lögn, samt dela med mig av min otroliga smarthet. Efter lite uppmuntrade ord från Texas begav jag mig till värdmamma och bad att få förklara mig. Till en början var hon hemskt hostile, vilket är förståeligt, men efter att jag sett henne in i ögonen med ledsna och ångersfyllda ögon samtidigt som jag gav min berättelse om hur allt var ett stor misstag så värmdes hon upp och log och skrattade mot slutet. Funderar allvarligt på om skådespel kan vara min grej alltså! Men nu är stormen över, skönt att jag lyckades reda ut det och enligt mig så är en vit lägn tillåten om den får någon annan att må bättre.
Förutom det så är jag fruktansvärt ur form vilket jag märker nu under Track-träningarna. Löpte 2x800 idag och var halvt död efter 800 nummer 2. Igår sprintade vi 100 m även, sprint är inte min grej och jag är fullkomligen värdelös på det. Tog vår-sport-foto idag också!
Förutom mitt lilla missöde var det en helt okej dag, vaknade klockan 5 och var himla pigg så då tog jag och klev upp!
Just nu är mitt största problem min research paper i CWP - rough draft ska in på fredag, jag har inte ens börjat... suck. Mindre bra jobbat Therese, ingen klapp på axeln!
nämen alltså : http://northerner.com/food/Northerner_Swedish_Foods-310/?SECTION_ID=310&PAGEN_1=2 - JA TACK!
söndag 8 mars 2009
teknologi-handikappad
Efter att min laptop bestämde sig för att sluta fungera igår så blev det inga framgångar med läxor eller något liknande då all min tid gick åt att försöka klura ut vad felet var. Nu är datorn fixad men det betyder bara att jag måste kolla mail, facebook, etc. och därför blir det inga framgångar med läxor nu heller.
På måndag börjar jag med track efter skolan, ska löpa långdistans (se på den du!) och det ska bli väldigt intressant att se hur det går.
På fredagen inträffade en gansak komisk incident under min foto-lektion. Nya foto-uppgiften är att fotografera en person i olika positioner i en och samma scen för att sen sätta ihop det hela till en bild. Min ursöta foto-kompis Cody var min modell och jag hade några ideér för bilden som jag ville prova. Men Cody lyssnade inte så mycket på mig utan posade glatt på eget iniativ. För en av mina ideér behövde jag mycket skåp i bakgrunden så Cody föreslog "the locker-room" och även om jag inte tyckte ideén lät så jättebra så visade det sig vara perfekta fotoplatsen. Så vi fixade lyset och började ta kort när dörren öppnas och weights-klassen kommer in. Visar sig även att det är killarnas omklädningsrum och jag kollar på Cody och frågar "I'm not supposed to be here, am I?". Det bara väller in killar som kollar oförstående och frågar "what are you guys doing in here", "taking pictures in the locker-room" och andra super-fyndiga kommentarer samt lite busvisslingar, skratt, "whoooooa:s" och ja... Så när vi kom ut skyllde jag på Cody och sa att det var en himla dum idé men när vi kollade på fotona och de var skitsnygga så tog jag tillbaka det... :D
Igårkväll åkte jag över till Aline, jag sov över och vi pratade om allting!
På måndag börjar jag med track efter skolan, ska löpa långdistans (se på den du!) och det ska bli väldigt intressant att se hur det går.
På fredagen inträffade en gansak komisk incident under min foto-lektion. Nya foto-uppgiften är att fotografera en person i olika positioner i en och samma scen för att sen sätta ihop det hela till en bild. Min ursöta foto-kompis Cody var min modell och jag hade några ideér för bilden som jag ville prova. Men Cody lyssnade inte så mycket på mig utan posade glatt på eget iniativ. För en av mina ideér behövde jag mycket skåp i bakgrunden så Cody föreslog "the locker-room" och även om jag inte tyckte ideén lät så jättebra så visade det sig vara perfekta fotoplatsen. Så vi fixade lyset och började ta kort när dörren öppnas och weights-klassen kommer in. Visar sig även att det är killarnas omklädningsrum och jag kollar på Cody och frågar "I'm not supposed to be here, am I?". Det bara väller in killar som kollar oförstående och frågar "what are you guys doing in here", "taking pictures in the locker-room" och andra super-fyndiga kommentarer samt lite busvisslingar, skratt, "whoooooa:s" och ja... Så när vi kom ut skyllde jag på Cody och sa att det var en himla dum idé men när vi kollade på fotona och de var skitsnygga så tog jag tillbaka det... :D
Igårkväll åkte jag över till Aline, jag sov över och vi pratade om allting!
torsdag 5 mars 2009
uhm... amerikansk läxa.
In November of last year a ballot was passed by California Voters to outlaw same-sex marriage. On Thursday the California Supreme Court heard arguments on the ballot initiative while under intense pressure from both sides of the debate. The opponents of Proposition 8 find the hearing to be a critical legal test but also a perfect chance to show that they are not “passive participants to their own struggle”. The Thursday hearing was treated by some activists as a combination of election night and Super Bowl. For example Proposition 8 opponents in San Francisco put up a Jumbotron screen in front of the courtroom so those who would not be able to fit in the courtroom wouldn’t miss anything. Supporters of Proposition 8 held a day of prayer on Sunday where they asked the justices to “be granted wisdom and for our opponents to understand that our support of Proposition 8 is to affirm traditional marriage, not to denigrate gays.” In May of last year the California Supreme Court opened the door for around 18,000 same-sex marriages before the Proposition 8 was passed. On Thursday the justice were expected to decide on the validity of these marriages as well.
I understand the Proposition 8 supporters’ reasons for wanting marriage to be strictly between a man and a woman. First of all, I do so because it does have biblical background and meaning and that’s where the concept of marriage was first established. It was to be a union between a man and a woman. Secondly, it does disgrace Christianity to some extent to take a holy event and modernize it to fit modern needs – religion hasn’t changed much over these thousands of years that it has been around (is the corruption of churches really gone now?), it was written to be understood and practiced in one way and that is the way it should be. Third and last, marriage has traditionally been between a man and a woman and breaking traditions does take away a part of the culture, I know that we Swedes would be devastated if someone decided that the flower-pole we put up on midsummer should be dressed in thorns instead of roses – it just wouldn’t be the same. It would take away the sacredness of that silly tradition of ours. But even though I can understand where the supporters for Proposition 8 are coming from I also believe that it was not fair to propose the Proposition in the first place. I do not give a squat when it comes to religion and quite frankly I think that it is time for a lot of people to pull themselves up and get on with life. So what if you end up in hell, big deal –at least you won’t be alone. Times changes, but one thing that has been around for a long time is homosexuality. People have always tried to close their eyes and pretend like it wasn’t there but just because you can’t see something that doesn’t mean that it doesn’t exist. So when are all the conservative religious folks going to realize that change equals progress (there are other reasons for why they should understand this too, one starts with Barack and ends with Obama) and that it wouldn’t hurt to try something new every now and then – after all you only have one life. And I would like them to think about why they decided to get married once upon a time and how it changed them as a couple. Maybe then could they understand why Homosexuals also wants to be able to join in marriage. Marriage has progressed from its original purpose as a religious rite of passage to a symbol and a social rite of passage that often have no religious affiliation whatsoever. It’s time for those who missed the modernization train to catch up and get on it because the train station they are at is a demolition project.
I understand the Proposition 8 supporters’ reasons for wanting marriage to be strictly between a man and a woman. First of all, I do so because it does have biblical background and meaning and that’s where the concept of marriage was first established. It was to be a union between a man and a woman. Secondly, it does disgrace Christianity to some extent to take a holy event and modernize it to fit modern needs – religion hasn’t changed much over these thousands of years that it has been around (is the corruption of churches really gone now?), it was written to be understood and practiced in one way and that is the way it should be. Third and last, marriage has traditionally been between a man and a woman and breaking traditions does take away a part of the culture, I know that we Swedes would be devastated if someone decided that the flower-pole we put up on midsummer should be dressed in thorns instead of roses – it just wouldn’t be the same. It would take away the sacredness of that silly tradition of ours. But even though I can understand where the supporters for Proposition 8 are coming from I also believe that it was not fair to propose the Proposition in the first place. I do not give a squat when it comes to religion and quite frankly I think that it is time for a lot of people to pull themselves up and get on with life. So what if you end up in hell, big deal –at least you won’t be alone. Times changes, but one thing that has been around for a long time is homosexuality. People have always tried to close their eyes and pretend like it wasn’t there but just because you can’t see something that doesn’t mean that it doesn’t exist. So when are all the conservative religious folks going to realize that change equals progress (there are other reasons for why they should understand this too, one starts with Barack and ends with Obama) and that it wouldn’t hurt to try something new every now and then – after all you only have one life. And I would like them to think about why they decided to get married once upon a time and how it changed them as a couple. Maybe then could they understand why Homosexuals also wants to be able to join in marriage. Marriage has progressed from its original purpose as a religious rite of passage to a symbol and a social rite of passage that often have no religious affiliation whatsoever. It’s time for those who missed the modernization train to catch up and get on it because the train station they are at is a demolition project.
fullpackat.
Helt okej dag idag. I engelskan ligger jag efter helt otroligt mycket och det blir till att sitta med näsan i böcker hela helgen om jag inte ska faila klassen. Kul. I min drafting klass designar jag en makapär som ska se till att ett ägg som släpps från 6 ft höjd inte krossas. Min drafting lärare kom också med ett väldigt... hmm.. ..intressant förslag idag nämligen så tyckte han att jag skulle gå på bio med hans 22-åriga son när han nu kom hem från armén för en kort period. Han är lustig han min drafting-lärare. I pre-calculus lovar jag att min hjärna smälter och sipprar ut genom öronen när Mr. Meneely går igenom vectors, orderd pair, inner product, att bestämma via minors etc. CWP är nu den klassen jag gillar minst för halva klassen är i princip ett kompisgäng och ingen verkar tycka att det är helt okej att prata med mig. Lunchen spenderades vid the sophomore wall och försök att utesluta Ani's och Taylor's skvaller om allt och alla. Fotografi och jag led av extrem beslutsångest då jag bara kan inkludera 3 bidrag för ESD artshowen och jag hade 4. Cody och Fernando ledde mig runt hela skolan för att få expertis-hjälp. Det slutade med att jag behöll de två som jag försökte välja emellan och valde istället bort en annan. US history satt jag ute i korridoren och pluggade för prov och resten av klassen gjorde provet.
Team Read gick helt ok, sen till Karen för att göra läxor, svindyrt Subway till middag sen tillbaka till Amistad för att hjälpa till på deras läskväll. I dörren stod Cody och några andra killar från Kennewick i deras football jerseys "it's terrance!". Jag och Karen spenderade mesta kvällen med att gå runt skolan, sen hällde vi upp dricka i muggar, sen återgick vi till att vandra runt och sen ställde vi oss i den lååååånga kön för att få gratis pizza. Hem och bara till att sätta igång med läxor. 2 inlämningsuppgifter och 3 prov står på schemat för min fredag - men sen är det HELG!
94 dagar till skolavslutning!
Team Read gick helt ok, sen till Karen för att göra läxor, svindyrt Subway till middag sen tillbaka till Amistad för att hjälpa till på deras läskväll. I dörren stod Cody och några andra killar från Kennewick i deras football jerseys "it's terrance!". Jag och Karen spenderade mesta kvällen med att gå runt skolan, sen hällde vi upp dricka i muggar, sen återgick vi till att vandra runt och sen ställde vi oss i den lååååånga kön för att få gratis pizza. Hem och bara till att sätta igång med läxor. 2 inlämningsuppgifter och 3 prov står på schemat för min fredag - men sen är det HELG!
94 dagar till skolavslutning!
tisdag 3 mars 2009
hej och välkomna till världens omognaste plats....
...nämligen High School! (applåder)
Just nu är jag så fruktansvärt less på denna skola som i mognadsnivå endast kan jämföras med 8:e och 9:e klass på Kastalskolan. Ja, det är så illa. Dagens:
CWP lektion och ämnet är ras. Efter att ha sett en film av "segregerade integrerade" Central High i Arkansas frågar läraren om någon har sett likheter på Kennewick High. Mitt svar är: "well, just take a look at this classroom", för i vårt klassrum är ena sidan hispanic och andra caucausian. Några fler kommenterar och sen börjar en kille som sitter på den "vita sidan" argumentera för hur han inte är rasist och bla bla bla - helt uppenbart upprörd. När vi väntar på att det ska ringa ut börjar han prata med en av sina kompisar som kollar runt på de som står nära, jag bland dom, och sen säger att han ska vänta tills efter klassen, han kollar också runt och jag får känslan av att han kollar på mig. Då tar han istället och håller upp sin keps åt mitt håll som en skyddande vägg för att kunna ha ett "privat samtal" med sin kompis. Jag bara kände att det var mig han pratade om.
Det som gjorde mig mest upprörd är att detta är seniors vi pratar om, okej att jag kan bli stortokig på juniors när de klagar över att de måste skriva av "långa" anteckningar men, detta är ändå nästa års college-studenter, lite mer kan man förvänta sig. Vid 18 års ålder tycker ändå jag att man har växt ifrån att prata bakom någons rygg alldels framför dom. Det känns som om man är gammal nog att konfrontera den man irriterar sig på direkt, men jag har väl fel. En annan sak som gör att jag har svårt att släppa det är att jag klarar inte av att folk inte gillar mig, jag vet att det låter hemskt fånigt och jag menar inte att jag springer runt och gör allt jag kan för att folk ska tycka om mig, men jag kan inte se mig själv som någon folk kallar bitch eller pratar skit om bakom min rygg - den tanken gör mig hemskt obekväm.
Ringde Felicia när skolan var slut och klagade av mig - Tack! Det var väl behövt!
Fick även skivor med bilder från Hawaii från bästa Texas-Felicia idag, :D
Just nu är jag så fruktansvärt less på denna skola som i mognadsnivå endast kan jämföras med 8:e och 9:e klass på Kastalskolan. Ja, det är så illa. Dagens:
CWP lektion och ämnet är ras. Efter att ha sett en film av "segregerade integrerade" Central High i Arkansas frågar läraren om någon har sett likheter på Kennewick High. Mitt svar är: "well, just take a look at this classroom", för i vårt klassrum är ena sidan hispanic och andra caucausian. Några fler kommenterar och sen börjar en kille som sitter på den "vita sidan" argumentera för hur han inte är rasist och bla bla bla - helt uppenbart upprörd. När vi väntar på att det ska ringa ut börjar han prata med en av sina kompisar som kollar runt på de som står nära, jag bland dom, och sen säger att han ska vänta tills efter klassen, han kollar också runt och jag får känslan av att han kollar på mig. Då tar han istället och håller upp sin keps åt mitt håll som en skyddande vägg för att kunna ha ett "privat samtal" med sin kompis. Jag bara kände att det var mig han pratade om.
Det som gjorde mig mest upprörd är att detta är seniors vi pratar om, okej att jag kan bli stortokig på juniors när de klagar över att de måste skriva av "långa" anteckningar men, detta är ändå nästa års college-studenter, lite mer kan man förvänta sig. Vid 18 års ålder tycker ändå jag att man har växt ifrån att prata bakom någons rygg alldels framför dom. Det känns som om man är gammal nog att konfrontera den man irriterar sig på direkt, men jag har väl fel. En annan sak som gör att jag har svårt att släppa det är att jag klarar inte av att folk inte gillar mig, jag vet att det låter hemskt fånigt och jag menar inte att jag springer runt och gör allt jag kan för att folk ska tycka om mig, men jag kan inte se mig själv som någon folk kallar bitch eller pratar skit om bakom min rygg - den tanken gör mig hemskt obekväm.
Ringde Felicia när skolan var slut och klagade av mig - Tack! Det var väl behövt!
Fick även skivor med bilder från Hawaii från bästa Texas-Felicia idag, :D
söndag 1 mars 2009
sverige, sverige!
Så var det dags för min dos av hemlängtan att infinna sig. Washington känns utrist just nu och Brunflo låter nästan som paradiset i mina öron. Jag är förmodligen inne i en svacka som jag hoppas inte varar allt för länge. 98 dagar kvar av skolan här i staterna och sen är det inte långt tills jag ska flyga hela långa vägen hem! Just nu känner jag bara för att trösta mig med ahlgrens bilar, marabou mjölkchoklad, och så knäckebröd med makrill i tomatsås på - och allt detta har jag ju tack vare världsbästa Felicia och Texas-IKEA och så Sonja som försåg mig med makrillen.
Lyckades gräla med min värdmor idag vilket inte hjälpte mitt humör direkt så jag har deppat till kent och pratat med Sverige - som om det skulle göra saken bättre?
Aja, jag ska väl inte klaga, det är bara inte lika lätt just nu. Hawaii kom tillbaka! Det var helt underbart. Från toppen av utbytesåret direkt till botten känns det som nu.
Kram på er, jag ska gaska upp mig härborta!
Lyckades gräla med min värdmor idag vilket inte hjälpte mitt humör direkt så jag har deppat till kent och pratat med Sverige - som om det skulle göra saken bättre?
Aja, jag ska väl inte klaga, det är bara inte lika lätt just nu. Hawaii kom tillbaka! Det var helt underbart. Från toppen av utbytesåret direkt till botten känns det som nu.
Kram på er, jag ska gaska upp mig härborta!
lördag 28 februari 2009
HAWAII
Söndag 22 februari - dag 5
Var hurtig och joggade med Clara, Neal, Laurence, och såklart Felicia ner till stranden på morgonen. När vi kom tillbaka blev det frukost, starbucks och efter ett oerhört crave efter popcorn så blev det det också. Det var min uppvärmning för dagens Waikiki Race det, kom ner i lobbyn med en kaffe i ena handen och en popcorn-påse i andra. Första uppgiften på racet var att ta sig ner till Fort DeRussy Park vid stranden efter att ha inhandalt en påse macadamia nuts på valfri ABC-store, sedan skulle dessa nötter kastas i mun på en lagmedlem - Anja. Efter det skyndade vi vidare till Hilton Hawaiian Village där jag och Anja filmades och blev korttagna när vi agerade som pingviner vid pingvinutställningen. Följde gjorde ett ödesdigert beslut att ta strandvägen till nästa uppgift istället för en längre men enklare väg. Var lagomt slutkörd när vi kom fram men som tur var var det bara att leta ord på ett papper och sen vidare till Niles där jag och Felicia simmade till en pir och tillbaka medan Anja och Jeanette skrev vårt lagnamn - "Swegians" för Swedes and Norwegians - i sanden. Med halva stranden i skorna och blöta jeansshorts var det vidare till ännu en uppgift - att dansa hula hula iförd full mundering för en turist på stranden. Anja blev den lyckliga och både bild och video finns! Sen sista stället Kapiolani Park där det blev ett äggrace och sen tillbaks till hotellet fortfort! Vi hade fått för oss att vi var utom räckhåll för en bra plats så med sand i skorna, håll i sidan och skavsår av blöta shorts på låren tog vi det ganska lugnt. När vi kom tillbaka var vi dock i en fight om andra platsen men gick stolt in som första tjejlag på en 3e plats och hoppade sen i poolen!
Efter lite uppfräschning blev det stranden och inköp av dyyyyyr men skitsnygg klänning på vägen ner. På stranden roade vi oss med bollkastning i havet med Petter, Mats, Maren och Jakob, vilket följdes av solning tills det började regna...
På kvällen hämtades vi upp i bussar och kördes långt utom synhåll från alla ABC stores i Waikiki till Germaine's Luau där det skulle bli middag och underhållning. Gruppfoto, interessant men magomvändade visning av tillagning av gris, ett tappert beslut att sitta på stranden och äta och lite mat var hur kvällen började. Sen kallades tappra killar upp på scen, Li och Hugo från Explore America fick hjälp av hula-dansöser med moves och sen blev det uppvisning. Så klockren! Om jag inte minns fel finns det finfina videos från det också. Senare fick alla tjejer komma upp och lära sig hula hula, jag drog med mig Clara medan Felicia stannade för att fota. Killarna kallades till sidan av scenen och ställdes på rad och sen fick de tjejer som va på scenen hälsa på alla killarna på Hawaiianskt vis - puss på kinden. Jag kan skryta med att jag pussade runt 50 killar och män den kvällen, bland annat alla snygga pöjkar från lägret - tihi. Lite senare kallades vi upp ännu en gång, killar och tjejer, för att shakea järnet uppe på scen. Vår underbare ledare Chris lyckades bli vald för att visa sina moves och han var grym! "Remember Chris, this is a family show..."
När vi kom hem på kvällen efter att ha powernappat i bussen på vägen hem medans den andra bussen hade immiga fönster när den kom fram, tyckte jag och Felicia att energidryck och popcorn lät som en helt fantastisk idé och resten av kvällen hade vi en laglig fylla och kände oss jätteroliga tills den försvann - då blev vi deppiga istället.
Måndag 23 februari - dag 6
Snorkling var ordet för dagen och vi åkte till superfina Hanauma Bay. Nedstämd av att chauffören hade påpekat att jag var blekt och skulle vara noga med solskydd så vart jag inte så sugen att spendera den soliga dagen under vatten. Mitt och Felicias snorkelförsök varade en minut då vi såg lite fina fiskar och sen solade vi. Jag nerkletat med coconut oil och jag förklarade att jag itne alls var svettig det är bara olja. När vi åkte hem sen var Neal så snäll och påpekade att jag fortfarande inte fått någon färg. Kom hem och väntade vid pool-kanten på Jakob, Stian och Eirik för vi behövde en strandkompis. Jakob hängde med oss och på vägen ner kom Neal i full fart springandes barfota från stranden. Tillbaka till hotellet efter ett kort strandbesök för att fräscha upp oss för kvällen då vi skulle äta och festa på Senor Frog's. Först blev det prisutdelning för racet då vi fick vårt 3e pris och ett litet hedersomnämnade för att vi gjorde så bra ifrån oss. Det blev mexikanskt till mat, sen diverse danser bla YMCA, Cotton Eye Joe, och the Cupid Shuffle och lite tåg runt hela byggnaden innan vi dansade fritt. Två italienare dansade helt otroligt dirty vilket var grunden till mitt och Felicia's internskämt följande dag. Glass vid poolen innan vi gick till sängs.
Tisdag 24 februari - dag 7
Morgonen inleddes med en tur med en catamaran - blött, kallt och osoligt då vi varit så smarta att sätta oss i fören och lyckades bli dränkta x-antal gånger. Kom tillbaks till hotellet för en varmdusch och efter att vi var strandklara bröt jag och Felicia 3-regeln och intog billigare lunch på McDonalds - allt på Hawaii är svindyrt. Inhandlade lite souvenirer på marknader och ABC stores. Vid international marketplace lyckades jag tappa bort Felicia då vi gick åt varsitt håll och både kände oss lagomt dumma då vi visste att vi hade varit alldels precis vi varandra. Men hon kom tillbaka och vi traskade vidare för att köpa frimärken. Tillbaka på hotellet blev det fotbad i poolen följt av packningsparty. Middag på IHOP med Jakob, Stian, Eirik då vi stressade järnet för vi trodde vi skulle vara tillbaka på hotellet tidigare än vi väntat oss. Vilket visade sig vara fel. Tog en tur upp till nionde våningen och pratade med Neal och Bas innan vi återvände till vårt rum för att göra oss iordning för sista-kvällen-party på Planet Hollywood. Vi hade alla klädbekymmer och bytte flertalet gånger. Anja med alla sina ny klänningar fick för sig att hon inte hade något att ha på sig så hon och Julia sprang ner på stan för att hitta mer. På Planet Hollywood bestämde vi oss för Chicken Ceasar Sallad då den vi åt i NY var så extremt god, men förmodligen har de inte samma kock i Hawaii för den var inte alls lika god. Till middag roade Felicia och jag oss med att klura ut hur jag skulle få italienarna att dansa med mig, då italienskan är halvtaskig satt vi istället och rullade r:en i "torrrrtelliniiii", "mozzarrrrelllaaa", "rrrrrrravioli" etc och hade himla roligt åt det. Middag följdes av uppvisning av våra egenskrivna verser till hang loose sången, den bästa var ju helt klart av Jakob, Stian, Eirik och Martin com ackompanjerade (hur det nu än stavas) Stian's grymma röst med ukulele. Vi gjorde mycket bra ifrån oss men det var tungt att gå upp efter deras superuppvisning. Men med våra snygga moves blev det nog bra ändå.
Sedan följde dansparty och helt plötsligt hade jag Neal bakom mig så dansade med honom ett tag. Sen hade jag ju bestämt mig för att dansa med italienarna och Anja kom till min räddning då hon tyckte att vi bara skulle dra upp dom på dansgolvet. Så det gjorde vi. Jag fick med mig Niccolo och Anja hittade 2 spanjorer. Sedan när det blev bathroom-visit med Felicia fick jag en intressant blick av en av italienskorna - obeskrivligt! Dansade med Petter när jag kom tillbaka, sen Stian och sen tyckte jag och Anja att det var dags att dansa med italienarna igen. Men först fick vi med oss snyggledaren Niles upp på dansgolvet och dansade med honom ett tag innan vi ännu en gång drog upp italienarna på dansgolvet och jag dansade med Flavio det lilla som var kvar av kvällen. Sen var jag och Anja crazy about italienarna - hahah!
På hotellet packade vi ihop det mesta och stannade uppe ett bra tag innan vi alla blev jättetrötta och somnade. Vaknade klockan 5 av telefonen - Felicia hade försovit sig för sin flygplats-shuttle. Så efter snabbt hejdå fick hon rusa iväg.
Onsdag 25 februari - dag 8
Shopping och tappert strandbesök på morgonen med Anja, Jeanette och Julia. Gav upp på grund av molnen och bestämde oss för starbucksbesök istället. Där träffade vi på en snygg men sliskig kille som ville ha med oss på Booze cruise, nej tack! Tillbaks till stranden och träffade på två brasilianare som såg görfina ut så jag och Anja gick för att snacka med dom. På nära håll var de inte alls fina så jag satte mig på stranden och pratade med Lene och Katrine istället. Efter ett tag kom, Peter, Petter, Peter och Mats tillbaka från surfning och vi satte av mot närmaste ABC-store efter att ha posat med surfgudens staty. När Neal sedan kom styrde vi stegen mot Cheesecake factory där jag och Petter delade hawaiian pizza. Jag var hemskt kall och fick låna en tröja av Mats a.k.a. den grekiske guden (norsk egentligen...) så jag var nöjd. Visade honom var han kunde köpa "I heart HAWAII"-tröja och skyndade sedan till hotellet där det var fullt med alla nya ankomster. Träffade Silje, Maren och Anna från STS-campet, kändes helkonstigt! Sen gick jag runt och var smådeppig, vet inte hur många gånger jag sa hejdå till Anja och Jeanette. Pratade med Niles och försökte få stanna kvar. Sen sa Anja "Han ser på dig, Jeg tror han liker deg!". Vilket gjorde mig görnöjd då jag själv hade upptäckt samma sak under veckan. Korttagning med snygg-Niles, hejdåkramar till de få som var kvar, en stor en av Petter och en av Niles, sen krama alla ledarna och in i shuttlen med riktning flygplatsen! Satt med Stian och suckade och klagade över att vi var tvungna att åka hem. Som tur var var jag inte ensam på min flight så jag satt och pratade med Neal medans vi väntade och sen när vi kom fram till Seattle hade han också ett tag tills flighten hans gick. Jag inhandlade frukost på Starbucks - betydligt billigare än Hawaii och sen strosade vi runt tills det var dags för mig att boarda. Lite korttagning och en kram och sen försvann den sista delen av världens underbaraste Hawaii-resa och bästa tiden på hela mitt utbytesår! Flög hem i ett trist litet flygplan efter att ha möts av snö i Seattle var det lite skönt att Kennewick fortfarande var brunt. Mardi mötte mig på flygplatsen med blåbärs-scones och sen åkte vi hem. Jag tvättade kläder, tog mig ett bad, facebook-nördade och kände mig allmänt deppig över att Hawaii redan var över.
just hang loose, just have fun
sipping on a drink lying in the sun
don't try to fight it, there ain't no use
'cause when you're in hawaii you should just hang loose!
we came to hawaii with money in our hands
surfing, tanning, sunburn, shopping and some hula dance
now our hands are empty
but we wont sing no blues
'cause when you're in hawaii you should just hang loose!
Tack Felicia för en helt underbar vecka, du är bäst!
och tack mamma för att jag fick åka, älskar dig!
Var hurtig och joggade med Clara, Neal, Laurence, och såklart Felicia ner till stranden på morgonen. När vi kom tillbaka blev det frukost, starbucks och efter ett oerhört crave efter popcorn så blev det det också. Det var min uppvärmning för dagens Waikiki Race det, kom ner i lobbyn med en kaffe i ena handen och en popcorn-påse i andra. Första uppgiften på racet var att ta sig ner till Fort DeRussy Park vid stranden efter att ha inhandalt en påse macadamia nuts på valfri ABC-store, sedan skulle dessa nötter kastas i mun på en lagmedlem - Anja. Efter det skyndade vi vidare till Hilton Hawaiian Village där jag och Anja filmades och blev korttagna när vi agerade som pingviner vid pingvinutställningen. Följde gjorde ett ödesdigert beslut att ta strandvägen till nästa uppgift istället för en längre men enklare väg. Var lagomt slutkörd när vi kom fram men som tur var var det bara att leta ord på ett papper och sen vidare till Niles där jag och Felicia simmade till en pir och tillbaka medan Anja och Jeanette skrev vårt lagnamn - "Swegians" för Swedes and Norwegians - i sanden. Med halva stranden i skorna och blöta jeansshorts var det vidare till ännu en uppgift - att dansa hula hula iförd full mundering för en turist på stranden. Anja blev den lyckliga och både bild och video finns! Sen sista stället Kapiolani Park där det blev ett äggrace och sen tillbaks till hotellet fortfort! Vi hade fått för oss att vi var utom räckhåll för en bra plats så med sand i skorna, håll i sidan och skavsår av blöta shorts på låren tog vi det ganska lugnt. När vi kom tillbaka var vi dock i en fight om andra platsen men gick stolt in som första tjejlag på en 3e plats och hoppade sen i poolen!
Efter lite uppfräschning blev det stranden och inköp av dyyyyyr men skitsnygg klänning på vägen ner. På stranden roade vi oss med bollkastning i havet med Petter, Mats, Maren och Jakob, vilket följdes av solning tills det började regna...
På kvällen hämtades vi upp i bussar och kördes långt utom synhåll från alla ABC stores i Waikiki till Germaine's Luau där det skulle bli middag och underhållning. Gruppfoto, interessant men magomvändade visning av tillagning av gris, ett tappert beslut att sitta på stranden och äta och lite mat var hur kvällen började. Sen kallades tappra killar upp på scen, Li och Hugo från Explore America fick hjälp av hula-dansöser med moves och sen blev det uppvisning. Så klockren! Om jag inte minns fel finns det finfina videos från det också. Senare fick alla tjejer komma upp och lära sig hula hula, jag drog med mig Clara medan Felicia stannade för att fota. Killarna kallades till sidan av scenen och ställdes på rad och sen fick de tjejer som va på scenen hälsa på alla killarna på Hawaiianskt vis - puss på kinden. Jag kan skryta med att jag pussade runt 50 killar och män den kvällen, bland annat alla snygga pöjkar från lägret - tihi. Lite senare kallades vi upp ännu en gång, killar och tjejer, för att shakea järnet uppe på scen. Vår underbare ledare Chris lyckades bli vald för att visa sina moves och han var grym! "Remember Chris, this is a family show..."
När vi kom hem på kvällen efter att ha powernappat i bussen på vägen hem medans den andra bussen hade immiga fönster när den kom fram, tyckte jag och Felicia att energidryck och popcorn lät som en helt fantastisk idé och resten av kvällen hade vi en laglig fylla och kände oss jätteroliga tills den försvann - då blev vi deppiga istället.
Måndag 23 februari - dag 6
Snorkling var ordet för dagen och vi åkte till superfina Hanauma Bay. Nedstämd av att chauffören hade påpekat att jag var blekt och skulle vara noga med solskydd så vart jag inte så sugen att spendera den soliga dagen under vatten. Mitt och Felicias snorkelförsök varade en minut då vi såg lite fina fiskar och sen solade vi. Jag nerkletat med coconut oil och jag förklarade att jag itne alls var svettig det är bara olja. När vi åkte hem sen var Neal så snäll och påpekade att jag fortfarande inte fått någon färg. Kom hem och väntade vid pool-kanten på Jakob, Stian och Eirik för vi behövde en strandkompis. Jakob hängde med oss och på vägen ner kom Neal i full fart springandes barfota från stranden. Tillbaka till hotellet efter ett kort strandbesök för att fräscha upp oss för kvällen då vi skulle äta och festa på Senor Frog's. Först blev det prisutdelning för racet då vi fick vårt 3e pris och ett litet hedersomnämnade för att vi gjorde så bra ifrån oss. Det blev mexikanskt till mat, sen diverse danser bla YMCA, Cotton Eye Joe, och the Cupid Shuffle och lite tåg runt hela byggnaden innan vi dansade fritt. Två italienare dansade helt otroligt dirty vilket var grunden till mitt och Felicia's internskämt följande dag. Glass vid poolen innan vi gick till sängs.
Tisdag 24 februari - dag 7
Morgonen inleddes med en tur med en catamaran - blött, kallt och osoligt då vi varit så smarta att sätta oss i fören och lyckades bli dränkta x-antal gånger. Kom tillbaks till hotellet för en varmdusch och efter att vi var strandklara bröt jag och Felicia 3-regeln och intog billigare lunch på McDonalds - allt på Hawaii är svindyrt. Inhandlade lite souvenirer på marknader och ABC stores. Vid international marketplace lyckades jag tappa bort Felicia då vi gick åt varsitt håll och både kände oss lagomt dumma då vi visste att vi hade varit alldels precis vi varandra. Men hon kom tillbaka och vi traskade vidare för att köpa frimärken. Tillbaka på hotellet blev det fotbad i poolen följt av packningsparty. Middag på IHOP med Jakob, Stian, Eirik då vi stressade järnet för vi trodde vi skulle vara tillbaka på hotellet tidigare än vi väntat oss. Vilket visade sig vara fel. Tog en tur upp till nionde våningen och pratade med Neal och Bas innan vi återvände till vårt rum för att göra oss iordning för sista-kvällen-party på Planet Hollywood. Vi hade alla klädbekymmer och bytte flertalet gånger. Anja med alla sina ny klänningar fick för sig att hon inte hade något att ha på sig så hon och Julia sprang ner på stan för att hitta mer. På Planet Hollywood bestämde vi oss för Chicken Ceasar Sallad då den vi åt i NY var så extremt god, men förmodligen har de inte samma kock i Hawaii för den var inte alls lika god. Till middag roade Felicia och jag oss med att klura ut hur jag skulle få italienarna att dansa med mig, då italienskan är halvtaskig satt vi istället och rullade r:en i "torrrrtelliniiii", "mozzarrrrelllaaa", "rrrrrrravioli" etc och hade himla roligt åt det. Middag följdes av uppvisning av våra egenskrivna verser till hang loose sången, den bästa var ju helt klart av Jakob, Stian, Eirik och Martin com ackompanjerade (hur det nu än stavas) Stian's grymma röst med ukulele. Vi gjorde mycket bra ifrån oss men det var tungt att gå upp efter deras superuppvisning. Men med våra snygga moves blev det nog bra ändå.
Sedan följde dansparty och helt plötsligt hade jag Neal bakom mig så dansade med honom ett tag. Sen hade jag ju bestämt mig för att dansa med italienarna och Anja kom till min räddning då hon tyckte att vi bara skulle dra upp dom på dansgolvet. Så det gjorde vi. Jag fick med mig Niccolo och Anja hittade 2 spanjorer. Sedan när det blev bathroom-visit med Felicia fick jag en intressant blick av en av italienskorna - obeskrivligt! Dansade med Petter när jag kom tillbaka, sen Stian och sen tyckte jag och Anja att det var dags att dansa med italienarna igen. Men först fick vi med oss snyggledaren Niles upp på dansgolvet och dansade med honom ett tag innan vi ännu en gång drog upp italienarna på dansgolvet och jag dansade med Flavio det lilla som var kvar av kvällen. Sen var jag och Anja crazy about italienarna - hahah!
På hotellet packade vi ihop det mesta och stannade uppe ett bra tag innan vi alla blev jättetrötta och somnade. Vaknade klockan 5 av telefonen - Felicia hade försovit sig för sin flygplats-shuttle. Så efter snabbt hejdå fick hon rusa iväg.
Onsdag 25 februari - dag 8
Shopping och tappert strandbesök på morgonen med Anja, Jeanette och Julia. Gav upp på grund av molnen och bestämde oss för starbucksbesök istället. Där träffade vi på en snygg men sliskig kille som ville ha med oss på Booze cruise, nej tack! Tillbaks till stranden och träffade på två brasilianare som såg görfina ut så jag och Anja gick för att snacka med dom. På nära håll var de inte alls fina så jag satte mig på stranden och pratade med Lene och Katrine istället. Efter ett tag kom, Peter, Petter, Peter och Mats tillbaka från surfning och vi satte av mot närmaste ABC-store efter att ha posat med surfgudens staty. När Neal sedan kom styrde vi stegen mot Cheesecake factory där jag och Petter delade hawaiian pizza. Jag var hemskt kall och fick låna en tröja av Mats a.k.a. den grekiske guden (norsk egentligen...) så jag var nöjd. Visade honom var han kunde köpa "I heart HAWAII"-tröja och skyndade sedan till hotellet där det var fullt med alla nya ankomster. Träffade Silje, Maren och Anna från STS-campet, kändes helkonstigt! Sen gick jag runt och var smådeppig, vet inte hur många gånger jag sa hejdå till Anja och Jeanette. Pratade med Niles och försökte få stanna kvar. Sen sa Anja "Han ser på dig, Jeg tror han liker deg!". Vilket gjorde mig görnöjd då jag själv hade upptäckt samma sak under veckan. Korttagning med snygg-Niles, hejdåkramar till de få som var kvar, en stor en av Petter och en av Niles, sen krama alla ledarna och in i shuttlen med riktning flygplatsen! Satt med Stian och suckade och klagade över att vi var tvungna att åka hem. Som tur var var jag inte ensam på min flight så jag satt och pratade med Neal medans vi väntade och sen när vi kom fram till Seattle hade han också ett tag tills flighten hans gick. Jag inhandlade frukost på Starbucks - betydligt billigare än Hawaii och sen strosade vi runt tills det var dags för mig att boarda. Lite korttagning och en kram och sen försvann den sista delen av världens underbaraste Hawaii-resa och bästa tiden på hela mitt utbytesår! Flög hem i ett trist litet flygplan efter att ha möts av snö i Seattle var det lite skönt att Kennewick fortfarande var brunt. Mardi mötte mig på flygplatsen med blåbärs-scones och sen åkte vi hem. Jag tvättade kläder, tog mig ett bad, facebook-nördade och kände mig allmänt deppig över att Hawaii redan var över.
just hang loose, just have fun
sipping on a drink lying in the sun
don't try to fight it, there ain't no use
'cause when you're in hawaii you should just hang loose!
we came to hawaii with money in our hands
surfing, tanning, sunburn, shopping and some hula dance
now our hands are empty
but we wont sing no blues
'cause when you're in hawaii you should just hang loose!
Tack Felicia för en helt underbar vecka, du är bäst!
och tack mamma för att jag fick åka, älskar dig!
fredag 27 februari 2009
the helio sequence
Fredag..
Uppdatering om Hawaii kommer, ska forsoka fa till ett lite mer innovativt inlagg men just nu ar jag pa skolan. Halvt dod, kanner mig som en zombie nar jag gar runt har. Dels for att jag ar sa sinnesjukt trott - hurra for jetlag! och for att jag absolut inte kande for att komma tillbaka hit. Jag ar klar med high school.
Uppdatering om Hawaii kommer, ska forsoka fa till ett lite mer innovativt inlagg men just nu ar jag pa skolan. Halvt dod, kanner mig som en zombie nar jag gar runt har. Dels for att jag ar sa sinnesjukt trott - hurra for jetlag! och for att jag absolut inte kande for att komma tillbaka hit. Jag ar klar med high school.
Igar var det direkt tillbaka in i rutinerna, efter diverse mishap som att ett av mina nyinkopta plagg krympte i tvatten. Min Jung hade konsert med symfoni bandet som jag sag pa kvallen, hon var sa sot med sitt enorma flin nar hon slog pa sina instrument. Det var inte roligt alls dock att behova ga i skolans korridorer igen, det kandes som om det bara slot sig om mig pa sidorna och som att taket sjonk in. Det deppiga skolbesoket foljdes av Red Room kvall med Judith, Alley som ar hemma fran Italien, och Kali for att se the Globes, Oh Captain, My Captain, och the Helio Sequence. Helio Sequence var sinnesjukt bra och absolut vad jag behovde for att peppa upp mig lite. Halvsov hela kvallen under konserten men Helio Sequence väckte upp mig helt klart. Somnade nästan på mina 2 första lektioner och min sista... skrev halva detta inlägg under fotografilektionen med min söta kompis Cody bredvid mig som försökte klura ut vad jag skrev, men mr Lupkes upptäckte att jag inte höll på med skolarbete så det vara bara att klicka ner sidan kvickt!
torsdag 26 februari 2009
HAWAII
Tänkte det är bäst att skriva om min hawaii resa innan minnet blir alltför suddigt!
Först och främst så var det helt otroligt fantastiskt. Helt klart bästa veckan på hela mitt utbytesår, så underbart. Jag var redo att åka hem till Sverige när det var slut - fick jag inte stanna i Hawaii så ville jag inte tillbaka till gråa trista Kennewick heller.
Onsdag 18 februari - dag 1
Mest förvirring och förväntansfull som kan beskriva den dagen. Kom fram till Honolulu international airport efter att ha varit på resande fot i ungefär 8 timmar och kommer då på att jag glömt informationen om var vi skulle mötas. Ser ingen explore america personal alls. Lyckades dock efter lite snurrande och med mardis hjälp via telefon hitta ett gäng andra explore america folk. Senare kom Chris - the man - och det var på flygplatsen vi också träffade Niles första gången. För den som var på STS campet så såg Chris i princip ut som Brandon Washburn från NY, bara att han är mörkhyad. Väl på hotellet visades vi runt av de som skulle åka hem den dagen. Träffade även sötaste lilla norskan - Nina. Under tiden jag väntade på att Felicia skulle komma gick jag ut med Nina och Roa från Yemen och köpte mig 2 par sandaler. :D Lyckades också få en kristen kille efter oss som frågade om jag verkligen var nöjd med min ateism och om jag studerade den. Efter låååååååång väntan kom bästaste Felicia och vi hade ett tjejigt ögonblick då vi småskrek och pratade något för mycket i falsett - men åh så gosigt det var att se min Texastjej efter 6 månader! Träffade även Hege från Trondheim som blev görpepp av att jag var från Östersund - "När vi åker på semester så är Östersund THE stad vi åker till". Efter middag blev det starbucks besök (en dyr historia i hawaii, som allt annat...) och fönstershopping innan vi gick tillbaka till hotellet och träffade våra norska rumskamrater - Jeanette och Anja.
Torsdag 19 februari - dag 2
Jag och Felicia lyckades få med oss Kris (sötdansk), Neal (nederländerna) och Peder (norge) ut på joggingtur till stranden på morgonen. Tog ett snabbt dopp i havet och sen tillbaka till hotellet. Dagens aktivitet var rundtur av ön med buss och diverse stopp här och var. Bland annat en badstrand, surfstället nummer ett på Hawaii - the North Shore, Dole Plantation (pineapples!) och ett shave ice ställe. Middag på Hard Rock Café, efter skönsång av mig och Felicia påväg tillbaka till hoteller (nationalsången, lite håkan hellström och ABBA) så blev det ett snabbt dopp i poolen och sen fräschade vi upp oss för att gå ut på stan. På kvällen blev jag så otroligt sugen på popcorn, så vi köpte oss en förpackning, poppade en påse och satte oss i lobbyn med den och lite bilar, skandinavierna kom på en gång. Satt med Jakob, Stian, Kris och vem som än var sugen på popcorn.
Fredag 20 februari - dag 3
Joggingföljeslaget utökades och Felicia och jag hade med oss Petter, Peder, Neal, Kris, Mats, Peter, Anja, och Jeanette. Under dagen hikade vi uppför Diamond Head som är en utdöd vulkan, så vackert! Såg hela Waikiki från toppen. Korttagning och bara ta det lungt med goa norrmän. Lunch på IHOP med Felicia, Roa, och Valter och Elin från Lund. Sen var det dags för surflektion. Låg på surfbrädan och övade paddling och att ta sig upp medans vi ännu var på stranden. Sen skickades vi ut i havet. Lyckades stå upp 3 gånger - mina misslyckanden ska vi inte tala om^^ Surfning var gör roligt och följdes av att sola. En japan kom och ville ta kort med oss, antagligen för att vi var caucasian, det var vad surfkillen sa, och för att vi var simply beautiful. Vi kom tillbaks till hotellet, bytte om och gick mot parken för pizza party och fyverkerier på stranden. Urgosigt. Shoppingtur med Felicia, Jakob, Stian, Eirik och Clara från Frankrike som lätt är min soulmate när det gäller stil och musik, så sjukt cool tjej.
Lördag 21 Februari - dag 4
Denna dag blev jag lat och mina dagboksnotiser blev i punktform istället för löpande text.^^
Vi joggade inte på morgonen för vi skulle upp redan 6 på morgonen och ingen kände för att springa vid halv 5 tiden. Aktiviteten var Pearl Harbor minnesparken och USS Arizona monumentet. Det visades en film med en introduktion av en gammal man som överlevt Pearl Harbor och sedan åkte vi ut till USS Arizona monumentet. Tillbaks till hotellet och sen ner på stranden och bara sola och ta det lungt med goa norrmän. På kvällen åkte vi till the mall, åt middag på Bubba Gump och shoppade på Forever 21 (jag, Felicia och Clara). Kom hem och gick på American Apparel, när vi skulle tillbaks till hotellet var Felicia och Jakob way långt före oss och hade missat vägen till hotellet, men de såg ut att ha så mysigt tillsammans så vi lät det va.
Vår svenske kompis från Västerås har gett oss många ljusa stunder. Som när jag frågade om svenskar säger Norrbagge om Norrmän eller om jag bara har fått för mig det så svarade han "Skalbagge?" och när vi pratade om surfing "det låter som smurf". Jag och Felicia hade roligt åt detta resten av veckan.
Uppdaterar resten senare.
Först och främst så var det helt otroligt fantastiskt. Helt klart bästa veckan på hela mitt utbytesår, så underbart. Jag var redo att åka hem till Sverige när det var slut - fick jag inte stanna i Hawaii så ville jag inte tillbaka till gråa trista Kennewick heller.
Onsdag 18 februari - dag 1
Mest förvirring och förväntansfull som kan beskriva den dagen. Kom fram till Honolulu international airport efter att ha varit på resande fot i ungefär 8 timmar och kommer då på att jag glömt informationen om var vi skulle mötas. Ser ingen explore america personal alls. Lyckades dock efter lite snurrande och med mardis hjälp via telefon hitta ett gäng andra explore america folk. Senare kom Chris - the man - och det var på flygplatsen vi också träffade Niles första gången. För den som var på STS campet så såg Chris i princip ut som Brandon Washburn från NY, bara att han är mörkhyad. Väl på hotellet visades vi runt av de som skulle åka hem den dagen. Träffade även sötaste lilla norskan - Nina. Under tiden jag väntade på att Felicia skulle komma gick jag ut med Nina och Roa från Yemen och köpte mig 2 par sandaler. :D Lyckades också få en kristen kille efter oss som frågade om jag verkligen var nöjd med min ateism och om jag studerade den. Efter låååååååång väntan kom bästaste Felicia och vi hade ett tjejigt ögonblick då vi småskrek och pratade något för mycket i falsett - men åh så gosigt det var att se min Texastjej efter 6 månader! Träffade även Hege från Trondheim som blev görpepp av att jag var från Östersund - "När vi åker på semester så är Östersund THE stad vi åker till". Efter middag blev det starbucks besök (en dyr historia i hawaii, som allt annat...) och fönstershopping innan vi gick tillbaka till hotellet och träffade våra norska rumskamrater - Jeanette och Anja.
Torsdag 19 februari - dag 2
Jag och Felicia lyckades få med oss Kris (sötdansk), Neal (nederländerna) och Peder (norge) ut på joggingtur till stranden på morgonen. Tog ett snabbt dopp i havet och sen tillbaka till hotellet. Dagens aktivitet var rundtur av ön med buss och diverse stopp här och var. Bland annat en badstrand, surfstället nummer ett på Hawaii - the North Shore, Dole Plantation (pineapples!) och ett shave ice ställe. Middag på Hard Rock Café, efter skönsång av mig och Felicia påväg tillbaka till hoteller (nationalsången, lite håkan hellström och ABBA) så blev det ett snabbt dopp i poolen och sen fräschade vi upp oss för att gå ut på stan. På kvällen blev jag så otroligt sugen på popcorn, så vi köpte oss en förpackning, poppade en påse och satte oss i lobbyn med den och lite bilar, skandinavierna kom på en gång. Satt med Jakob, Stian, Kris och vem som än var sugen på popcorn.
Fredag 20 februari - dag 3
Joggingföljeslaget utökades och Felicia och jag hade med oss Petter, Peder, Neal, Kris, Mats, Peter, Anja, och Jeanette. Under dagen hikade vi uppför Diamond Head som är en utdöd vulkan, så vackert! Såg hela Waikiki från toppen. Korttagning och bara ta det lungt med goa norrmän. Lunch på IHOP med Felicia, Roa, och Valter och Elin från Lund. Sen var det dags för surflektion. Låg på surfbrädan och övade paddling och att ta sig upp medans vi ännu var på stranden. Sen skickades vi ut i havet. Lyckades stå upp 3 gånger - mina misslyckanden ska vi inte tala om^^ Surfning var gör roligt och följdes av att sola. En japan kom och ville ta kort med oss, antagligen för att vi var caucasian, det var vad surfkillen sa, och för att vi var simply beautiful. Vi kom tillbaks till hotellet, bytte om och gick mot parken för pizza party och fyverkerier på stranden. Urgosigt. Shoppingtur med Felicia, Jakob, Stian, Eirik och Clara från Frankrike som lätt är min soulmate när det gäller stil och musik, så sjukt cool tjej.
Lördag 21 Februari - dag 4
Denna dag blev jag lat och mina dagboksnotiser blev i punktform istället för löpande text.^^
Vi joggade inte på morgonen för vi skulle upp redan 6 på morgonen och ingen kände för att springa vid halv 5 tiden. Aktiviteten var Pearl Harbor minnesparken och USS Arizona monumentet. Det visades en film med en introduktion av en gammal man som överlevt Pearl Harbor och sedan åkte vi ut till USS Arizona monumentet. Tillbaks till hotellet och sen ner på stranden och bara sola och ta det lungt med goa norrmän. På kvällen åkte vi till the mall, åt middag på Bubba Gump och shoppade på Forever 21 (jag, Felicia och Clara). Kom hem och gick på American Apparel, när vi skulle tillbaks till hotellet var Felicia och Jakob way långt före oss och hade missat vägen till hotellet, men de såg ut att ha så mysigt tillsammans så vi lät det va.
Vår svenske kompis från Västerås har gett oss många ljusa stunder. Som när jag frågade om svenskar säger Norrbagge om Norrmän eller om jag bara har fått för mig det så svarade han "Skalbagge?" och när vi pratade om surfing "det låter som smurf". Jag och Felicia hade roligt åt detta resten av veckan.
Uppdaterar resten senare.
tisdag 17 februari 2009
So long and thanks for all the....uhm..?
HAWAII NÄSTA!
Jag har något jag måste erkänna.... JAG ÄR GALET PEPPAD FÖR HAWAII!
Mindre än 12 timmar kvar nu om matematiken sitter rätt till. Så här har jag sett ut hela dagen : :D:D:D:D. Om det var alltför diskret så kan jag skriva ut det: Jag har haft största smajlet hela dagen - PEPP!
Väskan är halft packad.. Det ska väl bli klart snart, jag ska ju hinna klämma in ett bad och lite fix för att se något mindre grå och vintrig ut och mera redo för beachen i HAWAII, ..hostbrun-utan-solhost... :D Felicia är min partner in crime på den idén som jag gillar skarpt.
Idag framkom ett förlorat paket till w 15th avenue och jag packade glatt upp marabou mjölkchoklad och makrill i tomatsås. Nu är det bara knäckebrödet som saknas. :)
Igår tog jag mig äntligen i kragen och såg Into the Wild som jag köpte för ett tag sen. Enormt otroligt bra film - helt klart en av mina mesta favoriter någonsin!
OK.. Dags att packa klart, ha det bra därhemma, ska försöka skicka lite värme till er men kan inte lova något!
Kramar
Jag har något jag måste erkänna.... JAG ÄR GALET PEPPAD FÖR HAWAII!
Mindre än 12 timmar kvar nu om matematiken sitter rätt till. Så här har jag sett ut hela dagen : :D:D:D:D. Om det var alltför diskret så kan jag skriva ut det: Jag har haft största smajlet hela dagen - PEPP!
Väskan är halft packad.. Det ska väl bli klart snart, jag ska ju hinna klämma in ett bad och lite fix för att se något mindre grå och vintrig ut och mera redo för beachen i HAWAII, ..hostbrun-utan-solhost... :D Felicia är min partner in crime på den idén som jag gillar skarpt.
Idag framkom ett förlorat paket till w 15th avenue och jag packade glatt upp marabou mjölkchoklad och makrill i tomatsås. Nu är det bara knäckebrödet som saknas. :)
Igår tog jag mig äntligen i kragen och såg Into the Wild som jag köpte för ett tag sen. Enormt otroligt bra film - helt klart en av mina mesta favoriter någonsin!
OK.. Dags att packa klart, ha det bra därhemma, ska försöka skicka lite värme till er men kan inte lova något!
Kramar
lördag 14 februari 2009
"i've got village hands!"
Lördag idag och Hawaii är bara några dagar bort, ni kan ju ana att jag är peppad inför det!
Förutom det har väl inte veckan varit speciellt eventful, tisdag blev jag akut sjuk under min CWP lektion och halvt rusade mot toaletten, väl där blev jag yr, kallsvettades och darrade som ett asplöv. Stapplade ut vaxblek och fick tag på min historia-lärare som passande nog inte hade någon lektion just då och bad om att få låna telefon så jag kunde ringa efter skjuts hem. Uppenbarligen såg jag lika förfärlig ut som jag kände mig så av rädsla att jag skulle ramla ihop på väg tillbaka till CWP följde han med mig och förklarade för Mr. Garvey vad som pågick medans jag samlade ihop mina saker. Sen följde min team read kamrat Crystal mig till skolsyster där jag föll pladask på sängen och låg där tills Mardi ringde och sa att hon var där. När jag kom hem la jag mig på golvet framför öppna spisen och katten rullade ihop sig som en boll bredvid, sov en halvtimma och kände mig mycket bättre efteråt. Stannade dock hemma från matchen mot rivalskolan Southridge, som blev utpekade som rasister här i veckan efter en match mot Sunnyside (i princip enbart hispanics) då de hade chanted "USA! USA! USA!". Fy på Southridge.
Förutom tisdag så har det varit en bra vecka, inget speciellt bara bra helt enkelt. I Drafting så har jag det så fånigt lätt och kan sitta och dricka te och fiddla omkring med rhino på datorn. Smått irriterad över att sötnosen i min foto-klass Cody är ett år yngre än mig då han är hur snäll och charmig som helst, menmen. En och annan lunch för mycket på Some Bagels denna vecka, ena dagen med Kali och andra med Porter, Akshai, Kali, och Ani. Plånboken är inte vänligt inställd mot mig nu.
Igår kom Judith och plockade upp mig runt 6 tiden för att åka till Value Village (secondhand-shopping) där jag hittade så mycket som jag kunde se mig själv ha i Sverige pga annat klimat etc, men inte här... hittade dock coola väskan som ser ut att komma från första världskriget. Efter att vi hade snurrat runt på VV ett tag kände ingen av oss för att använda händerna av rädsla för bakterier och gamla lukter, så vi klagade på att vi hade "Village hands". Åkte till Carmike för att kolla om någon bra film visades, men vi missade en med 30 min så vi åkte till the mall istället där jag såg söta tysken Marvin men jag hejjade inte eftersom jag fick för mig att jag inte kände honom, vilket jag ångrade sedan.... Jag och Judith fikade på Barnes & Noble's starbucks när jag fick syn på James som skulle vara perfekt om han var några år äldre. Ser ut att vara min ålder men är typ 3 år yngre.. suck. Men han är alltid lika rolig att prata med, Aline en av utbytesstudenterna bor med honom. Efter lite snurrande på b&n och pratat med Judith's kollegor åkte vi till Target - big mistake! Jag hittade en tshirt och en clutch och HAND SANITIZER, inga mer village hands. Efter det blev det hemåt och jag satte mig och surfade på Art Institutes i Seattle och Portland och jag tror att chanserna att jag kommer gå där, om jag nu kommer in, är fånigt stora. Bestämde med Judith att när skolan är slut och jag kommer tillbaka från resan med familjen så blir det roadtrip till Seattle för 4e juli och kolla in college och sen försöka boka hemresa runt 6-7 juli (MAMMA! pratar om det när jag ringer hem imorn!)
Ett fullkomligt oarrangerat inlägg menmen....
Andrew är hemma över helgen, får se hur det blir.
KRAM - HAPPY VALENTINE'S DAY!
Förutom det har väl inte veckan varit speciellt eventful, tisdag blev jag akut sjuk under min CWP lektion och halvt rusade mot toaletten, väl där blev jag yr, kallsvettades och darrade som ett asplöv. Stapplade ut vaxblek och fick tag på min historia-lärare som passande nog inte hade någon lektion just då och bad om att få låna telefon så jag kunde ringa efter skjuts hem. Uppenbarligen såg jag lika förfärlig ut som jag kände mig så av rädsla att jag skulle ramla ihop på väg tillbaka till CWP följde han med mig och förklarade för Mr. Garvey vad som pågick medans jag samlade ihop mina saker. Sen följde min team read kamrat Crystal mig till skolsyster där jag föll pladask på sängen och låg där tills Mardi ringde och sa att hon var där. När jag kom hem la jag mig på golvet framför öppna spisen och katten rullade ihop sig som en boll bredvid, sov en halvtimma och kände mig mycket bättre efteråt. Stannade dock hemma från matchen mot rivalskolan Southridge, som blev utpekade som rasister här i veckan efter en match mot Sunnyside (i princip enbart hispanics) då de hade chanted "USA! USA! USA!". Fy på Southridge.
Förutom tisdag så har det varit en bra vecka, inget speciellt bara bra helt enkelt. I Drafting så har jag det så fånigt lätt och kan sitta och dricka te och fiddla omkring med rhino på datorn. Smått irriterad över att sötnosen i min foto-klass Cody är ett år yngre än mig då han är hur snäll och charmig som helst, menmen. En och annan lunch för mycket på Some Bagels denna vecka, ena dagen med Kali och andra med Porter, Akshai, Kali, och Ani. Plånboken är inte vänligt inställd mot mig nu.
Igår kom Judith och plockade upp mig runt 6 tiden för att åka till Value Village (secondhand-shopping) där jag hittade så mycket som jag kunde se mig själv ha i Sverige pga annat klimat etc, men inte här... hittade dock coola väskan som ser ut att komma från första världskriget. Efter att vi hade snurrat runt på VV ett tag kände ingen av oss för att använda händerna av rädsla för bakterier och gamla lukter, så vi klagade på att vi hade "Village hands". Åkte till Carmike för att kolla om någon bra film visades, men vi missade en med 30 min så vi åkte till the mall istället där jag såg söta tysken Marvin men jag hejjade inte eftersom jag fick för mig att jag inte kände honom, vilket jag ångrade sedan.... Jag och Judith fikade på Barnes & Noble's starbucks när jag fick syn på James som skulle vara perfekt om han var några år äldre. Ser ut att vara min ålder men är typ 3 år yngre.. suck. Men han är alltid lika rolig att prata med, Aline en av utbytesstudenterna bor med honom. Efter lite snurrande på b&n och pratat med Judith's kollegor åkte vi till Target - big mistake! Jag hittade en tshirt och en clutch och HAND SANITIZER, inga mer village hands. Efter det blev det hemåt och jag satte mig och surfade på Art Institutes i Seattle och Portland och jag tror att chanserna att jag kommer gå där, om jag nu kommer in, är fånigt stora. Bestämde med Judith att när skolan är slut och jag kommer tillbaka från resan med familjen så blir det roadtrip till Seattle för 4e juli och kolla in college och sen försöka boka hemresa runt 6-7 juli (MAMMA! pratar om det när jag ringer hem imorn!)
Ett fullkomligt oarrangerat inlägg menmen....
Andrew är hemma över helgen, får se hur det blir.
KRAM - HAPPY VALENTINE'S DAY!
tisdag 10 februari 2009
röda rummet och inte ungt liv...
Sneaky Tessan, värdmamma trodde jag var på Young Life men jag lyssnade på bra live-musik på the Red Room med Judith och Vance istället. I princip är det samma sak eftersom båda drivs av kyrkheter, så inte gjorde jag något fel. Det var Garage Voice och Symmetry Symmetry som spelade ikväll. Garage Voice upptäckte vi senare var ett kristet band med alla möjliga affliations till mannen bland molnen. Men de var bra och alldeles oerhört charmiga. Sångaren var från Frankrike, Bassisten - som var helt otrolig - från Sydafrika (jag gissade på England pga hans accent och utseende, afrika hade jag aldrig gissat..) och trummisen var hur adorable som helst och jätteblyg. Köpte 2 skivor av dem och fick en signerad med texten: "Therese, You came all the way from Sweden just to se our show - AMAZING!" :)
Band nummer två, Symmetry Symmetry var grymma, men inte lika bra på skiva som live... menmen. Höjdpunkten för kvällen var att jag hittade min kamera under sätet i Vance's bil - sweet! Var tvungen att springa in på the Red Room igen för en bild med charmig trummis och Judith. :)
Band nummer två, Symmetry Symmetry var grymma, men inte lika bra på skiva som live... menmen. Höjdpunkten för kvällen var att jag hittade min kamera under sätet i Vance's bil - sweet! Var tvungen att springa in på the Red Room igen för en bild med charmig trummis och Judith. :)
söndag 8 februari 2009
uncertain world
Torsdag betydde ett långt samtal med min kära texas-kamrat, 10 dagar till HAWAII!! Vi pratade mest om hur fåniga reglerna på resan var och hur sjukligt lata vi båda är... båda försöker komma i någorlunda form inför beachen men att trycka i sig en och annan kaka eller muffin gör ju ingenting... suck..
Fredag och the red room för hippie-bandet Turbine med Judith, Min Jung, Kali och Vance. Trummisen var helt enormt grym men mycket mer än så var det inte, visst killen på munspel var ju helt i en egen liga. För att fördriva tiden innan spelningen kom Judith på smarta ideén att tvätta bilen, det var lagomt lustigt.^^ Sen när vi kom hem satt jag och Min Jung uppe nästan hela natten och hade mesta djupa samtalet vilket var jätteskönt, hon är allt bra min koreanska lillasyster.
Lördag bestämde jag och Mardi oss för att gå på bio och se Gran Torino - underbar film! Så underbar att jag glömde ta med mig väskan på vägen ut. Det var när vi rullade in på barnes & nobles parkering som jag kom på det så vi fick åka tillbaka och jag rusade in och letade i biosalongen - ingenting. Kollade boxoffice, de hade inte sett den. frågade en manager om hjälp men ingen hade hittat en väska. så det blev till att spärra mobil och se till att alla pengar på bankkortet var otillgängliga. Som tur var ringde de några timmar senare och hade hittat den - phew! Hann med ett långt samtal med käraste syster födelsedagsbarnet idag också!
Idag söndag så har jag hunnit med så himla mycket, 3 sverige-samtal, tvättat kläder, tränat, fotat för min foto-klass, bakat scones och på kvällen blev det först kaylee cole och karli fairbanks på the red room med Judith, sen middag på Red Robin och milkshake från DQ. Sen the red room igen med Vance och Ryan för att se Dawes och Other Lives, båda hur bra som helst. Tack vare fånig curfew var jag tvungen att lämna mitt i Other Lives och missade sista bandet då Vance skjutsade hem mig. Bra kväll och nu måste jag sova!
Kram
Fredag och the red room för hippie-bandet Turbine med Judith, Min Jung, Kali och Vance. Trummisen var helt enormt grym men mycket mer än så var det inte, visst killen på munspel var ju helt i en egen liga. För att fördriva tiden innan spelningen kom Judith på smarta ideén att tvätta bilen, det var lagomt lustigt.^^ Sen när vi kom hem satt jag och Min Jung uppe nästan hela natten och hade mesta djupa samtalet vilket var jätteskönt, hon är allt bra min koreanska lillasyster.
Lördag bestämde jag och Mardi oss för att gå på bio och se Gran Torino - underbar film! Så underbar att jag glömde ta med mig väskan på vägen ut. Det var när vi rullade in på barnes & nobles parkering som jag kom på det så vi fick åka tillbaka och jag rusade in och letade i biosalongen - ingenting. Kollade boxoffice, de hade inte sett den. frågade en manager om hjälp men ingen hade hittat en väska. så det blev till att spärra mobil och se till att alla pengar på bankkortet var otillgängliga. Som tur var ringde de några timmar senare och hade hittat den - phew! Hann med ett långt samtal med käraste syster födelsedagsbarnet idag också!
Idag söndag så har jag hunnit med så himla mycket, 3 sverige-samtal, tvättat kläder, tränat, fotat för min foto-klass, bakat scones och på kvällen blev det först kaylee cole och karli fairbanks på the red room med Judith, sen middag på Red Robin och milkshake från DQ. Sen the red room igen med Vance och Ryan för att se Dawes och Other Lives, båda hur bra som helst. Tack vare fånig curfew var jag tvungen att lämna mitt i Other Lives och missade sista bandet då Vance skjutsade hem mig. Bra kväll och nu måste jag sova!
Kram
torsdag 5 februari 2009
på tiden att uppdatera...
Nu var det ett tag sen... Ett uttryck som i en eller annan form knappast är unikt bland bloggare så det känns helt hemma att använda det.
Så vad har hänt sen senast då?
Förra veckan har inte fått all den credit den förtjänar så lets go back in time.
Fredagkväll spenderades på en halvt tacky indisk restaurang för att ha avskedsmiddag för Alley som skulle lämna för Italien dagen efter. Det var Alley, jag, Kali, Porter, Judith, Jakob, Alexis, Karen, och Kaitlyn. De fyra senare åt mangoglass medans vi andra upplevde indisk mat för första gången - riktigt gott! Under tiden vi åt höll några musikanter på att ställa iordning scenen och vi väntade och väntade på att de skulle börja spela, vilket de gjorde när vi var klara och redo att gå. Kali, Jakob, Porter, och jag bestämde oss då för att gå fram till scenen och dansa till musiken. Så kul, det var vi och våra goofy moves plus en mamma med en halvmeter hög unge.
Efter det åkte jag, Judith, Karen och Alley till DQ. Vi var osäkra på öppettiden och det var kallt ute så ingen kände för att hoppa ur bilen för att kolla på dörren. Judith körde istället igenom drive-in och när de frågade vad hon ville ha så frågade Judith vilken tid de stängde. Vi hade gott om tid men var fast i drive-through tills bilarna framför fått sin mat och i bilen bakom oss sticker en arm med en kakadua ut genom sidfönstret... en intressant syn... när det var tomt framför oss skyndade Judith förbi fönstret eftersom vi inte hade beställt någon mat.
På DQ var en hel skock med högljudda southridge-cheerleaders och trots att vi satte oss så långt ifrån som möjligt ifrån dem var de som om tv:n fastnat på högsta volymen på en avsnitt av ricky lake. Efter ett tag kom Vance efter att ha blivit ditringd av Judith och han visade stolt upp sitt breathmint-case med en hula hula tjej på. och under tiden vi var där tryckte han i sig minst 10 breathmints. Efter ett tag kom även Kali och när vi käkat färdigt vår glass åkte vi hem till henne för att kolla Flight of the Conchords. Judith och Karen åkte hem efter första avsnittet, Vance och jag stannade ett till men eftersom vi gjort upp planer för sinnesjukt tidig frukost på Denny's dagen efter fick jag skjuts hem av Kali efter det.
På lördag 3:45 smsade jag Judith och frågade om den idiotiska frukosten fortfarande var planerad. det var den. 35 minuter senare rullade jag ur sängen plockade upp diverse kläder från golvet och Judith kom och hämtade mig 4.30 för att plocka upp Alley och åka till Denny's där Porter, Alexis, och Katelyn redan väntade. Sen fick vi vänta för evig på Kali och Jakob och sen mer för evigt på maten eftersom Porter beställde kyckling strips 5 på morgonen.... vi hade alla rullat ur sängen och det syntes men det var riktigt kul och udda. kom hem 6.30 och somnade om på en gång. Resten av dagen pratade jag med Sveriget.
Söndag skjutsade Michael mig till Columbia Park för att jag skulle fota The Blue Bridge för panorama uppgiften i fotografi. Lyckades på något mystiskt sätt göra illa mig när jag tog mig till en bra plats längs flodkanten. Michael trodde att jag lyckats fått ett blåmärke på en muskel eller något som jag inte vet vad det är. Åtminstonde 3 dagar bultade min hand av smärta lik en stukning och jag kunde knappt använda den.
Söndag var även Super Bowl vilket var riktigt spännande. Super Bowl historia skrevs när Steelers 92 sprang 100 yards med bollen! Längsta spelet någonsin! Erkänner att football är riktigt intressant och spännande!
Under den här veckan så har jag varit ockuperad av Team Read och så hoppade jag av pjäsen för att jag inte har tid med annat när jag kommer hem så sent. Kan inte komma ihåg något speciellt som hände denna vecka.. När jag kom till skolan idag så letade jag efter Ani i biblioteket men kunde inte hitta henne, ser hennes väska på golvet och kollar upp och ser en blond person och min haka föll verkligen i backen, jäklar vad snyggt det var! haha hon fick så många positiva reaktioner idag så hon måste ha självförtroende-kvoten fylld för resten av livet.
Annars denna vecka har jag kollat upp mycket om universitet här borta och pratat med ett eller två av dem. waaaah det är läskigt!
13 dagar till Hawaii!
kram!
torsdag 29 januari 2009
vems rätt är det att bestämma en annans rättigheter?
"A man pulled over on a highway bridge, took his 4-year-old daughter out of the car and dropped her over the side to her death Thursday in Australia's second-largest city, police said. "
Kanske börjar det bli dags att sluta bli förvånad när man läser tidningen efter en artikel som denna. Tyvärr.
Om detta var barnets biologiska fader så har jag en fråga. Undersökte någon om han var bra pappa-material? Såsom adoptiv-föräldrar undersöks tänkte jag. Antagligen inte, men ändå verkar det som om bara för att man är fertil så är man genast kvalificerad som förälder. Och om man delar barnet med det motsatta könet förstås. Uppfyller man inte de två kraven så är man inte gjord för föräldra-skapet. Intressant.
Första veckan på termin två är snart över och jag är påväg in i en dunderförkylning - woohoo! Drafting & Design är hur roligt som helst, jag designar saker på datorn i 3d format. :) CWP kräver att jag skriver en undersöknings-uppsats på ett problem - mitt ämne är Trafficking.
Läste ut Flyga Drake idag, otroligt bra bok, sorglig och fruktansvärd men oooh så bra!
Idag under lunchen annonserade någon över radion att utanför rum 104 delades brownies ut. YUM! kruxet var bara att det var ett spel. 10 nummer på golvet och när musiken stannade så drogs en lapp och hade man tur och stod på rätt nummer vann man brownies. Jag stod på nummer 3 första gången, men ungen bakom mig var mitt emellan 2 & 3 och nästa lediga plats var nummer 6, så han snodde åt sig min och jag fick byta. självklart var det nummer 3 som drogs. Nästa omgång hamnade jag på 7 och vann mina smarriga brownies. väl värt det, delade med Ani efteråt.
Under fotografi-timmen berättade mr Lupkes att han tyckte jag skulle skicka in mitt apelsin-foto till den regionala konst-tävlingen som kommer äga rum snart. whoopie! Så nu sitter jag och finslipar på den.
Team Read efter skolan och mina elever, Valarie och Sofia är hur söta som helst och riktigt duktiga, ska bli jättekul att hjälpa dem med läsningen!
Kanske börjar det bli dags att sluta bli förvånad när man läser tidningen efter en artikel som denna. Tyvärr.
Om detta var barnets biologiska fader så har jag en fråga. Undersökte någon om han var bra pappa-material? Såsom adoptiv-föräldrar undersöks tänkte jag. Antagligen inte, men ändå verkar det som om bara för att man är fertil så är man genast kvalificerad som förälder. Och om man delar barnet med det motsatta könet förstås. Uppfyller man inte de två kraven så är man inte gjord för föräldra-skapet. Intressant.
Första veckan på termin två är snart över och jag är påväg in i en dunderförkylning - woohoo! Drafting & Design är hur roligt som helst, jag designar saker på datorn i 3d format. :) CWP kräver att jag skriver en undersöknings-uppsats på ett problem - mitt ämne är Trafficking.
Läste ut Flyga Drake idag, otroligt bra bok, sorglig och fruktansvärd men oooh så bra!
Idag under lunchen annonserade någon över radion att utanför rum 104 delades brownies ut. YUM! kruxet var bara att det var ett spel. 10 nummer på golvet och när musiken stannade så drogs en lapp och hade man tur och stod på rätt nummer vann man brownies. Jag stod på nummer 3 första gången, men ungen bakom mig var mitt emellan 2 & 3 och nästa lediga plats var nummer 6, så han snodde åt sig min och jag fick byta. självklart var det nummer 3 som drogs. Nästa omgång hamnade jag på 7 och vann mina smarriga brownies. väl värt det, delade med Ani efteråt.
Under fotografi-timmen berättade mr Lupkes att han tyckte jag skulle skicka in mitt apelsin-foto till den regionala konst-tävlingen som kommer äga rum snart. whoopie! Så nu sitter jag och finslipar på den.
Team Read efter skolan och mina elever, Valarie och Sofia är hur söta som helst och riktigt duktiga, ska bli jättekul att hjälpa dem med läsningen!
måndag 26 januari 2009
coffee house or opium den?
Röda Rummet eller The Red Room med Judith, Alley, Kali, och Vance ikväll för att se Yarnowl, Sera Cahoone, och Fruit Bats. Sen har ju amerikaner verkligen klurat ut hur man gör en tonårings liv riktigt miserabelt - curfew, det vill säga tid då man ska vara hemma på kvällarna och de är ganska duktiga på att sätta den tiden fånigt tidigt. Men till 10.20 var allt bättre än bra och helt klart värt $ 10 för att se och höra lite livemusik + umgås med brabrabra människor.
Fredag 6 februari är redan bokad för ännu en kväll på the red room som officiellt är mitt nya favoritställe, om jag nämnt det tidigare tål det att nämnas igen.
Engelska slutprovet lyckades jag få 85% på vilket var ett av klassens bästa men boostade inte mitt betyg tillräckligt för att det skulle flyga upp till ett A. Men men... I min nya engelska klass kommer jag att läsa minst 20 böcker denna termin, det är i princip vad hela kursen går ut på - sweet!
Just nu är jag lagomt nervös inför morgondagens Team Read och första mötet med ungen jag ska hjälpa med läsning, tänk om den inte gillar mig! O:
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
